Den tidigare högerbacken med meriter från det svenska landslaget har efter karriären gjort flera intervjuer där han berättat om livet som fotbollsspelare och tiden därefter. Det är dock ytterst sällan som sejouren i Tyskland ägnats någon större uppmärksamhet – fram till nu.
Undertecknad befinner sig sedan lite mer än en månad tillbaka på den spanska solkusten och passade därför på att ta kontakt med Concha för att göra en intervju med fokus på hans många år i det tyska industrimeckat Bochum.
För den som inte känner till det är Concha numera bosatt i Marbella tillsammans med sin familj och efter att ha testat på några olika yrken inom fotbollsvärlden har han nu sadlat om till att bli fastighetsmäklare på heltid.
Vi träffas på restaurangen till den golfklubb där hans mäklarfirma har sitt kontor och efter lite småprat om den angenäma tillvaron i södra Spanien kan jag inte hålla mig, utan styr in samtalet på det förlovade landet Tyskland.
Concha hade hunnit bli 27 år gammal och bildat familj när han sommaren 2007 gav sig i kast med livet som utlandsproffs då han undertecknade ett långtidskontrakt med Bochum, som på den tiden var en hyfsat stabil klubb hemmahörande i Bundesliga.
- Man kan tycka att det var sent att gå utomlands, men med facit i hand är jag glad att jag kom ut i den åldern. Jag hade verkligen blommat ut och var en mogen människa, hade fått barn och var på en bra plats i livet. Det tror jag var viktigt, för proffslivet utomlands är en helt annan grej och då är det bra om du har lite skinn på näsan.
Vad var det som gjorde att valet föll på Bochum?
- Bundesliga är en av de största ligorna i Europa, så det är klart att det kändes väldigt intressant när de hörde av sig. Det fanns även lite intresse från norska klubbar, men Bochum var det som kändes mest konkret och på allvar. Jag hade ju även landslaget att tänka på, och kände att mina chanser där var betydligt större om jag spelade i Bundesliga än i Norge.
Vilka faktorer väger in när man ska välja en klubb?
- Oj, det är mycket som spelar in. Det är ju ett äventyr där du inte riktigt vet vad som finns på den andra sidan, så det gäller att du och din familj är öppensinnade. Men med Bochum var det egentligen inte så mycket att tänka på. De erbjöd ett långt kontrakt som kändes intressant och det är viktigt när man har en familj att tänka på, att försöka hitta en stabilitet som även fungerar för dem.
Vad visste du om Bochum och Tyskland innan du skrev på?
- Bochum är ju ingen klubb det pratas så mycket om i Sverige, så det första jag gjorde när jag hörde att Bochum var intresserade var att prata med Jan Tauer som jag då spelade med i Djurgården. För om det är någon som känner till Tyskland och tysk fotboll så är det han, och han hade bara bra saker att säga om klubben.
Matias Concha och Jan Tauer firar ett mål under deras gemensamma tid i Djurgården.
Vad var dina första intryck av klubben och staden när du var på plats?
- Innan jag skrev på var jag där på ett snabbt besök. Stefan Kuntz, som i dag är turkisk förbundskapten, var då klubbens sportchef och det var han som värvade mig. När vi kom ner tog han med oss på en rundtur i staden och visade även arenan och anläggningarna. Då var allt nyrenoverat och fint, så det kändes väldigt proffsigt.
Hur trivdes du till en början?
- Jag skulle säga att jag trivdes väldigt bra. Jag hade en tränare som trodde på mig och lät mig spela mycket, så under den första tiden var egentligen allt frid och fröjd. Det kändes häftigt att få mäta sig med de bästa.
- Sedan efter ett tag åkte jag på någon skada som gjorde att jag hamnade lite utanför laget. Men så är det ju alltid i konkurrenssporter, att om du lämnar din plats kommer det någon annan som tar den. Gör den då det bra har du en uppförsbacke för att ta tillbaka platsen. Miljön utomlands kan vara riktigt tuff. Det är ingen som ursäktar sig för sin existens, så det gäller att ta för sig ordentligt och visa att man förtjänar sin plats.
Vilken var den största omställningen jämfört med livet i Sverige?
