Anders “Pudding” Weiderstål i stor intervju” Det har varit en fantastik resa”

På söndag när Sverige möter Schweiz så är det en historisk match för Tre Kronors legendariska materialförvaltare Anders ”Pudding” Weiderstål. Han gör nu något som få kan mäkta med, om ens någon, 1000 officiella matcher i en landslagsdress.
 
Debutem i Tre Kronor gjorde han redan 1984. Sedan dess har han bara missat antalet matcher att du nog kan räkna dem på fingrarna. Han har sedan dess samlat ihop hela 36 mästerskapsmedaljer.
 
Han började spela hockey när han var sex-sju år gammal och fortsatte till att han gick ut nian. Då kom det in andra intressen med moppe och lite brudar. ”Jag kanske inte ville träna en fredag och då fick jag inte lira på lördagen vilket jag tyckte var för jäkligt, sade Weiderståhl” i en tidigare intervju till tidningen Hockey för ett drygt år sedan.
 
Hur startade ”Puddings” karriär som materialförvaltare då?
Jo 1972 när han var 18 år gammal så skulle Huddinge Hockey åka på träningsläger. Men en av materialförvaltarna blev sjuk och då fick han chansen att hoppa in. ”Det där tyckte jag var jättekul och så kom jag in på den här banan” säger han i intervjun. Han utbildade sig samtidigt vid tillfället till målare och befann sig i hallen på kvällarna. Det var den före detta förbundskaptenen Curt Lindström som fick in honom i landslagssammanhang som då satt med i ungdomskommittén. Han fick då följa med på ett läger vilket gjorde att han sedan fick börja arbeta med det yngre juniorlandslaget och sedan det äldre juniorlandslaget. Det var sedan Leif Boork som lyfte upp “Pudding” till Tre Kronor 1984. 

Hans debutmatch var i Sweden Cup i Karlstad i april.  -Självklart var jag spänd och jag mer eller mindre tältade i omklädningsrummet för att det skulle bli bra. Framförallt kände jag så då vi åkte till Canada Cup 1984 och fick stryk i första matchen med 7-1 mot USA. -Jag minns hur snabbt jag tyckte det gick och vilken tuff hockey USA spelade. Det var en enorm upplevelse säger ”Pudding" i intervjun till tidningen Hockey. 
 
Han har sedan dess varit given i landslaget och nu på söndag inträffar alltså det historiska ögonblicket. Sin 1000e match, det är det inte många som kan mäkta med i landslagssammanhang, om ens någon. SvenskaFans tog pulsen på ”Pudding” inför matchen.

"Det har varit en fantastisk resa"
Hur känns det inför att göra sin 100e match?
-Ja jag har ju redan gjort tusen, buden är lite olika. Men officiellt blir det tusen på söndag mot Schweiz. Jag vet inte om det kommer att kännas något speciellt om det är den 333e eller den tusende. Bara vi vinner matchen, det är det viktigaste.
 
Du är 64 nu, hur länge vill du fortsätta?
-Jag har sagt att jag ska jobba i ett år till, det bestämde jag mig för på OS och då är jag 65 och ett halvt när vi står här nästa år. Jag blir 65 i januari. Jag tycker att det räcker att jobba man jobbar mer än heltid. Under ett OS eller World Cup år så är man ute och reser över 100 dagar. Man lägger ner otroligt mycket tid men det är otroligt roligt. Så skulle det komma någon ”troll-fe” och säga att jag kunde bli 30 igen så skulle jag göra 30 år till. Men det är en ynnest att få hållit på så länge och hållit mig frisk och kry och inte missat speciellt många matcher på de här 35 åren. Jag tycker att det har varit en fantastisk resa men det känns skönt att få bestämma sig själv.

Att ”Pudding” fortfarande sprudlar av hockeypassion går inte att ta miste på.
Jag hoppas att jag ändå ska få lite uppdrag åt Hockeyförbundet, kunna rycka in och den nya killen som tar över mitt jobb ska slussas in. Och jag har ingen prestige så, jag kan stå och tvätta eller packa upp kartonger eller vad som. Bara jag får vara i den här miljön. Jag älskar att den här hockeymiljön. Jag finns gärna till hands om hockeyförbundet behöver mig annars får jag väll vara nere i Huddingehallen där jag har varit förut och sopa, tvätta och greja. Någon form av hockey blir det lite så att man får andas lite hockey.
 
-Men jag har fått försaka så otroligt mycket med barn och barnbarn så att jag tycker att det dags att jag inte bara tänker på mig själv utan gör något annat med livet också. Jag älskar att resa och göra sådana grejer. Rätt var det är så kör man ett år för länge och man får ont i ryggen, knäna och sedan tycker de här 200-talisterna så som Pettersson och Dahlin att vad är det här för gammal gråhårig gubbe. Det är viktigt att man orkar sköta jobbet och inte räknar år, det gäller att kunna ge de här killarna den servicen som de behöver.  
 
