Miles Gilbert ”Tim” Horton föddes i Cochrane, Ontario den 12 januari 1930, familjen som förutom mamma Ethel May och pappa Aaron innehöll brodern Gerry flyttade till Duparque, Quebec när Tim var fem år men efter 3 år i franskspråkiga Quebec återvände familjen till Cochrane och Ontario, När Tim var 15 år flyttade familjen till Sudbury men Toronto Maple Leafs hade redan uppmärksammat den spelskicklige backen och som 17-åring debuterade Tim för St. Michael's Majors i OHA-Jr Leauge.
När Tim var 19 blev han proffs i Toronto som skickade honom till farmarlaget Pittsburgh Hornets i AHL där han under sin rookiesäsong gjorde 5 mål och 23 poäng (+83 PIM) på 60 matcher. Samma säsong debuterade han även i NHL när han den 26 mars 1950 gjorde sin första match av nästan 1200 matcher i Maple Leafs. Det blev sammanlagt 192 matcher i AHL innan han efter ytterligare 4 matcher i NHL tog en ordinarie plats i Maple Leafs backlinje hösten 1952.
Redan under sin andra säsong i NHL blev Horton uttagen i NHL:s All Star Team 2 men, under den kommande säsongen var det nära att karriären tog slut när han efter en tackling av NY Rangers Bill Gadsby som idag skulle gett matchstraff för tackling mot huvudet dels bröt käken (och fick en hjärnskakning) även bröt det ena benet när han nästan medvetslös föll till isen. Han missade givetvis resten av säsongen plus halva den kommande och det dröjde till säsongen 1958-59 då han fick Allan Stanley som backpartner som Horton var riktigt återställd.
Maple Leafs hade nu en av NHL-historiens bästa backbesättningar med Horton och Stanley i det första backparet och Carl Brewer och Bob Baun i det andra men det dröjde till säsongen 1961-62 innan Maple Leafs återigen fick höja Stanley Cup-pokalen efter 11 års väntan. Mellan den 11 februari 1961 och den 4 februari 1968 missade Horton inte en match i NHL och de 486 raka matcherna var ett NHL-rekord för backar som stod sig ända tills Karlis Skrastins slog det den 8 februari 2007.
Under samma tid vann Maple Leafs Stanley Cup ytterligare 3 gånger (1963, 1964 & 1967) och Horton själv blev uttagen i All Star Team 1 två gånger (1964, 1968) och All Star Team 2 två gånger 1963, 1967). Säsongen 1968-69 gjorde Horton sin kanske bästa säsong i NHL med 11 mål och 40 poäng plus att han för första och enda gången i sin karriär kom över 100 utvisningsminuter med 107. Han blev tack vare det uttagen i All Star Team1 för tredje och sista gången.
Under 1960-talet växte legenden om NHL:s starkaste spelare (enligt Mr. Hockey Gordie Howe), den närsynte Horton som utanför rinken bar starka glasögon fick av lagkamraten och målvakten Johnny Bower smeknamnet Superman och naturligtvis dröjde det inte länge förrän han även kallades Clark Kent. När den tecknade serien Mr. Magoo om en mycket närsynt miljonär som inte inser att han behöver glasögon från 1949 fick ny popularitet när den började visas på TV började framförallt motståndarfans kalla Horton Mr. Magoo.
Den kanske mest kända myten/historien om Horton och hans fruktade björnkram är den när Boston Bruins rookie Derek Sanderson (vann Calder 1968) trots att han blivit varnad av lagkamraterna med Bobby Orr och Phil Esposito i spetsen för att reta upp Horton delade ut två ganska våldsamma slashings. Horton fick tag i Sanderson och kramade och kramade och kramade, Sanderson hörde hur revbenen knäcktes och han var nära att tappa medvetandet av syrebrist innan Horton släppte taget, Horton hade inga problem med stöddiga rookies efter det.
Under slutspelet 1962 satte den annars så defensive Horton ett nytt poängrekord för backar i Leafs när han gjorde 3 mål och 16 poäng på 12 slutspelsmatcher, klubbrekordet stod sig tills David Ellett gjorde 18 poäng på 18 matcher 1994. I mars 1970 tradade Maple Leafs Horton till NY Rangers och Horton spelade 93 matcher och 19 slutspelsmatcher för Rangers innan Pittsburgh Penguins plockade upp honom i 1971-års intra-league draft och signade honom för 100,000 dollar (vilket var det dyraste kontraktet i den unga (5 år) klubben historia.
