Matchen inleddes avvaktande med en liten fördel för AIK, men tempot och intensiteten skruvades snabbt upp. I den nionde minuten var AIK nära att ta ledningen efter ett missförstånd i Djurgårdsförsvaret, men Manojlovic kunde andas ut efter att Celinas avslut smet utanför den bortre stolpen. Djurgården kom in i matchen alltmer och skapade sitt första riktiga läge i den 16:e minuten när Miro Tenho var nära att träffa mål, men fick se bollen smita ut till höger om målet.
Straff och ledning men två tunga tapp
Matchens första mål kom i den 26:e minuten efter att Tobias Gulliksen knuffats i straffområdet. Situationen var omdiskuterad – bollen var redan långt ifrån när duellen skedde – men domaren pekade på straffpunkten. Marcus Danielson gjorde inga misstag från elva meter och satte säkert 1–0 till Djurgården.
Det fanns något omvänt över det här derbyt. AIK styrde stora delar av matchbilden, höll i bollen och etablerade spel men skapade förvånansvärt lite framåt. Faktum är att de inte hade ett enda skott på mål under första halvlek. Djurgården däremot, som ofta varit laget med kontroll men haft svårt att få utdelning i derbyn, tog ledningen på ett något oväntat sätt efter en till synes billig straff. Det var nästan som att rollerna var ombytta, med ett kämpande Djurgården som utnyttjade få lägen mot ett AIK som inte lyckades göra något av sitt spelövertag.
Men precis när Djurgården såg ut att ha hittat ett visst grepp om matchen kom smällarna, bokstavligt talat. Först tvingades Albin Ekdal kliva av efter en olycklig landning där han tog sig för axeln. Kort därefter fick även Adam Ståhl lämna planen, trots en stark första halvtimme där han varit ett hot offensivt. Djurgården tvingades agera snabbt, och in kom i stället 18-årige Isak Alemayehu och den danske anfallaren August Priske.
Första halvlek präglades av det man förväntar sig av ett derby, hets, dueller, och stundtals total oreda. Båda lagen visade tydligt hur mycket som stod på spel, men det var inte mycket till skönspel. AIK såg något starkare ut i speluppbyggnaden, men Djurgården försvarade sig organiserat och gick till paus med en uddamålsledning, trots både skadeproblemen och det röriga matchtempot.
Piggt offensivt – men fler skador störde rytmen
Djurgården kom ut till andra halvlek med ny energi. Redan tidigt kom två vassa lägen – både Siltanen och Priske fick möjligheter att utöka ledningen, men Nordfeldt stod för starka ingripanden i AIK-målet. Den korta offensiva vågen fick dock ett abrupt slut när Zakaria Sawo, som visade både fart och mod i flera dueller, drog baksidan och tvingades utgå. En redan tunn bänk fick åter belastas, och in kom Viktor Bergh, Tokmac Nguen och Une, när Djurgården gjorde sina sista byten för matchen.
Matchen gick in i ett avgörande skede i den 80:e minuten. Då drog Miro Tenho ner en AIK-spelare i ett kontringsläge, och domaren Glenn Nyberg visade upp ett andra gult kort. Tungt för Djurgården, som därmed fick avsluta matchen med tio man. Bara tre minuter senare kom kvitteringen när Anton Salétros tryckte in 1–1 efter att Djurgården inte lyckats rensa undan.
Med en man mindre och ett AIK i momentum blev avslutningen ett rent ställningskrig. AIK tryckte på konstant under de tio tilläggsminuterna, men Djurgården höll stången. En avgörande insats stod Marcus Danielson för, som med hela 19 (!) rensningar visade exakt varför han spelat en sådan avgörande roll i Djurgårdströjan.
En bitter eftersmak?
Trots en känsla av att segern var inom räckhåll får Djurgården nöja sig med en poäng. Sett till skadeproblemen, de tvingade bytena och utvisningen i slutskedet är det kanske ändå ett resultat man får ta, men det är omöjligt att inte känna viss bitterhet över hur nära det var att få fira på riktigt.
* * *
Vad tycker du om dagens match? Kommentera gärna nedan, men kom ihåg att hålla en god ton.
Djurgårdens IF - AIK
