Klockan stod på 07:03 när min mobil pep till imorse och ett sms trillade in i min inkorg. Det var min kära broder som skrev att han inte kunde se Djurgården-Malmö FF ikväll för att han var uppbokad på annat håll. Jag skulle inte gå upp förrän cirka 30 minuter senare men jag lyfte på rullgardinen för att titta ut vilket väder som jag hade att vänta mig innan jag skulle försöka somna om igen. Min blick möttes av en dimma så tjock att jag knappt kunde se över till grannhuset på andra sidan. Ännu en dag utan sol och vårväder tänkte jag och somnade om. En halvtimme senare när jag vaknade till tonerna av Green Days hit Time of your life såg jag förtvivlat att dimman fortfarande låg kvar som ett täcke invirat runt Malmö. Ska inte våren vara på väg snart? Det är ju trots allt mitten av aprilmånad och Kvarnby IK har ju faktiskt premiär i helgen vilket är ett vårtecken om något. Att svensk seriefotboll drar igång samtidigt som Elitseriehockeyn når sitt slut är väl de två tydligaste vårtecknena inom idrotts Sverige. Jag trodde ju att våren verkligen var här i måndags när jag stod på Malmö Stadion (förlåt, Swedbank Stadion) och bevittnade tre friska malmöitiska pinnar i vårsolen. Men vädergudarna var inte riktigt med mig för att dagen efter bjöds vi Malmöbor, åtminstone, på skyfall från morgon till kväll. Tiden började bli knapp för ett vackert vårväder till helgens premiär och som jag nämnde i början startade inte denna dag, fredagen den 15 april, med något hejdundrandes väder direkt. Medan klockan tickade på i en rasande fart mot lunchtid lättade dimman också upp sig mer och mer för varje sekund och när jag steg ut ur skolan vid halv tolvtiden var dimman utbytt mot blå himmel, solsken och säkert 13-14 grader i luften. Vädermässigt är det precis där vi är nu och detta kommer garanterat vara den längsta väderrapporten jag kommer att bjuda på i år. Det ser dock lovande ut för den stundande helgen nu och kanske kan vi hoppas på att vädret är lika bra i Småland som det är här i Malmö och Skåne. Med ett bra väder kommer också oftast bättre fotboll och bra fotboll är precis vad Kvarnby IK ska bjuda på.
Det har…som vanligt tänkte jag nästan säga…varit en lång vinter och alldeles för lång försäsong och dessutom har det varit nästintill helt tomt med nyheter från mig här på sidan. Dock ser vi nu bara framåt istället och ser fram emot Kvarnbys andra raka säsong i division 2 Södra Götaland. En säsong som jag har blandade känslor inför. Man brukar ju ofta säga att säsong nummer två är den svåraste säsongen om man har klarat sig kvar som nykomling i en ny serie året innan. Man kan inte längre bjuda motståndarna på några överraskningsmoment och man har dessutom en helt annan press på sig att nu ska man leverera och hålla sig kvar. Faktum är att jag knappt har någon som helst koll på hur det har gått för Kvarnby under försäsongen. Skyll på mig som inte haft intresse av att följa betydelselösa träningsmatcher men skyll också lite på Kvarnby som knappt informerat om någonting alls via sin webbsida. Längre än så tänker jag inte gå in på det hela men trots att jag knappt har koll på några resultat direkt så tror jag att Kvarnby kommer att få en mycket, mycket tuff säsong i år. Att man har fått in en ny tränare ser jag endast som positivt. Jag tror att Jan-Åke ”Rehagel” Jönsson, som valde att hoppa av innan han tog över Bara för några veckor sedan, hade nått sitt max med Kvarnby och då är liksom det enda rätta att hoppa av. In har nu istället Rickard Nordström kommit som förra säsongen tränade Kvarnbys seriekonkurrent Lilla Torgs FF. Ett lag som likt Kvarnby under 2000-talet har klättrat genom seriesystemet med bravur vilket gör att Rickard redan på förhand borde ha en liten känsla av hur Kvarnby fungerar. Att det nu kommer in en ny tränare inför den andra säsongen i division 2 gör att Kvarnby trots allt kan överraska sina motståndare med ett nytt spelsystem och ett nytt fotbollstänk. Jan-Åke ”Rehagel” Jönssons 3-5-2 som vissa gånger till och med nästan kunde vara 5-3-2 har ersatts med ett 4-3-3 och är det kanske då en Riijkaard som vi har fått in på tränarbänken mån tro?
Vad jag har hört från spelarhåll och från omklädningsrummet har tränarbytet varit positivt och en del spelare känner att det har blivit en viktig nystart med ett nytt kapitel med Rickard vid rodret. Annars är det just här på spelarfronten som min största oro kommer in och det är pga. spelarförlusterna på planen och i omklädningsrummet som gör att jag känner mig osäker på vart Kvarnby står idag och hur de ska tackla eventuella motgångar. Inför den stundande säsongen har Kvarnby IK förlorat både fanbärare och vattenbärare. Spelare som ska leda laget i med- och motgång och spelare som alltid gör sitt jobb i det tysta utan att klaga när speltiden kanske blir mindre än man hoppats på. Jag är rädd för att Kvarnby har förlorat mycket hjärta, själ och lungor inför år 2011 och det är framförallt fyra spelare som sticker ut bland förlusterna. Först och främst är självklart det största avbräcket att lagkaptenen, skyttekungen och anfallsesset André ”Torres” Andersson valt att lägga skorna på hyllan pga. att studierna under våren har kompletterats med ett kvällsjobb under vardagarna för att spara ihop pengar inför utlandsstudierna i höst. Enligt min mening är det den absolut största förlusten Kvarnby kunde åka på. Andy har spelat i Kvarnby hela sitt liv, han är lagkapten i a-laget, han har varit skyttekung internt de senaste åren i överlägsen stil, han är en pådrivare på planen och en moralhöjare i omklädningsrummet. När den store Roberto Baggio la skorna på hyllan 2004 lämnade han ett stort tomrum efter sig inte minst i sin sista klubb Brescia. Förlusten av Andy är på en ungefär liknande nivå med Kvarnbys mått mätt. Förutom Andy har klubben dessutom förlorat tre andra fanbärare för klubben och stötepelare för truppen i stort. Jonas ”Totti” Lindskog, Björn ”Palop” Appelgren och Emil ”Puyol” Appelgren har alla liksom Andy alltid spelat i Kvarnby och samtliga har varit med på resan från fotbollens bakgårdar i division 5-6 till att leda Kvarnby IK till att vara Malmös fjärde bästa lag. Det är tunga förluster för en klubb som Kvarnby IK där det familjära och lagkänslan alltid har varit något som man har värnat om och byggt på.