Det blev bara 44 matcher för Horton i Pittsburgh som efter säsongen tappade honom till Buffalo Sabres där han återförenades med Punch Imlach som varit hans coach/GM under hela tiden i Maple Leafs. Efter att Horton hjälpt Buffalo till lagets första slutspel 1972-73 fick han som 43-åring ett nytt kontrakt och dessutom slängde Imlach med en sprillans ny sportbil (De Tomaso Pantera) som bonus.
Tidigt på morgonen den 21 februari 1974 fick polisen ett tips om en sportbil som körde alldeles för fort på vägen mellan Toronto och Buffalo. I bilen satt Horton som på kvällen spelat sin 1446:e match i NHL i Toronto, han hade stannat i Toronto när resten av Buffalo lämnade staden för att prata med sin partner Ron Joyce om den framgångsrika snabbmatskedja han startade 1964. Horton pratade även i telefon med sin bror Gerry som precis som Joyce försökte övertala Horton som druckit att ligga över i Toronto.
Horton lyssnade varken på sin bror eller sin affärspartner och bara någon timme senare möttes polisen av en fruktansvärd syn, Horton hade åkt av vägen och kastats ur bilen (han hittades 37 meter bort) när den voltade flera varv innan den landade på taket. Horton hade dubbelt så hög promillehalt som tillåtet och dessutom fanns det spår av flera sorters narkotika i kroppen.
Tim Horton är fortfarande 46 år efter sin död nia bland NHL:s backar när det gäller spelade matcher och när det gäller Maple Leafs har han bara George "Chief" Armstrong före sig när det gäller spelade matcher (Börje Salming är trea med 1099 matcher). När det gäller matcher i Stanley Cup är Horton också tvåa i Maple Leafs bakom Armstrong när det gäller spelade matcher och Hortons 41 poäng ger honom plats 15 i Maple Leafs genom tiderna. Det är ingen tvekan om att Horton är en av Toronto Maple Leafs absolut största spelare genom tiderna och när han dog var det många experter som placerade honom jämte Lill-Strimma Svedberg.i hockeyhimlens All Star Team 1.
Horton efterlämnade fru (Lori) och fyra döttrar, äldsta dottern gifte sig med Ron Joyce som var Horton affärspartner i snabbmatskedjan Tim Hortons som Horton tillsammans med Jim Charade grundade1964. När Horton dog bestod kedjan av 40 butiker som Joyce köpte loss från änkan för 1 miljon dollar. 2013 fanns det 4,600 butiker i Canada och året efter köptes kedjan upp av Burger King för 11,4 miljarder US-dollar. Både Burger King och Tim Hortons ägs idag av det brasilianska investmentbolaget 3G Capital.
1977 blev Horton invald i Hockey Hall of Fame, 1998 placerade The Hockey News honom på plats #43 när de utsåg NHL:s 100 bästa spelare och 2004 blev han av CBC rankad på plats #59 i kanalens lista över de 100 största kanadensarna genom tiderna. Tim Horton spelade med #7 på ryggen under sin tid i Toronto och den 21 november 1995 hedrade Maple Leafs Horton och King Clancy som också spelat med #7 på ryggen. När Toronto 2016 ändrade sin policy för pensionerade tröjnummer så blev givetvis även deras nummer pensionerat. Året efter att Maple Leafs hedrat Horton & Clancy dvs 1996 pensionerade Buffalo Sabres Hortons #2 (Horton spelade med #2 i Buffalo pga. att #7 redan var upptaget av Rick Martin).
Sagt om Tim Horton:
Punch Imlach – "I would say that Horton, a little more than any other player, was the key to the success that we had, He was always there, always the same, always giving the effort, the best he had every night."
Alex Delvecchio – "When he hit you, you knew you were hit, so any time he was out there you knew you had to try to keep your head up, make sure you had your head up and find out where the brush cut is."
