Så ska Varbergs BoIS ta nästa steg
Mikael Tingblad ger sin syn på utvecklingen av hur Varberg byggt sin spelartrupp och om ett till synes medvetet vägval för att bygga klubben för framtiden.
Varbergssupportern Mikael Tingblad strikes again! Denna gång har han gjort en riktig djup analys av BoIS spelaromsättning sedan Joakim Persson kom till klubben. Hela sammanställningen över Varbergs spelare når du via länken och där har Micke gjort sin egen subjektiva bedöming av hur många av de äldre respektive yngre spelarna som var lyckade värvningar.
Nedan följer Mickes analys och slutsatser år för år.
2018
Varberg stod med väldigt få kontrakterade spelare och en riktigt risig ekonomi. Jocke tog in hela 22 nya spelare till truppen det året och det skulle dessutom göras billigt. Resultatet var att många spelare togs in från division 1, några kom från utlandet och 4 spelare togs upp från egna U-truppen. 11 av de 22 var 22 år eller äldre och 11 var yngre. Totalt prickade man väldigt rätt. Spelare som Ejupi, Netabay, Zackrisson, Krezic, och Modig kom in + av de yngre: Ayer, Fofana och egna spelarna Boman och Sadiku (som iofs spelade inte så mycket). Några av de få som var kvar sedan tidigare var Lindner och Stanisic. Helt klart var det de äldre mer erfarna som lyckades bäst och det var nog inte konstigt heller då det behövde presteras på en gång och då gäller det att ha bra erfarenhet. Trots lyckträffarna blev det ju ändå en tuff säsong.
2019
Detta år togs det in 11 spelare varav hela 9 var 22 år eller äldre. Bl a kom Selmani, Book, Tobbe Carlsson, August Strömberg och senare under säsongen Anton Liljenbäck. Ingen togs upp från egna U-truppen och de 2 unga som kom in blev kortvariga i klubben. Elvan Varberg spelade med bestod till väldigt stor del av erfarna 23-27 åringar med rätt många säsonger seniorfotboll bakom sig.
2020
Några duktiga försvann gratis pga korta kontrakt såsom Book, Carlsson och Netabay. BOIS hade inte råd med längre kontrakt. Några fasades ut som inte riktigt höll måttet och denna säsong togs 14 nya spelare in, varav 10 var 22 år eller äldre. Stojan Lukic, Alexander Johansson, Tranberg, Norlin, Birkfelt och Barny blev bra äldre förstärkningar även Winbo hade som 22-åring rätt många säsonger i Tvååker bakom sig. Dessutom var Matthews och LeRoux två lyckträffar av de 4 yngre och Mensah detsamma när han kom under hösten.
Vi hade dessutom råd att signa spelare på lite längre kontrakt än tidigare och börja bygga värde i truppen men ibland skedde det på speciella premisser. T ex Matthews hade vi inte råd att värva så det blev en rejäl vidareförsäljningsklausul på att Dortmund skulle ha en fast summa på 5 miljoner kr om vi sålde före det att BOIS fick något alls. Selmani förlängde vi men där hade agenten rätt till 50% vid en försäljning.
Vi ska komma ihåg att långt ifrån alla nyförvärv lyckades dessa år men många var fullträffar.
2021
Detta var första året som Varberg hade kommit så pass långt så man hade spelare med något längre kontrakt och därmed kunde vi börja sälja spelare + att det återigen var en del som fasades ut. Samtidigt gick väldig mycket pengar bort i agentarvoden när Selmani och övriga såldes.
Även detta år blev det hela 17 nya spelare in. 9 som var 22 år eller äldre och av de yngre kom 3 från egna leden (Alfonis, Dryselius och Noah Johansson). Bland de yngre som kom in utifrån märks Albin Mörfelt, Montader Madjed, Victor Karlsson och Des Kunst. Av de äldre kom t ex Simovic, De Brito, Moon, Stanisic.
På hösten kom sedan de första riktigt långa kontrakten med unga spelare då det skrevs 5 års kontrakt med både André Boman och Oliver Alfonsi (förhoppningsvis utan klausuler). Vi hade en del kontrakt som såg långa ut på pappret men inte riktigt visade sig vara det, t ex Mörfelt och Moon som båda hade rätt att bryta kontraktet efter 1 år. Det gjorde att Moon kunde försvinna och Mörfelt fick vi nog inte ut så mycket för som om han hade haft det 3 års-kontrakt han såg ut att ha.
