Säsongssummering 2024-25

Isarna smälter och medaljerna är utdelade. Ännu en bandysäsong har gått i mål. SM-finalen blev en synnerligen slät historia. Med 5-0 redan i halvtid var finalen i princip redan avgjord då, och vi gratulerar Villa till ännu ett SM-guld, och för att de ytterligare befäste sin position som Sveriges främsta bandyklubb, både resultat- och publikmässigt.

Vi tappra Helenelundssupportrar fick uppleva ännu en säsong vi absolut inte var nöjda med, och inte heller beredda på. Föregående säsongs skrala resultat trodde vi var en tillfällighet, men dessvärre kom den nyligen avklarade säsongen att följa i samma spår. Man kan faktiskt säga att det var ännu värre denna gång, då HIK ett tag låg nästjumbo, och det är ingen placering vi HIK-supportrar ens kan minnas när det hände senast på denna serienivå!

Säsongen inleddes med två raka oavgjorda, följt av en förlust. En poäng på tre matcher alltså. En obligatorisk vinst mot det enda lag som vi hade under oss under hela säsongen (Selånger) stod på tur. Inte mycket till värdemätare alltså. Mycket riktigt tyvärr. En brakförlust på bortais i Norrtälje (1-8!) stod på tur, och detta var faktiskt HIK:s största förlust på division 1-nivå sedan säsongen 2016-17!!
En extremt bitter uddamålsförlust på övertid mot GT/76 (3-4) samt en ”hedersam förlust” mot topplaget Västanfors stod på tur. Tabellen var sannerligen ingen trevlig läsning, men en stark spurt under ”del 1” av säsongen gav fem poäng av sex möjliga, och vips var vi klara för topphalvan av serien. Dock med fler förluster än vinster i tabellraden.

Under ”del 2” av säsongen gick HIK desto starkare, och förlorade bara en match (mot UNIK/BoIS), och slutade på en helt okej fjärde plats, med tanke på den genomusla inledningen på säsongen.
Det blev ännu en dyster och slätstruken historia denna säsong, och det känns som att både laget och supportrarna går lite på tomgång just nu. Jag vet inte vad som behöver hända för att vända denna resultatmässigt dåliga trend, som nu har pågått i två säsonger i rad.

Vi i The Lundeners kan inte stoltsera med mycket till engagemang eller stöd denna säsong heller, och sedan vi blev ”organiserade” för tiotalet år sedan var detta tveklöst den sömnigaste säsongsprestation vi stått för, tyvärr. Förutom obligatorisk närvaro på hemmamatcherna pallrade vi oss bara iväg till Gubbängshallen för annandagsderbyt, och en stackare av oss åkte upp för att bevittna stjärnsmällen i Norrtälje. Trots att vi bara är 7-8 personer som kan kalla oss ordinarie klacksupportrar lyckades vi inte samla ihop hela klacken en enda gång under hela säsongen!
Synnerligen dåligt!

Inte ens Köping eller Uppsala orkade vi åka till heller. Skamligt, men tyvärr verkar luften ha gått ur supportrarna på samma sätt som ur spelartruppen.
Nu hoppas vi på en nytändning efter två misslyckade säsonger i rad, både i laget och bland oss supportrar. Seriesystemet ska väl göras om igen, har jag hört (för 7458:e gången eller något liknande), så vi får se hur serieindelningen ser ut när det drar ihop sig till senhöst/tidig vinter.

Förra årets rekordsena spelschema-släpp (mindre än 2 veckor innan seriestart!) är något vi helst inte vill uppleva igen. Det underlättade ju inte direkt för planeringen av våra eventuella bortaresor. Men å andra sidan åkte vi ju knappt på bortamatcherna ändå, så det var väl i och för sig strunt samma…

Nu slickar vi såren och siktar högre säsongen 2025/26.

Maybe it´s because I´m a Lundener…