Djurgården - Hammarby
1 - 0

Matchrapport: Djurgårdens IF - Hammarby IF

Djurgårdens IF tog hem segern i det 85:e derbyt mot Hammarby IF och går i skrivande stund upp i serieledning. Efter en sprakande, intensiv och som så många gånger förr irriterad tillställning var till slut ett minst sagt lyckat dubbelbyte receptet till tre otroligt sköna poäng mot antagonisterna från söder.

Djurgården kunde inleda med bästa tänkbara startelva utan några skadade eller avstängda (bortsett Elliot Käck som är långtidsskadad).
Den offensiva trion har varierat under säsongen, till dagens drabbning började Victor Edvardsen till vänster, Joel Asoro centralt och den ständigt unga Haris Radetinac ute till höger. Värre var det för bortalaget som tvingades ställa upp med en startelva utan avstängde Mads Fenger där Dennis Widgren fick ersätta centralt i backlinjen.

Fokus på omställningsspel och återerövringar
Matchen inleddes mycket väntat i ett rasande tempo där båda lagen tidigt ville sätta press och ta tag i taktpinnen. Första halvlek bjöd på stor intensitet och många farliga målchanser åt båda hållen. Det var olika strategier vad det gäller målvakternas sätt att sätta igång spelet. Jacob Widell Zetterström kastade ofta långt medan Davor Blazevic i Bajen-målet rullade ut kort, detta resulterade bland annat i att Bajen ägde bollinnehavet (70-30 efter en halvtimme) men där DIF skulle få de hetaste målchanserna, åtminstone i den tidigare delen av halvleken.

Isak Hien och Hjalmar Ekdal bröt ofta högt som inbjöd till flera omställningslägen som med något bättre skärpa kunde ha fått ett bättre öde. I den 17:e matchminuten fick Joel Asoro ett jätteläge efter ett instick från Rasmus Schüller. Den förstnämnda kunde sedan vända ut och in på Simon Strandberg men avslutet hamnade dock rakt på Blazevic som kunde styra ut till hörna.

Strax därpå fick formstarka Hampus Finndell ett fint avslutningssläge på halvvolley efter en väl avvägd frispark från Magnus Eriksson. Även det avslutet blev något för rakt på och 0-0 stod sig alltjämt.

Urkraften Hien borde sedan i mitten av den första halvleken förvaltat ett inlägg signerat Victor Edvardsen, men timingen var inte helt hundraprocentig och nicken därför misslyckad.

Rörigt slutskede – Men 0-0 skulle stå sig halvleken ut
Halvleken avslutades med högt tyck från Hammarbys sida där Bubacarr Trawally och Gustav Ludwigson bara någon meter från mållinjen sånär kunde peta in 0-1. Men DIF med andan i halsgropen kunde hålla ut och rensa undan. Minst lika farligt skulle det bli i anfallet därpå när ett inlägg styrdes på Ekdal och där bollen fick en farlig båge som ”JWZ” skickligt kunde peta över ribban.

Trycket skulle fortsätta i inledning av den andra halvleken där Widell Zetterström och firma Ekdal-Hien fick arbeta hårt för att nollan skulle vara intakt. Men detta var ett DIF som frenetiskt kämpade och slet och inte skulle bjuda på någonting, det skulle göra ont, men det behövde inte nödvändigtvis vara snyggt.

Resterande del av halvleken kom något av sig och matchen stod och vägde. När sedan Blazevic satte sig ner i eget straffområde tappade matchen tempo och intensiteten var plötsligt låg för omväxlings skull. Detta skulle dock ändras, tack vare ett dubbelbyte där inte minst en viss ifrågasatt norrman skulle stjäla huvudrubrikerna.

Lyckat dubbelbyte satte tonen – Gustav Wikheim med sin första, förlösande fullträff
Det förlösande 1-0-målet skulle komma i den 69:e matchminuten efter ett minst sagt lyckat dubbelbyte. Gustav Wikheim och Emmanuel Banda kom in istället för Edvardsen respektive Finndell. Den så kritiserade Gustav Wikheim satte fart och startade ett anfall, Banda fick bollen ute till höger och kunde vackert hitta tillbaka in till Wikheim som gjorde sitt första allsvenska mål. Då hade duon endast varit inne i tre minuter. Lättnanden som Wikheim kände där och då gick närmast att ta på, han har tidigare fått utstå ganska tuff kritik men tog rejäl revansch idag. Inte bara för målet utan han var ytterst delaktig och på strålande spelhumör och lyckades skapa en hel del oreda men hade också fin förmåga att hålla i bollen och låta tiden gå.

Elva skräckinjagande övertidsminuter
Det var inga vidare lugna övertidsminuter och supportrarnas hjärtan har förmodligen haft det bättre. Dubbla ramträffar av Astrit Selmani och Bjørn Paulsen och en forcering som aldrig tycktes ta slut. Men årets skönaste seger blev ett faktum och DIF kunde återigen vinna mot Bajen (senast 4-1 från i fjol). Även Blåränderna hade lägen att verkligen stänga matchen i slutskedet, men till slut, ett halvt liv senare, blåste domaren för dagen Mohammed Al-Hakim av matchen och segern var ett faktum.