Det hade återigen blivit dags för statsderby. Derbyna mot Pauli har under de senaste åren associerats med ångest och dysterhet snarare än entusiasm och optimism. Men derby skulle det bli och Tim Walter skulle få en ny chans att bevisa att HSV fortfarande är storebror i staden. Herr Walter valde att göra en förändring i startelvan sedan segern mot Köln, Jatta in, Wintzheimer ut.

Hemmalaget såg hungriga ut redan från minut ett. Det var tydligt att Hamburg hade en attackvilja och ett stort driv. Sett till hur matchbilden såg ut inledningsvis hade också ett ledningsmål för hemmalaget varit fullt rimligt. Alidou fick tidigt ett drömläge centralt i offensivt straffområde, chansen påminde mycket om den han fick borta mot Dresden, och dessvärre förvaltades chansen på exakt samma sätt som mot just Dresden – högt, högt över. Utöver Alidous snedspark så hade både Muheim och Heyer också chansen att ge hemmalaget ledning, men bollen ville inte leta sig in bakom Nikola Vasilj. Att Hamburgs oförmåga att hitta målet förr eller senare skulle straffa sig var föga oväntat. Efter ett bedrövligt försvarsspel vid en inläggsfrispark i den 30e minuten hittade bollen fram till Guido Burgstaller som enkelt kunde stöta in 0–1. Jaha, då var allt som vanligt igen. Derby, underläge, uppgivet och total frustration. 

Vi spolar direkt fram till den 58e minuten i den andra halvleken. Kittel pendlade in en hörna och kapten Schonlau mötte bollen perfekt med pannan. 1–1 var ett faktum och helt plötsligt var allt möjligt igen. Spelat i den andra halvleken var böljande och det var svårt att se vart matchen skulle svänga. Då hände något – något helt fantastiskt. Kittel chippade iväg en långboll över Paulis backlinje. Jatta hade tagit djupledslöpningen med sina jättekliv, skottläget kom och Jatta dundrade in en volley i det vänstra hörnet. Hamburg hade vänt! Hamburg hade vänt! Undertecknads minnesbilder från de sista tjugo är något svajiga. Jag minns dock hur jag stod under tilläggstiden och upprepade: Det kommer att skita sig, det kommer att skita sig. Det var inte heller långt borta att det gjorde precis det, sket sig alltså. Men när Sascha Stegemann blåste av för fulltid lyste resultattavlan klar, 2–1. DERBYSIEGER, DERBYSIEGER, HEY, HEY.

När matchen var slut på Volkspark är jag övertygad om att alla med en anknytning till Hamburg blev sisådär hundra kilo lättare. Det var verkligen en befriande känsla. Efter att ha slagit Köln i cupen och avancerat till kvartsfinal följde alltså Hamburg upp den bedriften med att vända och vinna mot brunråttorna. När hade Hamburg en vecka likt denna? Kanske är det så att högre makter bestämde att, nej nu får det vara nog, visst ska även Hamburgsupportrar få anledning att le emellanåt.

Hela laget ska ha en stor eloge för att man inte vek ner sig trots att allt såg ut att studsa emot i den första halvleken. Bakery Jatta har haft ett tufft år, både på och utanför fotbollsplanen. Fortfarande utreds det av tyska myndigheter om Jatta är den han utger sig för att vara och trots att fansen har backat Jatta på ett föredömligt sätt så är jag säker på att detta har påverkat spelaren mycket. Efter målet i premiären mot Schalke har ytterspringaren famlat och prestationerna har i hög utsträckning varit rent av svaga. Därav är det otroligt kul att Jatta fick avgöra derbyt och dessutom med ett riktigt klassmål.

Hamburg har tagit tillbaka tronen i staden och St. Pauli får äntligen krypa tillbaka in i mörkret. Efter slutsignalen hade jag nästan glömt att HSV också belönades med tre ovärderliga poäng. Toppen av tabellen är verkligen en bisvärm och ska uppflyttning bli en verklighet krävs det att laget fortsätter att plocka trepoängare.

Matchfakta:

Hamburger SV: Heuer Fernandes – Heyer, Vuskovic, Schonlau, Muheim – Meffert, Reis, Kittel (87. Kinsombi) – Alidou (71. Wintzheimer), Glatzel (90. David), Jatta, (78. Kaufmann)

St. Pauli: Vasilj – Paqarada, Lawrence, Medic, Ohlsson (77. Dzwigala) – Smith (81. Makienok), Hartel, Becker, Irvine (81. Benatelli) – Burgstaller, Amenyido (46. Dittgen)

Mål: 0–1 Burgstaller (30.), 1–1 Schonlau (58.), 2–1 Jatta (70.)

Publik: 2000

Domare: Sascha Stegemann