2022
Några fasades ut som Des Solomon, Gustav Nordh, Jakob Lindahl etc. Moon hade också möjlighet att lämna. De Brito såldes. Det blev ett klart trendbyte i värvningarna då vi tog in 12 spelare och hela 8 av dessa var 21 år eller yngre och av de 4 ”äldre” var Dzelili 22 år och Eliton Junior 24 år. Alla vi tog in utifrån hade dock erfarenhet från seniorfotboll men i flera fall väldigt begränsad. Vi tog även upp 3 spelare från U-truppen. I många fall skrev vi långa kontrakt direkt med dessa spelare.
Då många av de spelare som lyckades de första åren var i det äldre gardet (även om 23 år kanske inte är gammalt som i Selmanis fall) så var det också dessa som försvann iväg till andra klubbar mestadels. Det ihop med att vi tog in relativt många unga 2021 och ännu fler 2022 gör att vi nu har Allsvenskan yngsta snittålder i truppen och vi spelar nu ofta med en startelva där omkring hälften av spelarna är 22 år eller yngre och därmed har hunnit bygga mindre erfarenhet jämfört med de lite äldre vi spelade med förr. Jag tror Varberg har bättre potential i flera killar vi har nu men de behöver också tid att bygga erfarenhet.
På grund av att Varberg tagit in unga spelare där vi nog kan få till långa kontrakt utan att lönerna går i taket så har vi också höjt snittlängden på kontrakten vi har så om spelarna lyckas så har vi mycket bättre möjligheter att få bra betalt. Av de 8 mindre klubbarna i Allsvenskan är det bara Mjällby som i snitt har längre kontraktslängder än vad vi har. Vi har tex 8 spelare som är yngre än 22 år som har kontrakt till minst 2025, säg att 1 eller 2 av dessa lyckas riktigt rejält under 2023 då kan det bli väldigt bra pengar. Degerfors har inte en spelare i hela truppen med den kontraktslängden, Sundsvall har 1. T o m IFK Göteborg har bara 2, å andra sidan börjar de 2 nog bli rätt dyra då det är Bångsbo och Carneil .
Huruvida allt detta är medvetet eller ej det vet jag inte. Men Jocke har ju pratat mycket om att det är ett lånsiktigt bygge och det faktum att han signat till 2025 tror jag hänger ihop med att han vill se vad han kan göra med denna nya unga trupp och hur han kan bygga truppvärdet och därmed bättre förutsättningar för Varberg som klubb framåt. Vi har ju lägst publikintäkter (och lägst potential där pga minst arena). Jag tror även vi har kanske lägst marknadspotential avseende sponsorer då vi är omringade av andra elitklubbar på ett annat sätt än t ex Mjällby och Degerfors som blir lite av en hel regions lag.
Ska vi då kunna hävda oss långsiktigt så behöver vi vara duktiga på att managera spelartruppen och bygga värde där då vi annars är garanterade att ständigt leva med minsta ekonomin i Allsvenskan. Jag tror också att en trupp som den nu ser ut gör det lättare att lämna över till en ny tränare då jag tror att alternativet, dvs att fortsätta förlita sig på att vi kan hitta fynd bland hyfsat rutinerade spelare i lägre divisioner är mycket kopplat till Jocke och försvinner han, vem ska då hitta dessa spelare som ständigt måste ersätta spelare som kommer och går? Mjällby har Hasse Larsson och Degerfors har Patrik Werner för det som är betydligt mer bofasta som sportchefer än vad tränarna är. Jag tror dock inte vi bara kommer leta unga spelare, Filip Bohman är ju ett väldigt bra exempel på den ”gamla” typen av Jocke-värvning.
Klarar vi Allsvenska kontraktet i år så har vi lagt en god grund för framtiden. Åker vi ur har vi i och för sig förhoppningsvis sådana kontrakt att vi kan behålla spelarna (dvs utan klausuler med möjlighet att bryta) men deras värde lär ju gå ner. Vi har nu också rätt få kontrakt som går ut efter året så vi väljer rätt mycket själva om vi vill sälja eller ej, istället för att ha ett läge där spelare bara försvinner. Förhoppningsvis gör det att vi inte behöver ha riktigt lika stor omsättning i truppen. Vi har ju i princip bytt ut halva truppen varje år under den här perioden och det är då inte konstigt att vi kanske ser lite annorlunda ut och funkar lite annorlunda 2022 än vi gjorde 2019.