Bröderna Appelgren är så mycket synonymt med Kvarnby IK som det bara går. Hade Kvarnby varit familjeägt likt många italienska elitklubbar är hade familjen Appelgren utan tvekan varit de styrande inom KIK. Även om de båda Appelgrenarna inte varit ordinarie i a-laget har de hela tiden varit på gränsen till a-lagsspel med en plats på bänken som resultat. Jag har aldrig hört dom klaga om detta och de har alltid gett allt på varje träning ändå utan några sura miner. Att oförutsägbara och irrationella Jonas ”Totti” Lindskog väljer att varva ner istället för att fortsätta satsa på division 2 spel hänger helt och hållet ihop med att jobb tar upp för mycket av tiden för att kunna satsa på en så pass hög nivå. En spelare som ofta jobbar i det tysta men som samtidigt är en publikfriare och en spelare som kan bjuda på ett det oväntade är alltid en förlust. Lägg därtill att vår fd. kapten-brat Johan ”Ballack” Jönsson fortfarande dras med sin efterhängsna knäskada och troligtvis har gjort sitt på den här nivån känner jag stora farhågor kring hur laget kommer att hantera eventuella motgångar utan dessa fanbärare och vattenbärare som ständigt går i bräschen och gör sitt jobb för laget utan att gnälla.
Det gäller helt enkelt för Kvarnby att nya spelare träder fram och att man trots förlusterna av fyra äkta kvarnbyiter kan fortsätta att bygga på den fantastiska lagsammanhållningen som så länge jag varit med funnits där. Vem som kommer att träda fram är svårt att sia om men helt klart finns där alternativ. Felix ”Pique” Narin som förra året var en gigant i backlinjen blir troligtvis en av dom som kommer att gå längst fram för att leda Kvarnby mot nya segrar. Vid sin sida behöver han få med sig förra årets nyförvärv och den på lagfesten utnämnd till årets bästa spelare, Firat Sahan, som enligt min mening var förra årets bästa defensiva mittfältare i hela division 2 Södra Götalad. Dessutom har Robin ”Beckham” Palmkvist ett enormt hjärta och kaptenskvaliteter som måste låtas komma fram och jag hoppas innerligt att han får en skadefri säsong under 2011, både för hans egen men också för Kvarnbys skull. Att Martin ”van der Sar” Nilsson storspelar även i året samtidigt som Michael ”de Rossi” Johnsson fortsätter att utvecklas och är en av lagets bästa spelare är också otroligt viktigt för att maskineriet ska fungera. Till sist krävs det, om man nu bortser från att det nya spelsystemet måste fungera, att alla som är på gränsen till startelvan håller minen uppe och att en ny anfallare träder fram nu när Andy lagt skorna på hyllan. Johan ”Bergkamp” Nilsson gjorde en smått fantastisk höstsäsong som han måste bygga vidare på och jag tackar inte nej till att se hans Captain Morgan målgest även i år. Ungefär lika fin uppbackning som Dennis Bergkamp fick i Ajax och Arsenal måste vår egen Bergkamp få i Kvarnby. Nyförvärvet från Eriksfält, Thomas Horvath, och/eller teknikern Fredrik ”Agüero” Westerlund måste leverera annars kanske Rickard kan dra fram en joker ur rockärmen i form av Edvin ”Baros” Kanlic som säkerligen gärna hade gått in och visat vad han går för…
Det är mycket tankar och det är mycket om och men och kanske såhär inför en säsong som jag inte har mycket koll på. Jag hoppas att Kvarnby slipper motgångar i början och en uppförbacke att jobba i för då blir det förmodligen jävligt tufft att komma tillbaka och åstadkomma något i nivå med förra årets resultat. Magkänslan inför året säger bottenstrid för Kvarnbys del men jag hoppas att jag har fel även om charmen med kvalspel är alldeles, alldeles underbar (så länge man håller sig kvar dvs.). Det får vara allt för nu. Jag kommer tyvärr inte att se bortamatchen mot Lindsdals IF uppe i Kalmar på söndag och vi får se om jag hinner skriva ner någon inför-matchen-rapport då jag själv har match imorgon förmiddag.
Nåväl, äntligen är våren och säsongen här och allt jag har kvar att säga är:
Forza Kvarnby!
Kvarnby IK
2011-04-15 17:22
Tankar och funderingar som springer iväg inför säsongen
Tränarbyte och tunga förluster på spelarsidan är vad som präglat Kvarnby IK under försäsongen inför den andra säsong i division 2 Södra Götaland. Det är inte optimalt att tappa sin lagkapten och skyttekung bara några veckor innan seriepremiären men Kvarnby kan inte lägga sig ner och dö – någon måste helt enkelt fylla Andys tomrum och gå i täten för nya segrar och framgångar.
Joakim Järpell