- Bochum är ju en gammal kolgruvestad ungefär i storlek med Malmö, belägen mitt inne i Ruhrområdet. Så något jag kände att jag saknade var kusten och havet. Överallt där jag tidigare bott hade jag haft nära till havet, så det var faktiskt en stor omställning för mig.
Fanns det något du kände överraskade dig?
- Jag hade inte varit så mycket i Tyskland innan jag kom dit och hade precis som många andra en förutfattad mening om hur det tyska folket skulle vara. Men ju mer jag var i Tyskland, desto mer gillade jag folket. Precis som jag gillar de punktlighet och att det ska vara ordning och reda, så det passade mig bra. Man kan tro vad man vill, men bakom den där kalla ytan finns det faktiskt väldigt mycket värme.
Vilka var de största skillnaderna mellan Bundesliga och Allsvenskan?
- Allt var ju lite större och lite bättre, men den största skillnaden var nog den individuella kvaliteten då samtliga spelare var snäppet vassare. Om man bara tar en sådan banal grej som kvadraten under uppvärmningen så kunde man märka av skillnaden då det inte missades några bollar.
- Om du i matcherna tappade bollen straffade det sig direkt. Det kunde vara två snabba passningar och sedan hade du ett mål i baken. I Allsvenskan hade du mer tid att reparera ditt misstag och komma på rätt sida igen. Men det är också det som ska vara skillnaden mellan ligorna, att allt går lite snabbare och är av bättre kvalitet.
En glad Matias Concha firar segern mot Arminia Bielefeld tillsammans med sin dotter.
Under sina fem säsonger med Bochum hade Concha många lagkamrater. När jag ber honom välja ut vem som var den bästa han spelade med är det ett i dag välkänt namn som formar sig på hans läppar.
- Jag kommer ihåg att Ilkay Gündogan kom upp redan som sextonåring efter att ungdomstränaren hade legat på Marcel Koller (dåvarande tränare i Bochum) om att han hade något utöver det extra. Så han fick med jämna mellanrum träna med oss och jag minns att han redan på den tiden var extremt skicklig med bollen. Det var omöjligt att ta den ifrån honom och det kändes ofattbart att han inte var äldre. Men trots det valde Bochum att inte satsa på honom och när den här ungdomstränaren blev huvudtränare för Nürnberg tog han Gündogan med sig, och sedan tog det inte lång tid innan han såldes till Dortmund och nu är han ju sedan flera år i Manchester City.
Om vi då vänder på det, vem var den bästa du ställdes mot?
- Oj, det är en bra fråga. Jag mötte ju så många bra spelare. Men jag minns att Werder Bremen hade ett topplag på den tiden med Pizarro, Rosenberg och Diego. Även Schalke hade ett superlag med Kuranyi längst fram som spjutspets. Sedan hade ju så klart Bayern München alltid ett bra lag, och där fick jag som högerback möta Ribéry och Robben som man ju får säga var hyfsade spelare.
Bytte du någonsin tröja med någon spelare?
- Jadå, det gjorde jag. Vi hade ju en tröja per match som vi kunde byta bort, så det blev väldigt många. Jag vet att jag bytte med Schweinsteiger, och även med Pizarro, Rosenberg och Diego när vi ändå pratar om dem. Jag har alla i en låda i något förråd någonstans, så där finns en hel del fina tröjor.
Vilken arena gillade du mest av alla du spelade på?
- Det är svårt att inte prata om Dortmunds, men även Frankfurt och Hamburg hade väldigt fina arenor som var kompakta och med jävligt bra fans. Det folk inte riktigt förstår är vilken standard de tyska arenorna har. Rent generellt är de extremt bra och alltid välfyllda. När jag spelade var det ligan med högst publiksnitt då det låg på över 50 000. Vi var den klubb som drog ner snittet, och det var eftersom vår arena inte kunde ta mer än runt 30 000 åskådare.
- Jag gillade att supportrarna aldrig var stökiga, utan när vi kom med bussen och skulle in till arenan såg man ofta de olika klubbarnas supportrar umgås med varandra. Om man jämför med Sverige så kunde det där vara ganska hotfullt. Jag har spelat många Stockholmsderbyn och det låg alltid en spänning i luften. Så kunde jag inte känna att det var i Tyskland, utan där upplevde jag nästan alltid bara en bra supporterkultur.
