Inledningsvis påminner matchen en hel del om lördagens uppgörelse mot Norsborg på Brunna. Spelarna i IFK Tumbas helvita dress finner varandra åtskilligt bättre än vad Huddinges nykomponerade elva klarar av. Tack för att mittförsvaret med rutinerade återvändaren Filip Almström Tähti och Alve Köhler Hedman är vår starkaste lagdel och så småningom börjar vi skapa lite framåt.
Ändå lite missvisande när Vincent Ringkrans i 41a dunkar in 1-0, frispelad efter bollvinst på Tumbas planhalva. Så’nt gillar jag.
Många spelarbyten hos HIF under pausen, inte lika många hos hemmalaget. Kensty Salvador, mycket bra som mittback i lördags, kliver in som toppforward. I 51a drämmer han in 2-0 ur tajt vänsterläge efter fin passning från Charlie Qvist. Sedan följer han upp med 3-0 tre minuter senare. Matchen klar? Inte alls.
Tumba reducerar inom en minut, ser billigt ut. En veritabel kanon från mitten av vår planhalva, 2-3 i 62a, och sedan kvittering, lågt avslut rakt framifrån i 69e. Vi ger motståndarna för stora ytor, helt klart. Skärper till det, tack och lov.
Båda lagen skapar lägen under slutskedet, Tumba mer attackvilliga och det ger oss flera möjligheter att ställa om snabbt. Det hettar till några gånger. Ett gult till hemmaspelare överträffas i 89e när (jag tycker det är) Kensty stormar fram och fälls bakifrån strax utanför straffområdet. Det betyder rött kort för Tumba-killen. Frisparken skickas långt utanför målramen. Matchen slutar 3-3.
Ett rätt logiskt resultat, sett till årets prestationer ställda i relation till våra motståndarlag som samtliga spelade i södra Stockholmsfyran förra året. Först Stuvsta, åtta i fjol, 3-0 till oss. Sedan Västerhaninge, fyra i fjol, förlust 3-5, följt av seger 3-0 mot Norsborg, sjua i fjol. IFK Tumba kom på femte plats och mot dom blev det således varken vinst eller förlust.
På söndag, 1 mars, ställs vi mot Konyaspor på Brunna med avspark klockan 16.00. Förra året slutade dom trea i södra fyran. Kan HIF bryta trenden och undvika förlust? Det återstår att se. Jag lär dock knappast ha möjlighet att vara på plats. Familjeangelägenhet ställer sig i vägen. Jag får nöja mig med att hålla tummarna på avstånd.