Alex Delvecchio – "Tim Horton would take you in the corner and put a bear hug on you and you couldn't get away and he'd just say, 'Stay right where you are.' "
Dave Keon – "He'd get down really low, and he was really powerful, Guys would be in forechecking him and he could bring the puck into his feet and, all of a sudden, burst out of there. He'd go over the first guy, or around, and he'd be gone."
Glenn Hall – "He had a great shot at a time when defensemen didn't have great shots, I remember his coming in and you'd start to take it waist-high and it comes up a little higher, a little higher and finally at the end, you'd duck out."
Norm Ullman – "Positioning was what made him so good defensively, And to throw a body check could mean getting caught out of position."
Norm Ullman – "Most opponents, even the toughest, avoided him because when he got close and had a chance to put those arms around you, you were done. The Horton Bear Hug! It makes me shiver a little just to think about seeing a guy caught in it."
Bobby Hull – "I figured I was a pretty strong guy after a summer of work on my farm. Then I'd go against Horton, Tim would be in my path, nothing dirty, no stickwork, and would stay there, no matter what I did. If I tried to bull between him and the boards, forget it, because he would just close the gate. Cut to the middle of the ice and he'd be there, too, crowding me, forcing me to shoot long-range or pass."
Statistik
Meriter
Stanley Cup: 4 gånger: 1962, 1963, 1964 & 1967
NHL All Star Team 1: 1964, 1968, 1969
NHL All Star Team 2: 1954, 1963, 1967
Invald i Hockey Hall of Fame 1977
Hedrad av Toronto som pensionerat hans tröjnummer #7
Hedrad av Buffalo som pensionerat hans tröjnummer #2
2016 fick Horton även en staty i Legends Row som står utanför Scotiabank Arena i Toronto.
När NHL firade 100 år var Horton en av spelarna som kom med när ligan utsåg sina 100 bästa spelare genom tiderna.
Här hittar ni övriga porträtt i den här serien:
https://www.svenskafans.com/nhl/nhl/hockey-legends-en-sammanstallning-510899
När Tim var 19 blev han proffs i Toronto som skickade honom till farmarlaget Pittsburgh Hornets i AHL där han under sin rookiesäsong gjorde 5 mål och 23 poäng (+83 PIM) på 60 matcher. Samma säsong debuterade han även i NHL när han den 26 mars 1950 gjorde sin första match av nästan 1200 matcher i Maple Leafs. Det blev sammanlagt 192 matcher i AHL innan han efter ytterligare 4 matcher i NHL tog en ordinarie plats i Maple Leafs backlinje hösten 1952.
Redan under sin andra säsong i NHL blev Horton uttagen i NHL:s All Star Team 2 men, under den kommande säsongen var det nära att karriären tog slut när han efter en tackling av NY Rangers Bill Gadsby som idag skulle gett matchstraff för tackling mot huvudet dels bröt käken (och fick en hjärnskakning) även bröt det ena benet när han nästan medvetslös föll till isen. Han missade givetvis resten av säsongen plus halva den kommande och det dröjde till säsongen 1958-59 då han fick Allan Stanley som backpartner som Horton var riktigt återställd.
Maple Leafs hade nu en av NHL-historiens bästa backbesättningar med Horton och Stanley i det första backparet och Carl Brewer och Bob Baun i det andra men det dröjde till säsongen 1961-62 innan Maple Leafs återigen fick höja Stanley Cup-pokalen efter 11 års väntan. Mellan den 11 februari 1961 och den 4 februari 1968 missade Horton inte en match i NHL och de 486 raka matcherna var ett NHL-rekord för backar som stod sig ända tills Karlis Skrastins slog det den 8 februari 2007.
Under samma tid vann Maple Leafs Stanley Cup ytterligare 3 gånger (1963, 1964 & 1967) och Horton själv blev uttagen i All Star Team 1 två gånger (1964, 1968) och All Star Team 2 två gånger 1963, 1967). Säsongen 1968-69 gjorde Horton sin kanske bästa säsong i NHL med 11 mål och 40 poäng plus att han för första och enda gången i sin karriär kom över 100 utvisningsminuter med 107. Han blev tack vare det uttagen i All Star Team1 för tredje och sista gången.
