EM-panelen sammanfattar mästerskapet: ”Var smått otroligt”

- Vad var turneringens största överraskning?
Emil Annetorp: ”Italien! Att de tog sig till semifinal och var minuter från en final såg jag inte komma.”

Arvid Larsson: ”Italien! Jag trodde knappt att Italien skulle ta sig vidare från gruppen, åtminstone att de skulle få det tufft. Att de sedan tog sig ända till semifinal – och dessutom förtjänade att nå ända till final – var smått otroligt.”

Willam Edström: ”Ingen! Avsaknaden av en riktig skräll är en anledning till att det inte blev ett särskilt minnesvärt mästerskap. Alla väntade lag gick vidare från grupperna och slutspelet gick som väntat, bortsett att det lätt bästa laget i slutändan torskade finalen.”

Sebastian Ahokas: ”Går väl inte att säga annat än Italien. Mer eller mindre helt uträknade på förhand, men lyckade sig så när att ta sig hela vägen till final. Verkligen imponerande. Blir farliga nästa mästerskap!

Lovina Stafhammar: ”Jag skulle ändå säga Schweiz och Tyskland”

Ulf Nilsson: ”Italien kanske. En hårsmån från att chocka hela världen (eller Europa åtminstone) men istället blev det en superfin sommar ändå som de kommer prata länge om.”



- Vilket lag imponerade mest – och varför?
Emil Annetorp: ”England.  De spelade inte bäst, men de var mentalt starkast. Straffspecialister. Det är inte alltid man säga det om ett engelskt landslag.”

Arvid Larsson: ”Italien av ovan nämnda anledning. Det var mäktigt att se hur Andrea Soncin fått ihop sitt bygge, trots att det saknar de allra största världsstjärnorna.”

Willam Edström: ”Spanien var överlägset bäst i spelet, därför synd att de inte kunde förvalta det i finalen.”

Sebastian Ahokas: ”Även om jag redan EM sa att England skulle vinna mästerskapet, så är det ändå Spanien som varit bäst och imponerat mest. Överlägset bäst i mästerskapet och förtjänade kanske guldet. Men i en final och straffläggning spelar sånt ingen roll.”

Lovina Stafhammar: ”Både Tyskland och Schweiz men jag säger Schweiz för vi visste inte riktigt deras nivå och att ta sig till kvartsfinal var otroligt.”

Ulf Nilsson: ”Vill väl ändå säga Spanien. Som på de allra flesta sätten var EMs bästa lag och spelade en stundtals fantastisk fotboll. Men de saknade något som England hade - den pragmatiska biten.”



- Vilken var EM:s största besvikelse? Lag, spelare eller insats.
Emil Annetorp: ”Sverige. Jag kände mig riktigt tom efter förlusten mot England.  Kändes så onödig. Island var också en monumental besvikelse.”

Arvid Larsson: ”Sverige så klart. Inte på grund av insatsen eller prestationerna utan enbart på grund av resultatet. Sverige förtjänade mer och borde gå längre än till kvartsfinal. Resultatmässigt är det ett smärre fiasko. Om jag ska välja en spelare så är det nog Ellen Wangerheim. Inte för att hon var dålig i de få minuter hon väl fick chansen, utan för att hon inte fick det där stora genombrottet på den internationella scenen. Jag hade på känn att hon skulle slå igenom på stort och till och med skriva in sig själv i den svenska startelvan.”

Willam Edström: ”Sveriges insats i kvartsfinalen förstås. Riktigt haveri. Holland också. Bortsett från det: Straffarna överlag. Dels hur många matcher som gick till straffläggning men framför allt hur många dåliga straffar vi såg.”

Sebastian Ahokas: ”Sverige! Helt klart. Detta var verkligen Sveriges år och borde ha tagit England innan straffläggningen. Att tappa matchen så enkelt, och genom två snabbt insläppta mål i längden faktiskt tappa finalplatsen är onödigt, dråpligt och tungt. Nu kommer alla andra länder ikapp och jag ser inte hur vi skulle nå en finalplats igen på flera år.”

Lovina Stafhammar: ”Sverige var ju en besvikelse. Men vi spelade så bra vi kunde. Annars Danmark. 0 poäng och historiskt dåliga!”

Ulf Nilsson: ”Norge och Ada Hegerberg. Ja, de vann gruppen och höll på att gå långt men jag tycker de får ut otroligt lite av sitt manskap och jag tycker framförallt Hegerberg är en besvikelse. Har varit så otroligt bra men i landslaget verkar hon bli begränsad. Kanske av sitt eget ego eller kanske av att hon inte riktigt klarar den press hon får på sig.”



- Vem var turneringens bästa spelare?
Emil Annetorp: ”Fotbollsmässigt var det Bonmati. Målet mot Tyskland exemplifierar hennes briljans.”

Arvid Larsson: ”Här känns det svårt att svara någon annan än Aitana Bonmati. Hon har visat att hon blev världens bästa spelare två år i rad och ledde dessutom Spanien ända till final.”

Willam Edström: ”Aitana Bonmatí. Återigen, synd på finalen. När hon avgjorde semin kändes det som upplagt för sagoslutet på mästerskapet för henne.”

Sebastian Ahokas: ”Hur svag jag än må vara för Chloe Kellys iskalla nerver och spelskicklighet, så är Bonmati den starkast lysande stjärnan även i detta mästerskapet. Det är ingen som är på hennes nivå. Hade förtjänat att avsluta karriären med ett guld.”

Lovina Stafhammar: ”Chloe Kelly med sin förmåga är avgöra.”