Hur upplevde du rivaliteten i Ruhrområdet?
- Alltså det måste vara ett av Europas coolaste fotbollsområden med så många klubbar som trängs på en så liten yta. Vi sågs ju som en lillebror och spelade alltid det lilla derbyt, det stora var ju så klart det mellan Dortmund och Schalke. Men visst märkte man ändå av att det fanns en rivalitet, men det fanns aldrig ett genuint hat. Men det kanske skedde utan att jag märkte av det.
Hur ser du på den tyska supporterkulturen om du jämför med de andra europeiska toppligorna?
- Jag skulle säga att den står sig extremt bra. De flesta klubbarna, om inte alla, har en stor skara fans och det märks av. Uppslutningen kring klubbarna är alltid stor och det tror jag sticker ut. Kollar du på andra ligor så är där kanske fyra-fem klubbar som har massvis med fans men sedan hos resten är det inte så mycket att snacka om.
När vi väl är inne på den tyska supporterkulturen kommer Concha plötsligt på ett minne som får honom att börja le.
- Jag minns att vi mötte Hannover på bortaplan och det var extremt kallt, nästan minus tjugo grader. Innan matchen var det snack om att eventuellt ställa in den eftersom det var för kallt, men den spelades och jag är glad för att jag spelade från start, för jag hade nog dött av att sitta på bänken. Innan matchen tänkte jag för mig själv att det skulle vara tomt på läktarna, för vem fasiken kommer och kollar på fotboll när det är minus tjugo grader. Men det var extremt mycket folk på matchen med familjer och hela köret. Det var verkligen imponerande måste jag säga och ett bevis på hur hängivna tyskarna är sitt lag.
I och med att du var runt på så många ställen under din tid i Tyskland, fanns det någon plats du kände att du absolut inte hade velat bo och verka på?
- Det kan jag säga på en gång att det fanns. Vi mötte Energie Cottbus borta och det var verkligen en hemsk bortamatch. Där upplevde jag en helt annan supporterkultur än den jag var van vid. Fansen var hatiska och aggressiva och kastade nästan stenar på bussen. Staden var inte heller något att hurra för, så det var ingen rolig plats.
Och om vi vänder på det, fanns det någon klubb du hade kunnat tänka dig spela för bortsett från Bochum?
- Det är inte bara för att det är du som sitter här, men Hamburg är en extremt trevlig stad som jag gärna hade velat upptäcka lite mer av. Sedan tycker jag att HSV i grund och botten är en fantastisk förening, men som ju misskötts under väldigt många år. Får man bara ordning på saker och ting så kan det bli hur bra som helst, för man har redan en fin arena och grymma supportrar. Så det hade varit spännande att ha spelat och bott i Hamburg.
Om du ska summera din tid i Tyskland, vad känner du dig mest stolt över?
- Det är nog att jag höll på den nivån under så pass lång tid. Så i stället för att välja ut några specifika insatser skulle jag nog säga det mer generella. Att jag lärde mig ett nytt språk och integrerade mig där. Jag har så otroligt många fina minnen därifrån som jag är tacksam över.
Inte helt oväntat anser Concha att det största bottennappet var det förskräckliga benbrottet han var med om i samband med en bortamatch mot Union Berlin i december 2010. En händelse han fortfarande minns oerhört väl och som satte sina spår.
- Benbrottet förändrade ju egentligen hela min karriär. Jag var inne i en väldigt bra period och var på väg att förlänga mitt utgående kontrakt med Bochum, sedan kom det här. Det kändes så himla onödigt och kunde ha undvikits. Sedan var Bochum väldigt snälla som förlängde mitt kontrakt så jag kunde göra min rehab i lugn och ro, men jag blev ju aldrig riktigt samma spelare igen.
- Det var flera egenskaper som försvann hos mig. Jag fick till exempel aldrig upp samma explosivitet som jag haft tidigare, och det gjorde att jag inte längre var lika snabb och inte kunde hoppa lika högt, vilket i sin tur gjorde att jag inte nådde de där bollarna. Alla mina färdigheter hade förändrats och jag tvingades lägga om mitt spel. Men så här i efterhand är jag glad att det hände när jag var 31 och inte 21, för då hade det varit än mer förödande.