Under 1960-talet växte legenden om NHL:s starkaste spelare (enligt Mr. Hockey Gordie Howe), den närsynte Horton som utanför rinken bar starka glasögon fick av lagkamraten och målvakten Johnny Bower smeknamnet Superman och naturligtvis dröjde det inte länge förrän han även kallades Clark Kent. När den tecknade serien Mr. Magoo om en mycket närsynt miljonär som inte inser att han behöver glasögon från 1949 fick ny popularitet när den började visas på TV började framförallt motståndarfans kalla Horton Mr. Magoo.
Den kanske mest kända myten/historien om Horton och hans fruktade björnkram är den när Boston Bruins rookie Derek Sanderson (vann Calder 1968) trots att han blivit varnad av lagkamraterna med Bobby Orr och Phil Esposito i spetsen för att reta upp Horton delade ut två ganska våldsamma slashings. Horton fick tag i Sanderson och kramade och kramade och kramade, Sanderson hörde hur revbenen knäcktes och han var nära att tappa medvetandet av syrebrist innan Horton släppte taget, Horton hade inga problem med stöddiga rookies efter det.
Under slutspelet 1962 satte den annars så defensive Horton ett nytt poängrekord för backar i Leafs när han gjorde 3 mål och 16 poäng på 12 slutspelsmatcher, klubbrekordet stod sig tills David Ellett gjorde 18 poäng på 18 matcher 1994. I mars 1970 tradade Maple Leafs Horton till NY Rangers och Horton spelade 93 matcher och 19 slutspelsmatcher för Rangers innan Pittsburgh Penguins plockade upp honom i 1971-års intra-league draft och signade honom för 100,000 dollar (vilket var det dyraste kontraktet i den unga (5 år) klubben historia.
Det blev bara 44 matcher för Horton i Pittsburgh som efter säsongen tappade honom till Buffalo Sabres där han återförenades med Punch Imlach som varit hans coach/GM under hela tiden i Maple Leafs. Efter att Horton hjälpt Buffalo till lagets första slutspel 1972-73 fick han som 43-åring ett nytt kontrakt och dessutom slängde Imlach med en sprillans ny sportbil (De Tomaso Pantera) som bonus.
Tidigt på morgonen den 21 februari 1974 fick polisen ett tips om en sportbil som körde alldeles för fort på vägen mellan Toronto och Buffalo. I bilen satt Horton som på kvällen spelat sin 1446:e match i NHL i Toronto, han hade stannat i Toronto när resten av Buffalo lämnade staden för att prata med sin partner Ron Joyce om den framgångsrika snabbmatskedja han startade 1964. Horton pratade även i telefon med sin bror Gerry som precis som Joyce försökte övertala Horton som druckit att ligga över i Toronto.
Horton lyssnade varken på sin bror eller sin affärspartner och bara någon timme senare möttes polisen av en fruktansvärd syn, Horton hade åkt av vägen och kastats ur bilen (han hittades 37 meter bort) när den voltade flera varv innan den landade på taket. Horton hade dubbelt så hög promillehalt som tillåtet och dessutom fanns det spår av flera sorters narkotika i kroppen.
Tim Horton är fortfarande 46 år efter sin död nia bland NHL:s backar när det gäller spelade matcher och när det gäller Maple Leafs har han bara George "Chief" Armstrong före sig när det gäller spelade matcher (Börje Salming är trea med 1099 matcher). När det gäller matcher i Stanley Cup är Horton också tvåa i Maple Leafs bakom Armstrong när det gäller spelade matcher och Hortons 41 poäng ger honom plats 15 i Maple Leafs genom tiderna. Det är ingen tvekan om att Horton är en av Toronto Maple Leafs absolut största spelare genom tiderna och när han dog var det många experter som placerade honom jämte Lill-Strimma Svedberg.i hockeyhimlens All Star Team 1.
Horton efterlämnade fru (Lori) och fyra döttrar, äldsta dottern gifte sig med Ron Joyce som var Horton affärspartner i snabbmatskedjan Tim Hortons som Horton tillsammans med Jim Charade grundade1964. När Horton dog bestod kedjan av 40 butiker som Joyce köpte loss från änkan för 1 miljon dollar. 2013 fanns det 4,600 butiker i Canada och året efter köptes kedjan upp av Burger King för 11,4 miljarder US-dollar. Både Burger King och Tim Hortons ägs idag av det brasilianska investmentbolaget 3G Capital.