Ulf Nilsson: ”Ok. Kommer överraska här nu sannolikt, men jag säger Nathalie Björn. Sverige åkte redan i EM och då blir det som det blir, men för mig var hon bäst. Satte inte en fot fel på hela turneringen.”



- Vem blev din personliga favorit och varför?
Emil Annetorp: ”Smilla Holmberg. Framtidens stjärnback! Okej, hon hade tufft mot England.  Men annars  tog hon chansen, gjorde mål och kommer att flyga fram på Sveriges högerkant många år framöver!”

Arvid Larsson: ”Ann-Katrin Berger. För att hon på egen hand såg till att tyskorna slog ut Frankrike i kvartsfinalen – trots en man mindre i 107 minuter (eller något sådant). Hon hade bara bestämt sig och stod dessutom för turneringens tveklöst snyggaste räddning”

Willam Edström: ”De åkte ut tidigt och helt rättvist men jag fick en liten fäbless för Portugals Kika Nazareth och Diana Silva, två spelare som symboliserar riktig portugisisk fotboll för mig. En glimrande playmaker som styr allt i Nazareth, som Rui Costa, och sen framför henne en högst ineffektiv anfallare i Silva som river och sliter och gör en del bra men också missar mycket. Som Pauleta, Nuno Gomes, Hugo Almeida osv osv.”

Sebastian Ahokas: ”Jag får väl säga Chloe Kelly här då. Från att vara nära på att ta en paus från fotbollen och bli petat från landslaget strax innan EM, till att avgöra mästerskapet är verkligen imponerande. Sen att ha kylan att avgöra två raka EM och flera viktiga matcher under sommarens mästerskap - så kyligt. Wow!”

Lovina Stafhammar: ”Grenadine Reuteler! Att gå från okänd till en av de mest tongivande spelare. Helt otroligt!”

Ulf Nilsson: ”Björn gillade jag ju sedan tidigare så det blev ju inget nytt där, men annars älskar man ju italienska Girelli. Otrolig spelare fortfarande och en grymt fin ledare. Hade önskat ett bättre slut för henne.”



- Hur sammanfattar du Sveriges mästerskap?
Emil Annetorp: ”Nära, men räckte inte den här gången heller.”

Arvid Larsson: ”Fiasko resultatmässigt, succé prestationsmässigt. Typ så. Jag tycker Gerhardsson och tjejerna visade att laget skulle kunna ta sig hela vägen och lyfta EM-bucklan. Italien i semifinalen hade bara städats av och sen tror jag till och med att det hade blivit guld. I minut 77 mot England i kvartsfinalen kändes det inte som att något skulle kunna stoppa detta Sverige. Det är någonstans den känslan som hade kunnat få det att bära hela jävla vägen.”

Willam Edström: ”Oerhört antiklimax med kvartsfinalen efter det fantastiska gruppspelet. Jag tycker mycket om Peter Gerhardsson men oj vad han coachade bort den matchen. Grym första halvlek, som man inte förvaltar helt. Katastrofal utveckling med bytena förstås. Defensiva säkerheten försvann ut med Hanna Lundkvist, och att byta in Blomkvist, som inte vill ta en straff, i slutet för Blackstenius, var huvudlöst.”

Sebastian Ahokas: ”En besvikelse, men också med visst hopp om framtiden på vissa plan. Besvikelse för att man inte tog sig längre och åkte ut på det sättet man gjorde. Detta var verkligen den stora, och kanske på flera år sista, chansen att ta sig till final. Samtidigt var det fint att se nästa generations svenska stjärnor. Kan nog bli bra även framöver! Dessutom måste jag lyfta publikstödet! Störst i EM. Hoppas att det fortsätter så här, och även smittar av sig i Damallsvenskan.”

Lovina Stafhammar: ”Tog slut för tidigt. Men vi kämpade.”

Ulf Nilsson: ”Sverige spelade ju ut mästarna efter noter och krossade Tyskland, som var en hårsmån från att slå ut Spanien. Det är klart att det fanns allt som behövdes i det svenska laget. Det fanns allt som krävdes för ett guld. Vi hade spelet, spelarna och helheten. Men tyvärr. Istället blir det alltså ut i kvartsfinalen och så blir det en sommar som kommer glömmas bort. Tyvärr. För det här laget borde fått mer.”



- Vilket ögonblick minns du starkast?
Emil Annetorp: ”När Jennifer Falk missade sin straff. Jag trodde att hon skulle vinna straffläggningen åt Sverige. Men efter hennes miss kändes det kört.”

Arvid Larsson: ”Det är tyvärr svårt att peka på något annat än Englands blixtsnabba kvittering, från ingenstans, i kvartsfinalen mot Sverige. Eufori, glädje och hoppfullhet förbyttes till ångest, rädsla och besvikelse på 120 sekunder. Det var en känslomässig bergochdalbana som är svårt att förtränga och glömma bort. Usch och fy.”

Willam Edström: ”När Jennifer Falk skickar upp straffen i stratosfären.”

Sebastian Ahokas: ”Sveriges straffläggning. Vad var det egentligen för straffläggning? Falk var en vägg i målet, innan hon nästan träffade Elon Musks satelliter. Tung kväll!”

Lovina Stafhammar: ”Både Sveriges straffläggning men vill slå ett slag för Bergers otroliga räddning mot Frankrike!”

Ulf Nilsson: ”Tyvärr blir det ju straffarna mot England. Det svider fortfarande. Vi borde vunnit. Vi hade det. F-N.”