Pavey visade sig vara en vindsnabb mittfältare, som flög fram längs kanten. Dock var han skolad i den engelska fotbollen, vilket gjorde att han inte var van vid det svenska spelet och de hårdare domsluten. Dessutom var Pavey ung och hade ibland en väldigt kort stubin, vilket fick sina konsekvenser. Men i övrigt var Pavey en strålande spelare, som verkligen gav allt i alla lägen. Han sprang över hela planen som om det gällde livet. Han visade verkligen att han ville vinna till varje pris. Pavey blandade det hårda kämpandet med tekniska nummer och en oerhörd snabbhet.
Under åren utvecklade sig Kenny Pavey till en av Ljungskiles absolut bästa och viktigaste spelare. År 2000 åkte LSK och Pavey ur SuperEttan, men man siktade året därpå på en snabb comeback. Inför sista matchen borta mot Torslanda skulle allt avgöras om vilket lag som skulle bli seriesegrare. Pavey, som varit på besök i England, blev hämtad på matchdagen på flygplatsen och sedan bar det av direkt till matchen. Dessutom spelade den engelska krigaren med en bruten arm och hade därför hela armen i gips. Trots det gjorde han en riktigt bra match och kryddade det med att göra det enda och alltså det avgörande målet i matchen, vilket betydde serieseger. Fast det ledde inte till spel i SuperEttan, för LSK förlorade kvalet mot Ängelholm och fick fortsätta sin kamp i division 2. Efter säsongen bestämde sig dock Pavey för att lägga av med fotbollen och börja jobba i England.
Men 2003 blev det klart att David Wilson skulle ta över som spelande tränare i LSK. Den första Wilson därefter ringde var sin landsman för att erbjuda ett kontrakt, vilket Pavey inte kunde motstå. Engelsmannen med nummer 20 på ryggen skulle bli väldigt betydelsefull för LSK, även om 2003 resulterade i en bitter andraplacering för LSK, efter seriesegrarna GAIS. Men året efter skulle bli Ljungskiles år och inte minst Paveys år, som var en av lagets allra främsta spelare under 2004. Det blev först serieseger och sedan besegrades Väsby i kvalet, som gjorde att LSK var tillbaka i SuperEttan igen.
I och med avancemanget till SuperEttan förbyttes Röavallen och Torslandavallen mot Råsunda och Gamla Ullevi, vilket inte skrämde Pavey. Tvärtom. Han hade tidigare varit en väldigt bra fotbollsspelare men nu höjde han sitt spel avsevärt. Antagligen genom att han fick spela inför mer publik och på större arenor. Vilket troligtvis påminde honom om hans uppväxt i England. Totalt under året samlade Kenny Pavey ihop 13 poäng (4 mål, 9 assist) på 26 matcher. Det gick även otroligt bra för LSK det året, som slutade på en fjärde plats som nykomlingar.
Efter säsongen hade Pavey tre alternativ att välja mellan för att fortsätta sin spelarekarriär. Antingen att spela kvar i LSK eller att gå till en engelsk klubb. Det blev istället det tredje alternativet, AIK. Pavey hade under året imponerat så mycket på Solnaklubben att man bestämde sig för att värva honom. Där har han varit sedan dess och har också lyckats väldigt bra, vilket fört med sig att han blivit en stor publikfavorit hos AIK-supportrarna.
Under tiden i LSK var det Kenny Pavey som fick saker att hända. När han fick bollen och tog löpningar visste man att nu skulle det hända något. Han var både snabb, löpvillig, teknisk och fantasirik (dock ska han tydligen inte vara särskild framgångsrik i inomhusfotboll). Pavey hade även en väldigt hög lägstanivå och höjde laget genom att ställa krav på sina medspelare. Att han fick saker att hända, samtidigt som han spelade med ett stort hjärta och en enorm vilja gjorde att han blev en av de största publikfavoriterna LSK någonsin haft.
| Matcher | Mål | Assist | Varningar | Utvisningar |
| 99 st. + 2 kval | 19 st. | 17 st. | 27 st. | 2 st. |
- Statistiken avser de seriematcher spelaren deltagit i, totalt under 2000-talet i LSK.
