Allt som allt var det en ganska händelsefattig halvlek, där hemmalaget tilläts etablera spel på Degerfors planhalva, men stoppades antingen av bristande skärpa i avsluten eller brytningssäkra Degerforsbackar. På tilläggstid, hände dock något som fick de få ditresta Degerforsarna att vakna till liv, efter ett fint Assyriska anfall och en bra räddning från Edwars uppstod kalabalik i straffområdet och varenda rödklädd spelare med järnmärket på bröstet gjorde sitt yttersta för att avvärja, och många var dem som kastade sig i skottlinjen. Till uppmuntrande applåder från bortasektionen kunde den första halvleken summeras, och ställningen 0-0, var något de rödvita supportrarna var mycket nöjda med.
Den andra halvleken tog vid där den första slutade. Med ett stort bollinnehav för hemmalaget och ett Degerfors som fokuserade på att minimera misstagen. I den 52:a matchminuten lyckades dock Karikari, efter ett slarvigt uppspel av Assyriska, få kontroll över bollen i motståndarnas straffområde men avslutet blev minst sagt harmlöst.
Under mitten av den andra akten öppnade sig spelet en aning och blev för en stund böljande, med ett stort utbyte av halvchanser. Det blev dock hela tiden tydligare, ju närmare slutsignalen kom, att Degerfors absolut var nöjda med det oavgjorda resultatet. Något som Erik Nilssons sakteliga uttåg vid bytet i den 82:e minuten, symboliserade mycket väl.
Trots att Assyriska, mot slutet, gjorde vad de kunde för att bryta sig genom muren av spelare som tillsammans bildade Degerfors IF, blev det aldrig särskilt farligt och efter ett långt överspel på den egentliga tilläggstiden och ett stundtals osportsligt uppträdande från hemmaspelarna, vid Rennies skada i den 91:a minuten, var det inget snack. 0-0 var ett faktum. Sällan har väl ett oavgjort resultat smakat så gott. Men som matchen utvecklade sig under försommarkvällen i Södertälje, går man som rödvit supporter och lägger sig tillrätta med huvudet på kudden, mycket nöjd och belåten.
Noterat från matchen
*När undertecknad tillsammans med övrig bortapublik skulle lämna arenan möttes vi av idel låsta dörrar. Flera tillstormande vakter konstaterade att situationen var hotfull då en grupp, okänt antal, hemmasupportrar stod utanför grindarna och ville troligtvis diskutera matchen. Händelseförloppet bör inte överdrivas, då vi rödvita aldrig kände oss särskilt hotade, snarare nöjda med poängen vi kunde ta med oss hem. Efter ytterligare tio minuter tilläts vi lämna arenan, oskadda. Tacksamma för att vårt besök denna gång inte innehöll knallskott och dylikt.
- Usch för Södertälje Fotbollsarena. En opersonlig betongklump placerad ett stenkast från E4:an.
