Storvinst och debutmål hemma mot IFK Göteborg
Blåränderna avslutade sitt gruppspel i Svenska Cupen hemma mot rivalerna IFK Göteborg med ett mycket fint resultat då man vann med 3-0. Segern satt långt mycket längre in än vad resultatet antydde och rekordförvärvet Tobias Gulliksen avgjorde sent i matchen med ett vackert distansskott i debuten.
Med knappa 17 000 personer på plats skulle Svenska Cupens grupp D avgöras på Tele2 Arena under söndagseftermiddagen då Djurgården tog emot IFK Göteborg. Efter en för blårandiga supportrar prövande vinter med dåliga resultat i träningsmatcherna och en trupp som de flesta inte trodde skulle hålla måttet har DIF verkligen kommit igång under de inledande matcherna i cupen.
Därtill har laget tagit in två intressanta nyförvärv under samma period, vilket snabbt har skapat en positiv känsla kring laget. Med det sagt är det en sak att dominera och vinna över Nordic United eller Skövde AIK, och något annat att slå den sargade kamratföreningen från landets näst största stad. Förutsättningarna inför matchen var enkla, så länge inte IFK vann matchen skulle Djurgården vinna gruppen och ta sig till kvartsfinal.
Rekordköpet med från start
Efter Malkolm Nilsson Säfqvists röda kort i bortamötet mot Nordic United var det inte direkt chockerande att Jacob Widell Zetterström startade i det blårandiga målet. Framför sig hade den resliga Lidingöbon Piotr Johansson och Samuel Dahl på respektive kant. Centralt i försvaret startade den allt mer bofasta Miro Tenho bredvid Marcus Danielson, tillika lagkapten för dagen. I de mer defensiva rollerna på mittfältet fick Samuel Leach Holm och Rasmus Schüller med rätta fortsatt förtroende.
Precis som Forum 1891:s Gabriel Hof förutspådde i gårdagens inför-rapport skulle Djurgårdens rekordköp Tobias Gulliksen komma att starta på vänsterkanten i anfallet. Lucas Bergvall fortsatte i sin framskjutna mittfältsroll centralt i banan, med Oskar Fallenius på högerkanten. Även Deniz Hümmet fick en ny plats i startelvan som central anfallare, efter sina fina och med DIF-mått mätt målrika insatser sedan han anlände till föreningen.
Underlig matchstart när röken låg tät på Tele2
Det dröjde bara en dryg halvminut för domaren Joakim Östling att avbryta matchen efter att bortaklackens tifo skapat en rökridå framför det egna målet. Beslutet är svårt att kritisera, men nog kunde väl matchen ha skjutits upp ett par minuter redan från början. När spelet väl drog igång igen, nästan en halvtimme sent, var det tydligt att kvaliteten på motståndet var några snäpp upp från övriga lag i gruppen. Inledningsvis saknade båda lagen den där riktiga slutprodukten i många aktioner. IFK var absolut inte ofarliga, men deras försök att rinna igenom i kontringsspelet gav inte några tydliga resultat. Istället kunde hemmalaget dominera matchbilden allt mer, etablera spel på offensiv planhalva och rulla runt bollen med god kontroll.
Efter en tilltrasslad situation i IFK:s straffområde, där Johansson låga inlägg sånär nådda Hümmet runt straffpunkten, kom Gulliksen till matchens första riktiga möjlighet. Bortalagets Pontus Dahlberg var dock snabbt ute och kunde rädda avslutet till en hörna. Blårändernas dominans verkade inte avta även om man inte kontinuerligt kom till riktigt farliga möjligheter. Bergvall gjorde sitt bästa för att ge hemmalaget en straffspark, men föll i ärlighetens namn på tok för enkelt för att ha förtjänat den. Framåt halvtimmen spelad arbetade sig IFK tillbaka in i matchen och skapade även ett par småfarliga lägen som hade kunnat leda till ett ledningsmål.
Gruffigt, irriterat och mållöst
IFK:s Malick Yalcoué verkade tidigt irriterad efter att ha fått en smäll av Gulliksen. Under den första halvleken sänkte han Bergvall med en otroligt sen tackling, höll fast Leach Holm med en ordentlig omfamning och slog Fallenius (visserligen ofrivilligt) i ansiktet. Domare Östling verkade inte ha stenkoll på situationerna och det gula kort som den unga maliska mittfältaren faktiskt fick med sig från halvleken var om något i underkant. Matchen hade redan från början karaktären av ett rivalmöte och Yalcoué var knappast den enda irriterade spelaren på planen.
