Jublet steg över den mäktiga arenan i Rabat när domare Beida från Mauretanien blåste av kvartsfinalen. Hemmafavoriten Marocko var i semifinal och jublet slutade inte. Men alla jublade inte. Från de grönklädda Kamerun, så fanns en besvikelse och tyvärr var den mauretanske domaren i mittpunkten. Som alla trodde att det skulle vara, som alla inte hade hoppats på skulle ske. Det var kontroversiellt med domaren, som kom med ett rykte att vara hemmadomare och som ändrades bara några timmar före matchen efter att Marocko klagat till CAF om det domarval som gjorts tidigare. Det var nämligen planerat att den egyptiske domaren Omar skulle döma, men Marocko klagade, fick fram en ny domare och sedan landade samma VAR-domare som de haft de senaste fem matcherna på samma position också. Kameruns ledning var bortom besvikelse. Men det stoppade inte där. Matchens förlopp var i sin ordning, utan större problem och frågetecken. En armbåge från Aguerd kunde ha resulterat i något, men när Diaz gjorde 1-0, så var det fullt rättvist för Marocko i vitt var det bättre laget. Sedan kom frågetecknet. Den väldigt osynlige Bryan Mbuemo tar sig in i straffområdet, passerar Adam Masina, som sträcker ut en fot i försök att ta bollen, träffar Mbuemo som går i backen. Det kanske inte är avsiktligt, men det stoppar Mbuemo som går i backen. Det är straff. Men domare Beida viftar avvärjande och får naturligtvis hela laget emot sig. Strax efter gör Marocko 2-0 och det är ridå.
Marocko vinner absolut rättvist över nittio minuter, men det är med fadd eftersmak. Det borde varit straff när Mbuemo går ned i backen, men så är livet. Grattis Marocko till en välförtjänt semifinal.
Malis match mot Senegal är rapporterad på annat sätt.
Sedan går det idag vidare med två nya rafflande matcher.
Nigeria -Algeriet i Marrakech
Lagen flög in från olika orter. Superörnarna landade från Fés i torsdags och Algeriet kom från Rabat, där de huserat under turneringen. Nigeria har haft en brokig vecka med diskussioner om bonusar och ersättning. Det ledde till att laget ånyo vägrade träna och man tappade fokus för en stund. Igår gick dock förbundet ut och sade att man rökt fredspipa och allting var utklarat
Historiskt är detta den tionde matchen mellan lagen i AFCON. Fyra vinster för Algeriet, tre för Nigeria. Två matcher har varit finaler. 1980 vann Nigeria hemma och 1990:vann Algeriet hemma. Mer kontroversiell där matchen 1984 då lagen spelade för att gå vidare ihop och spela bort Ghana.
Matcherna mellan lagen brukar vara dramatiska, med omtumlande matchsekvenser, öppet spel och halsbrytande manövrar. Senaste matchen mellan lagen var 2019, då Mahrez frispark tillsåg att Algeriet gick till final och sedan vann turneringen. Denna match är något annat naturligtvis och mellan två lag som respekterar varandra ordentligt. Riyad Mahrez är trots sin ålder, landets talismaniske spelare som jämförs med spelare som Madjer och Belloumi, Algeriets historiskt bästa spelare. Sedan finns ynglingarna Mazda, Amoura, rutinerade Bensebaini och jokern Bounedjah. Centralt styr Bennacer. Han gör kanske inte samma magiska turnering som när de vann 2019, men visar stor närvaro och vill ha boll mycket. Men Nigerias terroriserande duo på topp med Osimhen och Lookman är svåra att få grepp på. Osimhen klev av ilsken senast för att han inte fått bollen av Lookman. Han saknar tre mål för att bli landets bäste målskytt och det kanske var just därför. Adams, Chukuweze och bakom finns Iwobi, samt en stark mittbacksduo med Ayayi och Bassey.
Detta blir en tuff match i Marrakech.
Elfenbenskusten-Egypten i Agadir
Det är två lag som det inte skrivits så mycket om under turneringen. Mo` Salah sade ”vi ser oss inte som några favoriter, utan vi är här för att göra bort jobb och glädja vår nation”. Egyptens superstjärna har inte dominerat matcherna , men gjort sina mål och varit konstant farlig. Med tre mål till att bli Egyptens bäste målskytt någonsin, så finns det en extra morot även fast han då passerar förbundskaptenen Hossam Hassan, som rycker på axlarna. ”Det är klart han passerar mig. Han är en superstjärna.”
Finalen i Kairo 2006 är ett minne coacherna Hassan och Emersé Faé delar. De möttes i finalen med förlust för Elfenbenskusten. Hossam Hassan var skadad i finalen, men firade med sina lagkamrater och Faé förlorade och gick in i skuggorna bara för att återkomma 2023 och vinna AFCON med laget. Egypten vann tre raka 206-2008-2010, men har inte vunnit sedan dess. Mo Salah exempelvis har två finalförluster och är det något han vill addera så är det vinsten på kontinenten.
Elfenbenskusten kommer med ett lag utan skador. Faé sade att han har en djup respekt för Egypten som är svåra att nöta ned. Han menade att de låter motståndarna kontrollera spelat och tro att man har övertag och sedan vänder de snabbt och hugger. Oberäkneliga och så har det alltid varit. Elefanterna förlitar sig till ett starkt anfall med Diomandé, Diallo,,Guessand och Sangaré, Kessie, Konan och N`Dicka, Koussonou längst bak. Egypten saknar Hamdy som slet av korsbandet, men är ordinarie därefter. En blandning av rutin och ungdom, där rutinen med El-Shenawy, Rabia, Ibrahim och Salah är viktig, men där Marmousch och den finurlige Ashour förväntas göra det extraordinära.
Game on!
