Det är intensiva dagar för den som håller på Djurgården. Som om inte Allsvenskan och Europaspel vore nog, finns även rafflande slutspelsmatcher för den hockeyintresserade. Men under en solig söndag stod det allsvenska Stockholmsderbyt på menyn. Endast tre dagar tidigare hade ett tappert Djurgårdslag, som knappt kunde fylla bänken, så när fått med sig ett oavgjort resultat till returen Wien. Nu krävs i stället seger på bortaplan – men först väntade ett möte med rivalen från Södermalm. 

På förhand låg favoritskapet hos de grönvita. Kim Hellbergs lag inledde serien på bästa tänkbara sätt med att enkelt besegra IFK Göteborg med klara 4–0, för att sedan följa upp det med en stabil seger mot BP. Tränaren formerade samma laguppställning i båda matcherna och så även denna dag. Just mittfältstrion med Nahir Besara, Markus Karlsson och Tesfaldet Tekie har tagit med sig fjolårsformen in till årets allsvenska. Dessutom fanns det gott om sparkapital i framför allt Paulos Abraham, men även Jusef Erabi.  

Böljande inledning
Glädjande för Djurgårdens del var att flera spelare var tillgängliga igen. Tokmac Nguen och Daniel Stensson fanns med i truppen efter avstängning senast – och Albin Ekdal, Filip Manojlovic, Theo Bergvall, Matias Siltanen och Zakaria Sawo fanns till Jani Honkavaaras förfogande. Truppläget hade med andra ord ljusnat, vilket gav finländaren mer krut i arsenalen. Trots att det väntar ett avgörande i Europa Conference League redan på torsdag, visade DIF-tränaren att fokus låg på derbyt. Han ställde ut i stort sett bästa tänkbara manskap. Framför Filip Manojlovic, som fick vakta målet för andra allsvenska matchen i rad, spelade the usual suspects i form av Adam Ståhl, Jacob Une, Marcus Danielson och Keita Kosugi. På mittfältet gick platserna till Albin Ekdal, Matias Siltanen och Tobias Gulliksen – en bra mix av rutin, ungdomlig entusiasm och offensiv briljans. Längst fram blev det få överraskningar i startelvan. Tokmac Nguen, utvilad och spelsugen, spelade ihop med Zakaria Sawo och Oskar Fallenius. 

När spelarna vandrade in på planen bjöd båda kortsidor på tifon av högsta kvalitet. Hemmalaget hyllade gamla grönvita lirare genom åren medan Djurgården levererade en koreografi i två steg. Avsparken blev något försenad till följd av utskjutande pyroteknik, men domare Kristoffer Karlsson kunde blåsa igång fem minuter senare. Även om det var en väntad laguppställning fanns det en del supportrar som höjde på ögonbrynen inledningsvis. Gulliksen utgick från vänster samtidigt som Sawo och Tokmac spelade centralt. Under långa stunder såg det snarare ut som en klassisk 4-4-2-uppställning. 

Med hjälp av klackarnas intensiva sång klev båda lagen ut med foten på gaspedalen. Hög press, tuffa närkamper och böljande spel präglade den första kvarten. Eftermiddagens första riktiga målchans skulle falla till gästerna. Tokmac fick gott om utrymme utanför Bajens straffområde innan han avlossade ett tungt skott som Warner Hahn tvingades parera. I samband med detta radade Djurgården upp hörna efter hörna, vilket skapade ett visst tryck. Hammarby var dock skickliga på att spela sig ur DIF:s press. Detta gjorde laget i den 20:e minuten – något som till slut resulterade i ett farligt avslut från Abraham. 

Kalldusch innan paus
Tre minuter senare var det dags igen. Den här gången snurrade Sebastian Tounekti bort Adam Ståhl på Blårändernas högerkant. Anfallaren hittade sedan fram till Erabi som inte fick till skottet. När klockan tickade upp mot 30 minuter var det snarare hemmalaget som började ta ett tydligare tag om taktpinnen. Just Tounekti hade ett tydligt övertag på sin kant, samtidigt som Besara jobbade sig in i matchen mer och mer. Gästerna fick i stället satsa på kontringar i ytan bakom Hammarbys höga backlinje. Den uppgiften tilldelades ofta Sawo som dessvärre inte alltid var vän med bollen. 

Att ett 1–0-mål till slut skulle komma var inte speciellt överraskande i och med Bajens övertag. Ingen blev särskilt förvånad över att det dessutom kom från hemmalagets vänsterkant. Tounekti – ja, vem annars – vandrade in mot straffområdet och måttade ett hårt inlägg. Manojlovic kunde inte hålla bollen utan tappade ut den till Abraham som serverade Erabi. Anfallaren hade all tid i världen att skjuta in bollen i öppet mål och 1–0 var ett faktum. Kort därefter blåste domaren av för halvtid, och i Djurgårdens omklädningsrum behövde Jani Honkavaara, Christer Mattiasson och resten av ledarstaben väcka truppen till andra halvlek. 

Ett första drag kom redan till starten av andra – ut med Tobias Gulliksen och in med Nino Zugelj. ”Trötthet” var motiveringen från huvudtränaren. Inledningen av andra halvlek såg däremot ut som slutet av första. Bajen dikterade tempot och var duktiga på att kväva Djurgårdens försök till anfall. Efter att timmen passerat agerade Blåränderna igen. Den här gången klev Albin Ekdal och Oskar Fallenius av för att ge plats åt Daniel Stensson och Santeri Haarala. 

Överkörning – ny förlust
Någon omedelbar effekt blev det inte. I stället fortsatte Hammarby att skapa farligheter. Djurgården hade förtvivlat svårt att komma in på hemmalagets planhalva. Kvartetten Tokmac Nguen, Nino Zugelj, August Priske – han ersatte Zakaria Sawo – och Santeri Haarala uträttade så gott som ingenting när väl chansen gavs. Med kvarten kvar satte sig Stensson ned för att få behandling, vilket gjorde att laget kunde samla sig för en sista forcering. 

Men ingenting fungerade den här eftermiddagen för DIF:s del. Gästerna blev överkörda i andra halvlek och siffrorna hölls nere enbart tack vare slarv i avslutningsmomenten hos Hammarby. De grönvita skulle dock punktera matchen i slutskedet. Efter ett vackert anfall landade bollen hos Abdelrahman Boudah som placerade in 2–0. Bortsett från de första 25-30 minuterna var Blåränderna totalt chanslösa och föreningen lämnar återigen ett Stockholmsderby med noll poäng.