Enträget med blicken mot finalen fortsätter mina nedslag på den afrikanska kontinenten. Jag nås av bilder från goda vänner på safari i Sydafrika, bilder och kommentarer från min guide i Tanzania när jag besteg Kilimandjaro, bilder från sköna stränder i Zanzibar, festligheter i Bamako efter Malis seger mot Tunisien och regnväder i Marocko. Allt är som vanligt och trycket i nordvästra hörnet är stort. Efter matcherna igår så har flertalet kommentarer kommit som är värda att notera.
- Full besvikelse i Tunisien efter uttåget. I Tunisisk press vill man ha tränarens huvud på ett fat. Sami Trabelsi har gjort underverk med laget egentligen och tagit dem utan problem till VM, men nu menar journalister i flera tidningar som jag läst att man måste hålla honom skyldig för lagets apatiska och livlösa agerande mot Mali. Sami Trabelsi tog sedan beslutet och lämnade som förbundskapten. Hårdast i kritiken var Hannibal Mejbri som menade att Tunisien stått stilla i tio år och låtit Marocko bara gasa förbi och försvinna. Nu måste förbundet verkligen göra något.
- Mali firar naturligtvis. Ett intressant lag som gått till kvartsfinal efter att ha spelat fyra raka oavgjorda matcher. Ingen vinst och ingen förlust. Belgaren Saintfliet har fått ihop ett starkt försvarande kompakt lag. Många av fansen menar att det var på grund av prästen Karamago Sinayoko, som nu hyllas för att han officiellt gick ut och lade några väl valda ord för Malis vinst. Han lär också ha fått en del gåvor av fans. Vissa spår i fisk, vissa gör på detta sätt.
- Tanzania firade inför matchen mot Marocko, då Malis målvakt Djigui Diarra, som tog två av Tunisiens straffar, står i Young Africans. Tanzania ser detta som ett tecken på landets framgång. Det gäller att hitta små enkla saker att glädja sig åt.
- Sadio Mané stod för två målgivande passningar mot Sudan och har då redan nått åtta stycken målgivande passningar under turneringarna. Han passerade Yaya Toiré som den främste passningsläggaren.
- Den virala katten Nimbus rör tydligen om i olika kretsar också. Inför matcherna gick den till skålen där det stod Mali och till skålen där det stod Senegal. Inför kvällens matcher.. ja, den gissade rätt igen, Nimbus -the cat.
Matchrapporter från åttondelar tre och fyra nedan.
Marocko -Tanzania 1-0
Som väntat klev Marocko vidare i turneringen, men det blev ingen promenadseger mot Tafia Stars som bjöd upp till alla möjliga afrikanska danser. Med god vilja hade Simon Msuva gjort mål efter några minuter men brände en öppen chans. Marocko hade en boll inne men den dömdes bort av VAR, el Kaabi nickade över och det var rätt spänt på en hyfsat livlig arena i Rabat. Andra halvleken gav en ramträff av Hakimi och ett jätteläge av Salum som misssades innan Brahim Diaz fick in bollen under målvakten. Kanske skulle han kunnat lösa det något bättre, men 1-0. Mot slutet öste Tanzania på med fulare spel, hårdare närkamper och korten viftades av domaren som på övertid nekade Tanzania en straff, vilket troligen var helt riktigt och Marocko seglade vidare till kvartsfinal med 1-0. Välförtjänt dock. Efter matchen kalabalik då Tanzanias spelare och ledare ville prata allvar med domaren som de tyckte gav Marocko på tok för stora fördelar. Tyvärr något som varit en stor debatt under hela mästerskapet, dvs fördelar för de nordafrikanska lagen. Svårt att bedöma dock.
Sydafrika -Kamerun 1-2
På en annan arena i Rabat var det match mellan framåtskridande Sydafrika, som de senaste åren fått ihop en fungerande landslagsorganisation, byggt på ungdomsfotbollen och tagit sig enkelt till VM. De kom trea i senaste AFCON och ställdes mot det svårtippade, svårhanterliga och politiskt jobbiga Kamerun, som inte tog sig till VM till nationens stora besvikelse.
