VM 2018
2018-05-17 01:50
Det här blir nog inte lekande lätt ändå
En krönika inför Tre Kronors kvartsfinal mot Lettland, det bjuds på Zibanejad generationen, cappuchinos och Elvis.
Andreas Lundskog
Imorgon kväll är det äntligen dags att få starta den här turneringen på riktigt efter ett gruppsel som varit i sisådär 35-40 dagar.
Let´s get the party started skulle man kunna säga även om gårdagens vändning i gruppfinalen mot Ryssland var en riktigt bra förfest.
Vändningen i matchen igår mot Ryssland var så oerhört stark så att den har förnamnet duga. Ett tidigt underläge när ryssarna körde klapp klapp spel med Gusev och Kaprizov. Och sedan duggade utvisningarna tätare än nederbörden i Göteborg. Det var hooking, slashing och snacking efter varandra. Att säga att Sverige hade fördel av domaren i den här matchen vore ungefär lika logisk som att säga att internetuppkopplingen här i Köpenhamn har varit i världsklass.
Den ryska sibiriska björnen hade börjat tugga på den svenska älgen. Men vi stångades tillbaka. Tre Kronor imponerade stort och vände på rib-eye steken från 0-1 till 2-1. En seger som var fylld av passion, glöd och kämapanda.
Visse du förresten att namnet Zibanejad betyder vacker generation eller vacker familj på persiska? Jag fick själv lära mig det av SVTs eminenta reporter Dusan Umicevic idag. Och just nu så är Mika Zibanejad en av de stora lederna i den nya vackra generationen av Tre Kronor. Och igår var han snudd på mästerlig att bevittna. Mika lurade igår upp varenda ryss på fika i byte efter byte genom hela matchen. Han har en explosiv spelstil nog skulle lösa hela världens energibehov om den gick att samla. Mika har varit mästerlig att bevittna precis som hela detta Tre Kronor har varit. Zibanejad, en ny vacker generation Tre Kronor.
Matchens belåtenhet förutom den underbara vändningen var annars Filip Forsbergs briljanta enhansskott som inte var långt ifrån att smita in. På pressläktaren höll jag på att göra mina byxor till riktiga cappuchinos (förlåt göteborgshumorn) när kaffemuggen inte var långt ifrån att åka ned i ren extas. Det var hockeyskills som var från den bästa delikatessdisken.
Men nu drar äntligen slutspelet igång med de riktiga nerverna, nu är det due eller die, vinna eller försvinna. Sergels Torg eller fiske i Burträsk.
Och för motståndet står alltså Lettland redan i kvartsfinalen och de flesta supportrar, experter och alla andra tror på en lätt seger för Sverige. Men jag har verkligen imponerats av deras insatser under turneringen. De har ingen trupp som är bestående av stjärnlirare. Faktum är att i vilken klubb spelar Edgars Siksna i till vardags skulle kunna vara en miljonfråga i vem vill bli miljonär. Men de har blivit ett starkt kollektiv tillsammans, laget är byggt av en stor stomme av kontinuitet då halva truppen kommer från landets KHL-lag Dynamo Riga. Det är ett lag som har tagit poäng mot båda stornationerna USA och Kanada. Och igår tog man en seger som vägde tyngre än bly när man spöade hemmanationen om en kvartsfinal i ett kokande Herning.
Laget är också lett av kanadensaren Bob Hartley som har över 15-år som huvudcoach i NHL och ett Stanley Cup guld med Colorado i hockeytrunken. Och den 57-åriga före detta industriarbetaren från Hawkesbury har nog skapat hockeyfeber i hela Lettland. Jag pratade idag med min lettiska jobbarkompis som säger att Hartley har fått ihop dessa individer till en lagmaskin som tror på sig själva. Och just ordet tror betonade han stort. Och som vi vet är det ändå det som är viktigast, tro på saker och ting är grundstenen till ett lag. Laget har nu också skapat stor hockeyfeber i hela Lettland med den här prestationen i VM där alla nu snackar hockey enligt honom.
Sedan har ju Elvis, ja Merzlikins som burväktare och som har imponerat stort under hela mästerskapet och kanske har varit turneringens bästa i sitt slag med en räddningsprocent på totalt 94,9% under de 5 matcher han har stått. Imorgon måste han verkligen lira Burning Love om Lettland ska kunna utmana.
