Tyskland
2018-12-24 01:01
Adventskalender: Lucke #24
Julafton! Upplösning! Människans godhet!
Axel Falk
De drog sina pistoler samtidigt. Två pipor mot varandra i nattens mörker. De såg bara varandra på grund av månljuset och de bomber och minor som smälldes runtom. Engelsmannen pratade.
"I genuinely don't want to kill you. Do you have a family back home? I do. A merry wife and two children. I want to return home to them, I want them to see their father again. I don't want to shoot you. But I will, if that's what it takes.", sade han. Hans arm skakade, med ett finger vilandes på avtryckaren av sin pistol. Synd att Karl inte förstod vad som sades.
Han svarade. På tyska, emellertid. "Bitte, lass mich in ruhe. Ich will dich gar nicht schiessen, wir können beide von hier mit unseren Leben gut behalten gehen!" Engelsmannen förstod inte heller. De pratade om varandra, om varandra och mot varandra, de satt med samma mål och motiv, att inte döda den andra. De hade suttit så i drygt en timme. Karl antog att julafton hade börjat. Bra start på julen.
Britten mittemot var nära att trycka på avtryckaren, Karl likaså, när de hörde ett tystnande av smatter. Bomberna avtog, smällarna slutade och skrien från döende själar dog ut i tomma intet. Nu lyste bara månen upp deras gemensamma grop och situation. Men se. Och hör. Ett sjungande från tyskt håll. Ett allt mer kraftfullt sjungande från tyskarna och snart engelsmän som följde deras exempel. "Holy night, quiet night". Karl undrade vad som egentligen hände.
Han fick uppleva ett av få mänskliga mirakel under det senaste århundradet. Den stund när engelsmän och tyskar gemensamt viftade sina vita flaggor medan de sjöng julhymner på sina respektive språk. Den natt som fick symbolisera "Stilla natt" för all framtid, den kväll då två grupper människor visade att det ibland bara handlar om gemenskap. För när Karl långsamt sänkte sin pistol och reste på sig gjorde engelsmannen detsamma. De skakade hand och presenterade sig.
De sågs i mitten av ingenmansland. De var noga med att inte gå för nära motståndarnas skyttegrav, men höll sig ändå nära nog för att idka umgänge. Det samtalades på båda språken, utbyttes spartanska gåvor och till slut även krigsfångar. Då fick Karl en briljant idé. Fotbollen! Han var tvungen att hämta den. Han joggade i all hast till den tyska sidan, flög ner för stegen och hämtade sin läderkula. Han bar den under armen, liksom en liten pojke påväg till träning. Han gick fram till den britt han precis hotat med en pistol, lyfte på bollen och sade:;
"Wollt ihr spielen?"
The rest is, as they say, history.
KONTEXT:
Julen 1914 blev historisk i mänsklig historia. enligt källor har det som hände där aldrig hänt innan och inte hänt sedan dess. Det var dagen när två sidor av det dödligaste krig människan sett bara slutade kriga och umgicks med sina motståndare. Under denna dag spelades enligt legender och mer säkra källor ett antal fotbollsmatcher på olika platser längs med Västfronten. En av dessa spelades, legendariskt nog, i Ypres. Det här har varit den fiktiva historien bakom den matchen, en av de bästa symboler som finns för fotbollens övergripande vikt för det mänskliga jaget. Med en boll och två fötter (eller en) kan fred skipas, om än kortvarig. Men denna natt är även en symbol för vad julen betyder. Den handlar om att ge, om att visa kärlek och värme, samt att visa vad andra människor betyder för en. Det hoppas jag innerligt har framkommit, trots all död som en krigshistoria måste innehava.
TIPS:
- Se Blackadder Goes Forth, en komisk version av västfrontens hemskheter med Rowan Atkinson, Stephen Fry och Hugh Laurie.
- Avsnittet "Twice upon a time" i säsong 10 av brittiska sci-fi serien Doctor Who behandlar julfreden i Flandern på ett vackert, men hårresande sätt. Den kan jag rekommendera.
Jag hoppas att historien inte varit för långdragen för mental eller för beskrivande för er. Jag hoppas även att ni uppskattat den, trots att vissa luckor knappt behandlade fotboll alls. Slutligen hoppas jag innerligt att ni allesammans delar en underbar jul och att vi ses när nästa år är i krubban.