Det var en match som verkligen delar Sydafrika som nation, för sällan har jag läst så mycket glädje från supportar i ett land när motståndarna gör mål. Det handlar främst om supportrar till Kaizer Chiefs som inte har en enda spelare med i truppen och visar ett klart missnöje kring detta. När Tchamadeu gör första målet för Kamerun, så flödas internet av spydiga kommentarer kring hur odugliga målvakten från Sundowns är eller backarna från The Bucs. Rätt tråkigt att lösa faktiskt. Inte blev det bättre när Kofane gör 2-0 i andra. ”As a Kaizer Chiefs fan, what have I done to deserve such happiness”.. med mera. Sydafrika hade dock en hel del chanser i början av matchen. Appollis, Mudau och även Foster var framme och försökte, men när Tchamadeu fick bollen av Baleba(ok det var inte meningen) och enkelt tryckte in 1-0 så svalnade det ordentligt. När Kofane gjorde 2-0, så började Broos i Sydafrika att agera och bytte in mer offensiva spelare. Samtidigt blev det hårdare spel från Bafana Bafana och flertalet gula kom. Kofane brände en lysande chans-fritt läge med tio kvar- innan Evidence Makgopa slog in 2-1 på pass från inhopparen Moremi, som varit en injektion i varje match han hoppat in. Strax efter missade Epassy bollen. I Kameruns mål och bollen rullade strax utanför stolpen. Det slutade dock 2-1 för Kamerun, vars saga fortsätter. De otämjbara lejonen förblir så och Bafana Bafana åker hem.
Inför åttondelarna
Egypten -Benín i Agadir
Ni som kommer ihåg, ni vet att i just Agadir, så slog Mozambique Gabon och stod för denna turnerings enda sensation. Kan det bli en till? Ja, chansen finns för Benín kan i sina bästa stunder stå emot de största lagen och än mer nu kanske för chefen för fotbollsförbundet lovar 600,000 USD i total bonus åt laget om de tar sig till kvartsfinal och 2019 slog man ut Marocko, så varför inte? Fast faraonerna från Egypten har spets och djup. Turneringens bäste målvakt i el Shenawy, Salah, Marmousch,Trzeguet, Zizo och andra. Benín har kanske ingen superstjärna, men har flertalet väldigt skickliga och snabba spelare som Mounie, Olaítan, Rodhe och Tosin. Tränare Gernot Rohr menar att Egypten är klara favoriter och Hossam Hassan hos Egypten säger att ”Benín har jag stor respekt för”. För spelaren Kossi i Benín är det hemmamatch för övrigt, då han spelar klubblagsfotboll på just denna arenan, så kanske han kan hitta en magisk tuva som fäller faraonerna.
Tips: 2-1
Nigeria -Moçambique i Fés
Kan mamborna bita elefanterna? På samma sätt som de fick med de svarta antiloperna från Angola? Chansen finns, men tipsen är klara för Nigeria, som inför matchen mot Mozambique gick in i medieskugga. Inga intervjuer, inga journalister utan full koncentration. Tränaren Eric Chelle var noga med förberedelserna.Lagen har mötts fem gånger historiskt i mästerskapen med fyra segrar för Nigeria och en oavgjord
Nigeria är storfavoriter naturligtvis och kommer med ett lag som saknar Ryan Alebiosu och Cyriel Dessers. Erik Chelle räknar dock kallt att ha hela sin starka anfallsformation redo med Lookman, Adams och Osimhen.Svagaste länken är som alltid målvakten Stanley Nwabali, som kan göra stora misstag varvat med makalösa parader.
Mozambique förlitar sig till sin starka målvakt Emani Siluane, mittlåset Mexer och Sunderlands Mandava samt den starka mittfältaren Geny Catamo och flinka yttern Witi.
Game on i morgon.
