När man tar sig an afrikansk fotboll måste man vara lyhörd, hyfsat påläst, nyfiken och vara beredd på att gräva en del i konstiga forum, läsa lokala franskspråkiga eller engelskspråkiga tidningar och sedan fundera på hur man får ihop en intressant text. Om jag lyckas med det, låter jag andra bedöma, men med denna enkla förklaring går jag in på de olika grupperna som skall avgöra hur slutspelet skall se ut.
Det var ju 24 lag som tog sig till slutspelet. Här och var några väldigt intressanta och nästintill nya bekantskaper. Det var dock också intressant att konstatera att det var några väldigt kompetenta lag som inte finns med. De mest namnkunniga lagen är Ghana och Guinea, som båda levererade ett pinsamt dåligt kvalspel och Ghanas fall från toppen till botten fortsätter. Man noterar också att det nya "pop-laget" Kap Verde, som är på väg till VM och som levererade en fantastisk underhållning 2023, inte heller är kvalificerade. Saknas gör också Gamba och Mauretanien.
Resan genom de sex grupperna kommer dock att presentera intressanta och rätt obekanta lag som Komorerna, Botswana, Uganda, Tanzania och Mozambique.
Men jag tar dem i tur och ordning
GruppA
Marocko- "The Atlas Lions" -värdnationen och huvudfavoriten.
AFCON: 20; bästa position: seger 1976. Senast utslaget i åttondelen.
Tränare: Walid Regragui
"Marocko kommer med kravet från landet att vinna detta. Kravet är klockrent och inte svårt att förstå. Landet satsar på hemma-VM 2030, kom fyra i senaste VM och har en stjärnspäckad kavalkad av spelare. Intressant är att landets skifte i dynamik. Tidigare har landet kunnat se på hur Raja och Wydad dominerat landets fotboll med fantastiska derbyn i Casablanca, men nu är Berkane och ASFAR förbi och representerar landet i Champions League. Det handlar mycket om långsiktig planering, ungdomsstrategi och att inte se på kortsiktig framgång. Sedan finns det en hel del spelare som har marockansk bakgrund och lokaliserade i Europa. Detta ger en ytterligare kvalitet. Ser man på historiken så är AFCON ett nationellt trauma. Med lagets förmåga, dess finansiella styrka, starka koppling till Europa och klubblagssuccéerna så är detta en turnering som ligger som ett rött skynke över landets fotboll. Men nu-på hemmaplan….är det dags”
Mali- "The eagles" -det kraftfulla och spänstiga laget från nordvästra Afrika.
AFCON 14 ; bästa position: Tvåa 1972. Senast blev det kvartsfinal
Tränare: Tom Saintfiet
" Mali brukar alltid gå långt. När de får ihop laget. VM-kvalet är ett exempel när Mali inte lyckas och mycket beror på att det växlas spelare konstant, samspel, kontinuitet och interna schismer gör att laget sällan får ihop en lång slagkraftighet. AFCON brukar vara annorlunda. Där finns det tre-fyra veckor av samvaro som brular gynna ett lag med kvaliteter och det har Mali. Samtidigt har lagets kvalitet stannat av, då de unga stjärnorna som kom fram- Bissouma, Haidara ellerTraoré- inte utvecklats till de diamanter man trodde. Istället har de fått stå tillbaka för en ny lovande generation, som förvisso kan utvecklas. Klubblagsfotbollen i landet är väldigt intressant och sofistikerat för allt kretsar kring huvudstaden Bamako och två arenor, som tillsammans hushåller sex-sju lag. Nationalarenorna Stade de 26/Mars och Stade Modibo Keïta är oerhört viktiga för landet och här spelar topplagen Djoliba, Stade de Malien och Real Bamako."
Zambia-"Chipolopolo" - tar nya tag och vill minnas gamla goda tider
Antal slutspel: 19; bästa position: segrare 2012.Senast blev man utslagna i gruppspelet
Tränare: Moses Sichone
" Zambia står och stampar i koppargruvorna. Efter segern 2012 har man nått slutspelet tre gånger och haft det mäktigt svårt att hitta spelsystem, spelare och rätt fokus. Efter missat VM-kval rådde bister stämning i landet med delade meningar kring Avram Grant. Till slut fick israelen kicken och ersattes av Moses Sichone. Man skall dock inte bortse från att det har skett en positiv förändring i landet med sammanhållning, träffar, inklusion och bra scouting. Samtidigt väntar landet återigen på en succé liknande den som hände 2012, då Zambia tog den enda trofén de hämtat i Afrika och mycket sentimentalt med minnen kring flygkraschen 1993 totalt förlamade en nation. Nationellt handlar det mesta om antingen Red Arrows, Zesco eller Power Dynamoes. De två sistnämnda hade framgångar i gruppspelet i de afrikanska cuperna och visar att Zambias lokala fotboll är på väg framåt . "
Komorerna-"The Coelacanths"(efter ett djur)
Antal slutspel : 2, Bästa position: Åttondel 2021. Senast var man inte med
Tränare: Stefano Cusin
" Alla gillar en outsider. Komorrna är exakt vad detta är. En kraftfull Outsider. 900 000 bor på de tre öarna, men av de spelarna som kommer att representera landet i mästerskapet är det kanske 3-4 stycken som är födda på örarna. Resterna är frukten av fanatisk och fantastisk scouting i den diaspora som finns i Frankrike. Man har slukat div 1/div II-spelare med ö-bakgrund och integererat dem i landslaget. Här finns spelare från Brest, Rennes, Marseille, Clermont-Ferrand med mera. Den lokala ligan är lågmeriterad, spelas på de tre öarna och där cup och liga spelas. De lokala lagen åker normalt sett ur rätt tidigt i de afrikanska cuperna, men väldigt fascinerande att det finns tre divisioner på dessa olika öar.