Svensken saknade dock inte stöd efter skräckskadan då folk från hela världen hörde av sig till honom medan han låg på sjukhuset.
- Kärleken och stödet jag fick efteråt var helt sanslöst. Varje dag kom sjuksystern in på mitt rum med en stor hög brev från människor som ville uttrycka sin ledsamhet. Det var inte bara tyskar som hade varit på matchen, utan folk från bland annat Japan och Australien och en massa supportrar till andra klubbar som ville visa sitt stöd.
Concha kom aldrig riktigt tillbaka efter den allvarliga skadan och valde sommaren 2012 att återvända hem till Sverige för att avsluta karriären med barndomsklubben Malmö. Om det inte vore för benbrottet tror han att han hade blivit kvar längre i Bochum.
- Jag hade absolut kunnat tänka mig vara kvar ett par år till. Jag trivdes bra och tror även att jag var en omtyckt person, så om omständigheterna varit rätt hade jag nog stannat lite till.
Hur skulle du vilja sammanfatta din tid i Tyskland?
- Det var både stora uppgångar såväl som nedgångar. Det pågår alltid ganska mycket bakom kulisserna som fansen inte är medvetna om. Varje spelare har ju sin egen historia med en position man ska försvara och så vidare. Jag var med om ganska många tränarbyten och varje gång det kommer en ny tränare är det lite som att börja om på noll. De kommer ju med sin egen filosofi och det var inte alltid självklart man var en del av den, så det fanns perioder där jag knappt spelade. Under de perioderna var jag rätt glad över att vara äldre, för att hantera motgångar i ett främmande land som ung är inte alltid så lätt. Men jag är överlag nöjd med tiden i Tyskland även om det fanns många perioder som var tuffa.
Finns det något som du önskar hade varit annorlunda?
- Det skulle i så fall vara min privata situation som jag önskar hade varit lite bättre. Det är inte så många som vet om det, men jag separerade efter en kort tid i Tyskland och det var en jobbig period. Att fokusera på fotbollen samtidigt som du separerar när du har familj är jävligt tufft, så om det är något jag önskar att jag hade varit utan så är det separationen.
Har du några känslor för Bochum i dag?
- Absolut har jag det. Jag har känslor för alla klubbar jag varit i, för jag har själv lämnat mina känslor där. Som tur är spelade jag bara för tre klubbar och jag gav verkligen mitt allt för dem alla och blev behandlad väl.
Är du någonsin nere och besöker Bochum?
- Jag har varit där nere några gånger i efterhand och ska eventuellt dit nu under våren för att kolla på någon match.
Hur pass följer du den tyska fotbollen i dag?
- Ganska så ytligt. Det är inte så att jag kollar på varje match som sänds, men är det någon större match och jag har tid så kollar jag så klart. Det blir ju att man håller koll på de stora lagen och Bochum förstås.
Bayern Münchens enorma dominans är ett ständigt återkommande samtalsämne. Anser du den vara skadlig för tysk fotboll?
- Bayern är ju den stora giganten och så fort det kommer fram talanger i de andra klubbarna så är de framme och hugger. Den ekonomiska situationen har ju satt Bayern i förarsätet och det är klart att det blir ojämnt då konkurrenterna inte hinner bygga ett tillräckligt bra lag eftersom deras bästa spelare försvinner så fort.
Varför tror du att den tyska fotbollen aldrig riktigt slagit igenom i Sverige?
- Svensken har blivit matad med engelsk fotboll sedan flera årtionden tillbaka och det har gjort att många fått ett favoritlag där. Jag menar, hur många supportrar till Liverpool och Manchester United finns det inte i Sverige? I och med det så exponeras inte den tyska fotbollen och det är lite synd, för tysk fotboll är sjukt bra med en hög kvalitet och supporterkulturen som gör den värd att se.
Under sina år utomlands fick Concha aldrig vara med om att vinna någon titel. Det fick han dock i Sverige där han titulerades svensk mästare vid tre tillfällen samt vann cupen två gånger om. När jag ber honom se tillbaka på sin karriär säger han sig vara nöjd.