Hur ser en dag ut för dig som materialförvaltare ut på VM?
-Som en matchdag och börjar klockan 8 på kvällen så är vi här klockan 8 på morgonen. Sedan är det träning vid halv 12 och sedan är vi tillbaka vid halv 2 och det blir sedan lite lunch och tillbaka till arenan vid 4-tiden och sedan är vi tillbaka vid hotellet vid 1 på natten. Det är ju långa dagar men ändå så är VM lindrigare än vad t.ex. Sweden Hockey Games är när 12 NHL spelare kommer in och ska ha nya hjälmar och handskar. Det här är liksom ”grande finale” det gäller att bibehålla servicen så att säga. Det är tuffare i andra turneringar då man flyger mellan matcherna så som vi gjorde i Jaroslav och Pardubice och sedan hem. Eftersom man tycker att det här är så pass roligt så tänker man inte på vad klockan är. Man jobbar tills det är slut.
 
Vad är det som har gjort att du har haft den här glödande passionen och drivit dig genom alla åren.
-Dels är jag ju hockeykille, har spelat och alltid tittat på hockey. Den har ju betytt otroligt mycket och sedan har det blivit ett yrke och det trodde man kanske när man började. Man måste ha passionen och sedan är det ju hela miljön. Att vara med dem här killarna som lägger ner ett hårt jobb varje dag och tycker att det är skitroligt. Som att de klunschar vem som ska hämta kaffe, och busar med varandra med brottning i korridoren och drar historier. Det är hela den positiva miljön. De gör det roligaste som de vet och det gör jag också, att få serva dem.

"Oliver Ekman-Larsson är ju lurig"
Du har varit med om väldigt många olika grupper i Tre Kronor genom åren, hur skulle du beskriva den här gruppen på VM nu?
-Den här är en ung grupp, jag har ju jobbat med de flesta tidigare och det är nog bara Elias Pettersson som jag inte har jobbat med förut. Det är ett skitroligt gäng och man får ju vara lite farsa och dra lite historier med dem. Jag hoppas att de uppskattar det vi gör i servicegruppen.
 
Kör du några practical jokes med dem?
-Lite sådär kör vi ju , om man jämför med tidigare med så har det mer bus med Håkan Södergren och grabbarna. Nu är de ju mer seriösa men lite kör vi. Anders Nilsson fick fel namnskylt idag och fick heta Radko Gudas istället.
 
Vem i den nuvarande truppen är bäst på practical jokes?
-De är ju luriga många av dem men Oliver Ekman-Larsson är ju lurig.

"Lyfte upp en av spelarnas bil på lastpallar"
Och genom tiderna då?
-Åh herregud genom tiderna, då skulle jag nog säga några från den äldre generationen så som Uffe Samuelsson, Uffe Dahlén, LASSE Molin eller Håkan Södergren. Han var en höll på med mycket tok.

Har du några anekdoter såhär?
-Som Kanada Cup 1991 när Uffe Samuelsson, Tomas Sandström och grabbarna gick upp och lyfte upp en av spelarnas bil på lastpallar. Och han var jättestressad och skulle hem och jobba på morgonen med att operera. Så han fick ringa bärgare och grejer.
 
Är det nu efter 100 matcher som det är payback time från spelarna kommer?
-Man vet ju aldrig, så kan det ju bli. Man får väll låsa in sig på muggen till de har stuckit och göra ordning i omklädningsrummet sedan. Det roligaste minnet vore att få vinna den 1000e 
 
"Grabbarna höll tal i omklädningsrummet"
Vem av spelarna är mest noggrann och vem är mest slarvig?
-En sådan som Mikael Backlund går man bara förbi. Vi talar om hur vi vill ha det gjort, där ligger hjälmen, armbågsskydd och handskar och det ska hänga på ett visst sätt. Nu går man bara förbi Backlund och då kommer man till Pääjärvi och då får man lägga grejerna på golvet och börja hänga upp igen. Och en sådan som Dennis Everberg tillexempel, de hänger upp grejerna men är kanske inte lika noga och det behöver de inte vara. Det är en del av vår yrkessjukdom att det ska hänga lika och att mattorna ska ligga raka led.
 
Blir det något firande efter den 1000e matchen?
-När killarna kom hit så fick jag en blå matchtröja med ”Pudding” på ryggen och med nummer 1000 på. Sedan fick jag en jättefin klocka och grabbarna höll tal i omklädningsrummet.
 
Har du fått hälsningar från tidigare spelare nu inför?
-Ja massor, Jag fick nu på morgonen Roger Rönnberg och Fredrik Modin. Jag har fått många av tidigare spelare.
 
Hur är det att få så många hälsningar?
-Det är jätteroligt och jag tycker att Sanny Lindström skrev fina ord i en krönika för Expressen som min dotter skickade. Jag skrev till honom och tackade för det.
 
Vilket har varit det bästa minnet genom alla år?
-Åh herregud, det är många som frågar det men det är ju ganska mycket så jag kan inte ta ut något. Hela resan har varit otroligt rolig, det klart OS-gulden och VM-gulden är fantastiska. Men man kan inte ta ut en enstaka grej.
 
Man kan bara säga att Anders ”Pudding” Weiderstål är ett unikum inom svensk hockey. Ett unikum som bara lyser av passion för hockey och för sin yrkesroll.