GOD JUL från oss på SvenskaFans Tyskland till er, älskade och beundransvärda läsare. Hoppas den blir lugn och varm.
"I genuinely don't want to kill you. Do you have a family back home? I do. A merry wife and two children. I want to return home to them, I want them to see their father again. I don't want to shoot you. But I will, if that's what it takes.", sade han. Hans arm skakade, med ett finger vilandes på avtryckaren av sin pistol. Synd att Karl inte förstod vad som sades.
Han svarade. På tyska, emellertid. "Bitte, lass mich in ruhe. Ich will dich gar nicht schiessen, wir können beide von hier mit unseren Leben gut behalten gehen!" Engelsmannen förstod inte heller. De pratade om varandra, om varandra och mot varandra, de satt med samma mål och motiv, att inte döda den andra. De hade suttit så i drygt en timme. Karl antog att julafton hade börjat. Bra start på julen.
Britten mittemot var nära att trycka på avtryckaren, Karl likaså, när de hörde ett tystnande av smatter. Bomberna avtog, smällarna slutade och skrien från döende själar dog ut i tomma intet. Nu lyste bara månen upp deras gemensamma grop och situation. Men se. Och hör. Ett sjungande från tyskt håll. Ett allt mer kraftfullt sjungande från tyskarna och snart engelsmän som följde deras exempel. "Holy night, quiet night". Karl undrade vad som egentligen hände.
Han fick uppleva ett av få mänskliga mirakel under det senaste århundradet. Den stund när engelsmän och tyskar gemensamt viftade sina vita flaggor medan de sjöng julhymner på sina respektive språk. Den natt som fick symbolisera "Stilla natt" för all framtid, den kväll då två grupper människor visade att det ibland bara handlar om gemenskap. För när Karl långsamt sänkte sin pistol och reste på sig gjorde engelsmannen detsamma. De skakade hand och presenterade sig.
De sågs i mitten av ingenmansland. De var noga med att inte gå för nära motståndarnas skyttegrav, men höll sig ändå nära nog för att idka umgänge. Det samtalades på båda språken, utbyttes spartanska gåvor och till slut även krigsfångar. Då fick Karl en briljant idé. Fotbollen! Han var tvungen att hämta den. Han joggade i all hast till den tyska sidan, flög ner för stegen och hämtade sin läderkula. Han bar den under armen, liksom en liten pojke påväg till träning. Han gick fram till den britt han precis hotat med en pistol, lyfte på bollen och sade:;
"Wollt ihr spielen?"
The rest is, as they say, history.
KONTEXT:
Julen 1914 blev historisk i mänsklig historia. enligt källor har det som hände där aldrig hänt innan och inte hänt sedan dess. Det var dagen när två sidor av det dödligaste krig människan sett bara slutade kriga och umgicks med sina motståndare. Under denna dag spelades enligt legender och mer säkra källor ett antal fotbollsmatcher på olika platser längs med Västfronten. En av dessa spelades, legendariskt nog, i Ypres. Det här har varit den fiktiva historien bakom den matchen, en av de bästa symboler som finns för fotbollens övergripande vikt för det mänskliga jaget. Med en boll och två fötter (eller en) kan fred skipas, om än kortvarig. Men denna natt är även en symbol för vad julen betyder. Den handlar om att ge, om att visa kärlek och värme, samt att visa vad andra människor betyder för en. Det hoppas jag innerligt har framkommit, trots all död som en krigshistoria måste innehava.
TIPS:
- Se Blackadder Goes Forth, en komisk version av västfrontens hemskheter med Rowan Atkinson, Stephen Fry och Hugh Laurie.
- Avsnittet "Twice upon a time" i säsong 10 av brittiska sci-fi serien Doctor Who behandlar julfreden i Flandern på ett vackert, men hårresande sätt. Den kan jag rekommendera.
Jag hoppas att historien inte varit för långdragen för mental eller för beskrivande för er. Jag hoppas även att ni uppskattat den, trots att vissa luckor knappt behandlade fotboll alls. Slutligen hoppas jag innerligt att ni allesammans delar en underbar jul och att vi ses när nästa år är i krubban.
GOD JUL från oss på SvenskaFans Tyskland till er, älskade och beundransvärda läsare. Hoppas den blir lugn och varm.