- Jag är väldigt stolt över den. Tidigt i livet satte jag upp mål som jag ville nå och tack vare att jag kramade ur det bästa av mig själv lyckades jag nå många milstolpar där jag bland annat fick vinna titlar och spela för landslaget. Sedan att jag fick möjligheten att själv kontrollera när jag ville lägga av är något jag värdesätter i efterhand. Jag kände mig verkligen färdig och kunde sluta med flaggan i topp.
Du önskar inte att du hade testat på något annat utlandsäventyr?
- Nej, faktiskt inte. Det skulle i så fall ha varit om jag gick utomlands tidigare i karriären, men det finns aldrig något tillfälle att göra det så då kan jag inte heller gräma mig över det.
Var du någonsin nära någon annan klubb än de tre du representerade?
- Egentligen inte. Som jag tidigare nämnde fanns det några norska klubbar som var lite konkreta, men det var aldrig riktigt nära.
Efter karriären har Concha bland annat testat på att kommentera matcher, agerat spelaragent samt varit en vända i Östers IF som sportchef innan han blev fastighetsmäklare. Varför det blivit att han testat på så många olika yrken är inget han direkt har planerat för.
- Jag tror att allt här i livet är tillfälligheter och att det finns en mening med allt man gör. När en dörr stängs så öppnas en annan och med den filosofin blir jag sällan uppstressad. Efter karriären ville jag jobba med fotboll och till en början var jag expertkommentator för tysk fotboll, vilket var kul. Fotboll är det jag kan bäst och den kunskapen kan ingen ta ifrån mig och det är jag trygg i. Sedan ledde det vidare till nästa jobb och nu är jag mäklare i Spanien, vilket jag trivs väldigt bra med.
Tror du att du kommer återvända till att jobba med fotboll?
- Jag trivs som sagt med att vara mäklare, det är väldigt roligt. Att vara gammal idrottare hjälper en väldigt mycket då man har ett mindset och en vinnarmentalitet som gör att man inte ger upp, så det är många egenskaper som passar i det här yrket. Så det passar mig bra just nu, men jag är väldigt öppen för fotbollsrelaterade grejer vid sidan av.
Kanske är det bara jag, men det känns som det finns en hel del likheter mellan att vara mäklare och spelaragent. Tror du din framtid finns i den branschen?
- Jag provade på det där tidigare. Men då gick jag ut själv och stångades i ankdammen och det passade inte mig. Jag är en extrem lagspelare, så om jag skulle tillhöra ett nätverk eller en redan färdig organisation tror jag det hade varit klockrent för mig.
Var ser du dig själv om låt säga fem år?
- Egentligen är jag ingen person som tycker om att flytta för mycket på mig, så att komma hit till Spanien var ett väldigt stort steg. Det var min fru som tryckte på medan jag var den som bromsade då jag vill veta var jag står och trampar. Men ibland måste man slänga sig ut för att våga och vinna, och det gjorde jag verkligen när jag kom hit. Det var mycket som till en början var utmanande, men jag är väldigt glad att jag flyttade. Jag är på en plats där ser ut som lokalbefolkningen, pratar som lokalbefolkningen och heter som lokalbefolkningen. Så jag trivs väldigt bra och hoppas bo kvar här om fem år.
Jobbar du fortfarande som mäklare?
- Jag utesluter inget, men om jag kan vara kvar som mäklare om fem år så är det hatten av, för det är verkligen inte alla som klarar av det. Just nu trivs jag väldigt bra med det jag gör, men något jobb som kommentator hade jag tyckt var roligt att ha bredvid, så där är jag öppen.
Har du någon målsättning du vill uppnå yrkesmässigt?
- Yrkesmässigt har jag egentligen samma driv som när jag spelade. Alltid söker man efter att bli bättre och nå nya framgångar.
Slutligen då, har du någon stor dröm i livet som du strävar efter?
- Jag tror att den stora drömmen är att hitta ett sätt att leva som gör att du blir hållbar över tid. Egentligen är jag en ganska enkel människa och jag värdesätter att bara trivas och må bra. Kanske det låter tråkigt för vissa, men för mig finns det ett värde i att bara stanna upp och känna att jag och min familj har det bra där vi är. Varför ska man hela tiden söka efter nya saker? Ibland måste man bara landa i det man redan har utan att hela tiden behöva sträva efter att uppnå något nytt. Så jag skulle säga att jag lever min stora dröm just nu.
