”Ett nytt roligt Tre Kronor”

Tre Kronor kommer till stor del med ett nytt landslag inför denna VM-turnering. Ett nytt ungt landslag, det yngsta på 26 år i en VM-turnering med en snittålder på 23,75 år. En ny tid och en revansch att sukta efter ett OS som var mer en tråkig version av Karjala Cup.
 
Och det är något som jag verkligen gillar med den här generationen som gör att jag tror att denna trupp kan gå långt. Det finns så mycket spelintelligens hos varenda lirare i detta lag. Jag tänker på Elias Petterssons unika Hawk-Eye egenskap, at kunna hitta passningar och öppna ytor som dörrar i den offensiva zonen. Jag bara njuter av att se John Klingbergs smartness i egen zon. Och jag blir så imponerad av Lias Anderssons tjurighet och vinnarskalle. Det sägs att 90-talisterna är mer curlade än alla andra generationer. Det kan man definitivt inte säga inom hockeysammanhang. Den här är en generation av svenska spelare med så mycket av bröderna jävlar och anamma. De är också ett lag med individer som har erfarenhet av att lyckas när det väl gäller som mest. 

Fyra av de spelarna som är med här har ett historiskt JVM-guld medalj i troféskåpet hängandes.  Lägg därtill att tre spelare i laget Oliver Ekman Larsson, Dennis Eveberg och sist men inte minst John Klingberg var med ifjol på resan vars mål slutade med guldfest på Sergels Torg. Sedan kan vi ju alltid krydda med Elias Pettersson som har vunnit nästan allt som går att vinna under förra upplagan av SHL. Att detta lag skulle vara för oerfaret för att nå ett VM-guld. Pyttsan säger jag.

Men individerna i detta Tre Kronor har också upplevt tunga motgångar. 4-lirare var med i det upphypade World Cup laget som slutade i ett fiasko. Lias Andersson och Elias Pettersson har nog än svårt att smälta förlusten mot Kanada i JVM-finalen tidigare i år. Det är genom dina misslyckanden som du lär dig att lyckas sade någon vis person, det kan ha varit min visa och sakliga mormor. Men det är ju så. Det finns en revanschlusta och tändvätska som skulle kunna sätta eld i varenda majbrasa.
   
Men nu ska vi börja prata om matchen mot Vitryssland var det  första steget att växa tilsammans. Och den kan väl bara sammanfattas med ett ord spelglädje.

Inledningen var lite trevande under de fösta minuterna av perioden där Vitryssland fick ett riktigt bra läge att näta när Geoff Platt kom med i ett 2-1 läge. Men då växlade Magnus Hellberg och visade framskriskorna och lyckades rädda Platts avslut i plattan.
Men sedan skulle Sverige visa det där ordet, spelglädje, ja, Adrian Kempe lurade upp en vitryss på en dansk pölse med en kroppsfint och sedan servera Lias Andersson. Han trampade in framför mål likt ett ånglok och fick hål på Kulbakov. Och vi hann knappt notera målet innan John Klingberg slog ett pass med sitt trollspö till klubba som öppnade upp halva Öresund till Gustav Nyquist som bara smällde in 2-0. Hockeygodis som man bara dreglar över. Ett samspel som trots lite förberedelse satt som på en röd tråd. Vitryssarna hängde inte med för fem öre i egen zon. Sverige såg stundtals ut lite med samma styling som Harlem Globetrotters. Det var elegans, finess och briljans och fullständig klasskillnad.  

Och Sverige fortsatte bara med den väldiga frenesin även i den andra akten. Mika Zibanejad som nyligen fick en Ferrari i present av brorsan verkade ha fått farten av den på köpet. Han fick varenda vitryss att se ut som trafikkoner när han så elegant lurade upp försvarana på fika och serverade Rakell som klappade vidare pucken till Janmark som rakade in 3-0. Jösses Amalia, krusmynta vilken estetik!
Apropå Rakell, han är precis den målskytten som Sverige behöver för att nå långt i den här turneringen. Som när han sedan i mitten av perioden kom ut från utvisningsbåset, fick pucken till utskänkes och med ett dragskott som kunde döda, ja i alla fall matchen när drog in fyran. Så gör en motorisk målskytt, nästan luktar sig till lägena likt en jycke och sedan är knivskarp i avslutningslägena. Då var det inte kul längre för burväktare Kulbakov som kastade in den vita handduken.

Tre Kronor lyckades sedan spela av den här matchen lika enkelt som jag besegrar lillsyrran på Fifa. Det här var klappat och klart och kassaskåpssäkert. Zibanejad slängde sedan in femöringen med drygt fyra kvar att lira efter att Vitryssarna såg ut att behöva GPS i försvarszonen.
Laget har haft ett antal frågetecken på målvaktssidan och lagledningen mörkade intill det sista om det var Nilsson eller Hellberg som skulle få förtroendet. Svaret blev Hellberg och han spelade som ett osprängbart berg ikväll. Denna match måste ha varit lite trixig för burväktare Magnus med mycket dötid när Sverige tillbringade större delen i anfallszonen. Men när Vitryssland skapade de få lägen de hade var han med som en virtuos är på noterna. Och jag tror att Hellberg har det stora DET, lugn som en filbunke, atletisk som en gymnast. Han ser ut som en matchvinnande målvakt. Precis DET som Sverige måste ha om man ska gå långt. Precis DET som Enroth och Lundqvist hade när de bar Sverige på sina axlar fram till ett guld.

Den här premiären kunde knappast ha börjat bättre för svensk del där det mesta fungerade bättre än vad jag hade hoppats på. Klingberg var sådär spelskicklig att man bara nöp sig i armen uppe på pressläktaren, passningen fram till Nyquists 2-0 mål var hockeymagi. Förstakedjan så lika samspelta som en filharmonikerorkester redan efter en match. Även Adam Larsson ska ha stor credd för sin insats med mest speltid av alla i Tre Kronor, han växte ut till en jätte.

Inramningen inne i Royal Arena var snudd på magisk i den ljumma Köpenhamnskvällen. Näst intill hela arenan var lika gul som ett skånskt rapsfält i juni. Överallt vajade flaggorna med namn på orter från hela vårt avlånga land. Royal Arena kan mycket väl förvandlas till ett svenskt slott de kommande veckorna.

Okej det här Vitryska laget bjöd inte riktigt upp till dans och först på söndag får vi den första värdemätaren med Tjeckien som motståndare och självklart finns det mycket att slipa på. Utvisningarna var några för många, PP-spelet kan byggas upp bättre och spelare så som Backlund och Elias Pettersson har en högre växel att lägga i.

Men det här laget fyllt av spelglädje, ungdomlig frenesi och vilja. Det är ett nytt roligt Tre Kronor.