1977 blev Horton invald i Hockey Hall of Fame, 1998 placerade The Hockey News honom på plats #43 när de utsåg NHL:s 100 bästa spelare och 2004 blev han av CBC rankad på plats #59 i kanalens lista över de 100 största kanadensarna genom tiderna. Tim Horton spelade med #7 på ryggen under sin tid i Toronto och den 21 november 1995 hedrade Maple Leafs Horton och King Clancy som också spelat med #7 på ryggen. När Toronto 2016 ändrade sin policy för pensionerade tröjnummer så blev givetvis även deras nummer pensionerat. Året efter att Maple Leafs hedrat Horton & Clancy dvs 1996 pensionerade Buffalo Sabres Hortons #2 (Horton spelade med #2 i Buffalo pga. att #7 redan var upptaget av Rick Martin).
Sagt om Tim Horton:
Punch Imlach – "I would say that Horton, a little more than any other player, was the key to the success that we had, He was always there, always the same, always giving the effort, the best he had every night."
Alex Delvecchio – "When he hit you, you knew you were hit, so any time he was out there you knew you had to try to keep your head up, make sure you had your head up and find out where the brush cut is."
Alex Delvecchio – "Tim Horton would take you in the corner and put a bear hug on you and you couldn't get away and he'd just say, 'Stay right where you are.' "
Dave Keon – "He'd get down really low, and he was really powerful, Guys would be in forechecking him and he could bring the puck into his feet and, all of a sudden, burst out of there. He'd go over the first guy, or around, and he'd be gone."
Glenn Hall – "He had a great shot at a time when defensemen didn't have great shots, I remember his coming in and you'd start to take it waist-high and it comes up a little higher, a little higher and finally at the end, you'd duck out."
Norm Ullman – "Positioning was what made him so good defensively, And to throw a body check could mean getting caught out of position."
Norm Ullman – "Most opponents, even the toughest, avoided him because when he got close and had a chance to put those arms around you, you were done. The Horton Bear Hug! It makes me shiver a little just to think about seeing a guy caught in it."
Bobby Hull – "I figured I was a pretty strong guy after a summer of work on my farm. Then I'd go against Horton, Tim would be in my path, nothing dirty, no stickwork, and would stay there, no matter what I did. If I tried to bull between him and the boards, forget it, because he would just close the gate. Cut to the middle of the ice and he'd be there, too, crowding me, forcing me to shoot long-range or pass."
Statistik
| Lag/liga | GP | G | A | P | +/- | PIM |
| Toronto Maple Leafs | 1184 | 109 | 349 | 458 | +151 | 1389 |
| New York Rangers | 93 | 3 | 23 | 26 | +21 | 73 |
| Pittsburgh Penguins | 44 | 2 | 9 | 11 | +5 | 40 |
| Buffalo Sabres | 124 | 1 | 22 | 23 | +17 | 109 |
| NHL sammanlagt | 1446 | 115 | 403 | 518 | +191 | 1611 |
| Toronto Maple Leafs SC | 97 | 9 | 32 | 41 | -7 | 135 |
| New York Rangers SC | 19 | 2 | 5 | 7 | -2 | 42 |
| Pittsburgh Penguins | 4 | 0 | 1 | 1 | +1 | 2 |
| Buffalo Sabres | 6 | 0 | 1 | 1 | -4 | 4 |
| Stanley Cup sammanlagt | 126 | 11 | 39 | 50 | -12 | 183 |
Meriter
Stanley Cup: 4 gånger: 1962, 1963, 1964 & 1967
NHL All Star Team 1: 1964, 1968, 1969
NHL All Star Team 2: 1954, 1963, 1967
Invald i Hockey Hall of Fame 1977
Hedrad av Toronto som pensionerat hans tröjnummer #7
Hedrad av Buffalo som pensionerat hans tröjnummer #2
2016 fick Horton även en staty i Legends Row som står utanför Scotiabank Arena i Toronto.
När NHL firade 100 år var Horton en av spelarna som kom med när ligan utsåg sina 100 bästa spelare genom tiderna.
Här hittar ni övriga porträtt i den här serien:
https://www.svenskafans.com/nhl/nhl/hockey-legends-en-sammanstallning-510899
