”Jag önskar att världen skulle vara lite mer som fanzone i Köpenhamn”

Nu har man varit här på plats i Köpenhamn i en vecka och fortfarande njuter man verkligen i den danska och så dejliga huvudstaden. Att få bevaka Sverige som hittills bara tuffar på som ett ånglok genom gruppspelet är bra häftigt. Att få bevittna värdsklasshockey av ryska stjärnor är också bra häftigt. Men det som jag njuter av mest är att få ta del av er, ja kanske just du som läser detta. Utanför Royal Arena har det byggt ett kärnkraftverk kallad Fanzone. En plats som bara pumpar ut så mycket energi att det utan problem skulle kunna försörja hela Norra Europa utan problem. Det räcker med att vara där inne endast fem minuter så har du fått hela dagens energi uppladdad. Det sjungs, det dansas, det hurras och det dricks en och en annan lager här och där.  Det är en plats som visar det bästa av det vi har inom ishockeyn. Okej, det är underbart att se Zibanejad dribbla brallorna av en Österrikare, det är underbart att se Magnus Pääjärvis enorma kämpaglöd. Men det mest underbara är att se när hela hockeyfamiljen sluter på släktträff. Och det här är ingen släktträff där man tjattrar om vem som inte var riktigt nöjd med julklapparna i år.
 
Det här är en släktträff som mer liknar en grekisk folkfest. Det äts, dricks, dansas och umgås. Det spelar ingen roll om det är svenskar, tjecker, ryssar, österrikare eller schweizare. Inom hockeyfamiljen är vi alla lika. Vi är här för att umgås och för att vi älskar sporten ishockey. Det var just det som fick mig att fastna för hockeyn som en blott 10-årig grabb, gemenskapen, öppenheten kärleken till sporten. Det är det som gör att samma grabbhalva 11 år senare får uppleva ett av de största äventyren hittills i livet. Att få njuta av gemenskapen, öppenheten och kärleken till sporten.  Precis som när ett helt folktåg startades av Österrikare som bjöd med varenda svensk och skapade ett folktåg att runt hela arenan. Det var magiskt att bevittna. Och när världen blir mer och mer grym att uppleva med konflikter och hat om tameattan det mesta så önskar man att den i grunden vore som fanzone i Köpenhamn. Fylld av respekt, gemenskap, kärlek och energi.  Jag önskar att hela världen var så!