Sommaren 2026 närmar sig och världen förbereder sig för ännu ett fotbolls-VM. Arenorna fylls, förväntningarna stiger och fokus riktas mot spelet. Men i bakgrunden växer en fråga som blir allt svårare att ignorera: ska Iran verkligen delta?
Mitt i krig, politiska spänningar och en brutal verklighet för miljontals iranier står ett landslag redo att kliva ut på världens största scen.
Det iranska landslaget representerar i praktiken den islamiska republiken – inte det iranska folket. Det är en avgörande skillnad som inte går att bortse från. Sedan VM 2022 har frågan om lagets legitimitet gentemot befolkningen blivit ännu tydligare. För majoriteten av det iranska folket har landslaget förlorat sin självklara koppling till nationell stolthet, och det finns i dag ett utbrett ointresse. För de spelar det ingen större roll om laget deltar i VM eller inte.
Samtidigt har regimen konsekvent uteslutit eller marginaliserat spelare som visat stöd för protesterna och uttryckt solidaritet med folket, däribland anfallaren Sardar Azmoun. Det har ytterligare förstärkt bilden av ett landslag som i grunden är politiskt kontrollerat snarare än en samlande nationell symbol.
Regimen kan också använda detta för att visa en bild av nationell enighet och skapa en känsla av stabilitet, även när verkligheten i landet ser helt annorlunda ut. Genom landslagets närvaro på världsscenen kan staten projicera en berättelse om samhörighet och kontroll som inte speglar den interna situationen.
Samtidigt innebär fokus på fotboll att internationella medier ofta riskerar att tona ned eller flytta undan den politiska verkligheten. När spelet står i centrum hamnar frågor om mänskliga rättigheter och situationen i landet lätt i bakgrunden. Iran befinner sig i dag dessutom under omfattande internetrestriktioner som påverkar informationsflödet till och från landet. Samtidigt rapporteras det från människorättsorganisationer om en mycket allvarlig situation med återkommande avrättningar och hårda repressiva åtgärder mot oppositionella röster.
Ett landslag som i praktiken representerar en regim snarare än sitt eget folk, och som samtidigt saknar en tydlig legitimitet i den befolkning det påstås företräda, har inget självklart utrymme i ett VM. När spelare dessutom utesluts för att de visar stöd för folket eller uttrycker solidaritet med protesterna, blir bilden ännu tydligare: det handlar inte enbart om sport, utan om politisk kontroll.
Det iranska landslaget har helt enkelt inget att göra i VM 2026.
Som fotbollsnörd och någon som älskar VM är det inte ett lätt ställningstagande att göra. Fotboll handlar normalt om enighet, passion och gemenskap. Men i det här fallet är det svårt att se hur ett landslag som i praktiken bidrar till splittring och används i ett politiskt sammanhang kan representera just det.
Samtidigt finns mina tankar i första hand hos det iranska folket och deras pågående lejon- och solrevolution. Istället för att fokusera på ett landslag som representerar regimen handlar det för mig om hur jag kan föra det iranska folkets röst och krav på regimskifte vidare till världen. Exempelvis genom att uppmärksamma situationen internationellt och kräva att Irans ambassader i Europa, inklusive Sverige, stängs.
Armin Firouzbakhsh