Jag tror att Tre Kronor kommer att fixa det här tillslut, men letterna bjuder nog upp till dans, de har ju Elvis. Det blir nog inte så lekande lätt ändå.
Let´s get the party started skulle man kunna säga även om gårdagens vändning i gruppfinalen mot Ryssland var en riktigt bra förfest.
Vändningen i matchen igår mot Ryssland var så oerhört stark så att den har förnamnet duga. Ett tidigt underläge när ryssarna körde klapp klapp spel med Gusev och Kaprizov. Och sedan duggade utvisningarna tätare än nederbörden i Göteborg. Det var hooking, slashing och snacking efter varandra. Att säga att Sverige hade fördel av domaren i den här matchen vore ungefär lika logisk som att säga att internetuppkopplingen här i Köpenhamn har varit i världsklass.
Den ryska sibiriska björnen hade börjat tugga på den svenska älgen. Men vi stångades tillbaka. Tre Kronor imponerade stort och vände på rib-eye steken från 0-1 till 2-1. En seger som var fylld av passion, glöd och kämapanda.
Visse du förresten att namnet Zibanejad betyder vacker generation eller vacker familj på persiska? Jag fick själv lära mig det av SVTs eminenta reporter Dusan Umicevic idag. Och just nu så är Mika Zibanejad en av de stora lederna i den nya vackra generationen av Tre Kronor. Och igår var han snudd på mästerlig att bevittna. Mika lurade igår upp varenda ryss på fika i byte efter byte genom hela matchen. Han har en explosiv spelstil nog skulle lösa hela världens energibehov om den gick att samla. Mika har varit mästerlig att bevittna precis som hela detta Tre Kronor har varit. Zibanejad, en ny vacker generation Tre Kronor.
Matchens belåtenhet förutom den underbara vändningen var annars Filip Forsbergs briljanta enhansskott som inte var långt ifrån att smita in. På pressläktaren höll jag på att göra mina byxor till riktiga cappuchinos (förlåt göteborgshumorn) när kaffemuggen inte var långt ifrån att åka ned i ren extas. Det var hockeyskills som var från den bästa delikatessdisken.
Men nu drar äntligen slutspelet igång med de riktiga nerverna, nu är det due eller die, vinna eller försvinna. Sergels Torg eller fiske i Burträsk.
Och för motståndet står alltså Lettland redan i kvartsfinalen och de flesta supportrar, experter och alla andra tror på en lätt seger för Sverige. Men jag har verkligen imponerats av deras insatser under turneringen. De har ingen trupp som är bestående av stjärnlirare. Faktum är att i vilken klubb spelar Edgars Siksna i till vardags skulle kunna vara en miljonfråga i vem vill bli miljonär. Men de har blivit ett starkt kollektiv tillsammans, laget är byggt av en stor stomme av kontinuitet då halva truppen kommer från landets KHL-lag Dynamo Riga. Det är ett lag som har tagit poäng mot båda stornationerna USA och Kanada. Och igår tog man en seger som vägde tyngre än bly när man spöade hemmanationen om en kvartsfinal i ett kokande Herning.
Laget är också lett av kanadensaren Bob Hartley som har över 15-år som huvudcoach i NHL och ett Stanley Cup guld med Colorado i hockeytrunken. Och den 57-åriga före detta industriarbetaren från Hawkesbury har nog skapat hockeyfeber i hela Lettland. Jag pratade idag med min lettiska jobbarkompis som säger att Hartley har fått ihop dessa individer till en lagmaskin som tror på sig själva. Och just ordet tror betonade han stort. Och som vi vet är det ändå det som är viktigast, tro på saker och ting är grundstenen till ett lag. Laget har nu också skapat stor hockeyfeber i hela Lettland med den här prestationen i VM där alla nu snackar hockey enligt honom.
Sedan har ju Elvis, ja Merzlikins som burväktare och som har imponerat stort under hela mästerskapet och kanske har varit turneringens bästa i sitt slag med en räddningsprocent på totalt 94,9% under de 5 matcher han har stått. Imorgon måste han verkligen lira Burning Love om Lettland ska kunna utmana.
Jag tror att Tre Kronor kommer att fixa det här tillslut, men letterna bjuder nog upp till dans, de har ju Elvis. Det blir nog inte så lekande lätt ändå.