Mot slutet av den första halvleken föreföll DIF komma allt närmare ett ledningsmål. Gulliksen och Hümmet hade rentav kunnat göra ett varsitt mål sett till chansskapandet. Hemmalaget pressade gästerna i deras straffområde och gick verkligen för målet, samtidigt som det enda IFK kunde göra åt saken verkade vara att sparka ner hemmaspelarna. Detta till trots slutade matchens första hälft utan mål, inte minst då tempot avtog markant då Schüller och IFK:s Arbnor Mucolli tvingats ses över av medicinsk personal i slutskedet.
Fortsatt desperata tacklingar från gästerna
Innan pausvilan var det Djurgården som var det klart bättre laget, och som överlag dominerade både chansskapandet och matchbilden. Däremot visade IFK sig vara långt ifrån ofarliga och tekniskt sett var gästerna bara ett mål från att ta sig till kvartsfinal. När den andra halvleken väl drog igång var det ganska avvaktande spel från hemmalaget, som dessutom tvingats till ett byte i paus. Albin Ekdal byttes in i sin hemmadebut för blåränderna, då Schüller utgick efter den smäll han fick mot huvudet innan halvtidspausen.
Under halvlekens första tio minuter var rollerna kanske inte omvända, men DIF var klart sämre än vad man varit tidigare under matchen. På samma gång tog sig IFK högre upp i banan och kontrollerade även bollen i långt större utsträckning än innan. Därefter valde hemmalagets tränarduo att ändra om lite genom att låta Haris Radetinac ersätta Fallenius på högerkanten. Gästerna fortsatte med samma sorts tuffa, ärligt talat direkt fula, spel även i den andra halvleken. Två gånger om var IFK:s Adam Carlén centimeter ifrån att orsaka en straffspark och bara minuter därefter sparkades Bergvall ner utanför straffområdet utan så mycket som en frispark i kompensation.
Dubbla blårandiga mål och en välförtjänt utvisning
Gästerna verkade ha noterat att Dahl inte stod för sin bästa insats i Djurgårdströjan under söndagen då man fokuserade stora delar av sin offensiv på hemmalagets vänsterkant. Det hade också kunnat ge resultat vid flera tillfällen, vilket knappast avhjälptes av hemmalagets offensiva spel. Det kändes inte som att man fick grepp om bollen under stora delar av halvleken och det anfallsspel som blåränderna visade upp i första var som bortblåst. Samtidigt var det inte en känsla av nervositet som präglade den andra halvleken.
Trots att spelet hackat efter pausen är det tydligt att Djurgårdens investeringar i offensiva spelare har burit frukt hittills under säsongen. I den 76:e minuten fick Gulliksen bollen till sig på sin vänsterkant varpå han sakta men säkert närmade sig de ganska statiska IFK-försvararna för att hitta rätt vinkel. Det gick alldeles utmärkt och norrmannen curlade in ett vackert distansavslut bakom Dahlberg i bortamålet. I anfallet därefter fick gästerna också den minst oväntade utvisningen på länge då Carlén sparkade ner Radetinac utanför straffområdet för sitt andra gula. Med det var matchen avgjord och för att förtydliga det ännu mer dödade Hümmet matchen fullständigt med att knäa in bollen i öppet mål efter viss kalabalik vid IFK:s mållinje.
Mål från egen planhalva av Sabovic
Efter 2-0-målet kom gästerna till ett ganska bra avslutsförsök som Widell Zetterström avstyrde med en fin reflexräddning. Samtidigt fortsatte Blåränderna sitt tryck för fler mål. På det stora hela var matchen dock stendöd och till stor del kändes de avslutande tio minuterna som en transportsträcka till slutsignalen. Helt händelselöst skulle matchavslutningen däremot inte visa vara då en tredje hemmadebut skulle avklaras. Denna gång var det Peter Therkildsen som byttes in mot Hümmet, samtidigt som Radetinac verkade ta den senares anfallsroll.
IFK fortsatte med sina sena eftersmällar och verkade i första hand vilja stoppa blödningen. Det lyckades man däremot inte med då inbytte Besard Sabovic långboll från egen planhalva helt missades av Dahlberg i bortamålet. Radetinac såg till att hålla IFK-målvakten från bollen och till hemmapublikens jubel kunde bollen glida in i mål till 3-0. Hemmavinsten var välförtjänt även om den satt en bit in. Den version av Stockholms stolthet som oroade supportrarna under försäsongen kändes väldigt avlägsen under söndagseftermiddagen på Tele2.
