Det jag framförallt ville se i dagens match var ett tätare och hårdare försvar. Ett försvar som söker upp kroppskontakt med Saik och även om första halvlek var skrämmande lik de första två matcherna höjde sig Edsbyn ordentligt i andra halvlek.

Från början dock, Edsbyn fick en riktigt bra start och gick upp till en 2-0 ledning efter en kvarts spel. Efter detta tycker jag dock att Edsbyn tappade rätt ordentligt, vi fick sällan låna boll och spelet påminnde skrämmande mycket från de två sista matcherna. Sandviken fick också utdelning och precis innan halvtid så drog Christoffer Edlund dit 2-3. Kändes som ett psykologiskt tungt mål att få i baken.

Edsbyn kom dock ut med huvudena högt i andra och nu klev de högre upp på Sandviken, gick in på kropp och fick stopp på Saik innan de kunde börja med sitt galna passningsspel på Edsbyns planhalva. Det är precis så här Edsbyn ska spela defensivt, hårt och tufft utan att för den skull bli fult. Ser alla gånger hellre att vi tar frislag tidigt än bara låter Saik trilla boll på vår planhalva.

Offensivt går det inte att klaga så himla mycket heller även om Mattias Hammarström brände två straffar. Duon Liw&Jansson snurrade upp saikarna gång efter annan och det var riktigt roligt att se. Och Simon Janssons 6-3 mål var vackert, han tog bollen från eget straffområde och åkte som en dåre genom hela Saik och satte den i krysset. Det är så här vi vill se Jansson användas i det offensiva spelet, inte som ett klistermärke på Daniel Berlin och hoppas Pinch nu förstår detta.

Nu väntar alltså avgörandet i Sandvikens borg Göransson Arena på tisdag och jag tror Saik är betydligt mer nervösa än Edsbyn. De var Saik som valde oss och vi kommer gå för tredje gången gillt i Sandviken!