Blicken mot Blackstenius - vår nya "danskdödare"?

Begreppet "danskdödare" är viktigt inom svensk fotboll. Inte minst på herrsidan där vår södra granne alltid varit den värste och mest irriterande rivalen. Jag är så gammal att jag minns en dramaserie som gick i svensk tv på 1970-talet om en fastighetsskötare i Malmö vid namn NP Möller. För övrigt en serie alla såg på eftersom vi inte hade så mycket annat att välja på med blott två tv-kanaler. I NP Möllers hus bodde en försupen, men tidigare berömd fotbollsspelare (spelad av Jan Malmsjö), vars största - och kanske enda merit i livet - var att han gjort mål på Danmark och därmed gick under namnet "danskdödaren". En person som under några korta ögonblick fick stå i händelsernas centrum, för att sedan bittert vittra bort i glömskans evighet. Lite som det kunde vara då. Kontrasterna var gigantiska. En fullsatt arena och jublande publik, byttes bara någon dag senare ut till att gå till jobbet, det vill säga ett vanligt jobb. Inte något med fotboll.

Nu finns där inga sådana karaktärer i dagens svenska landslag, utan endast proffs och några unga lovande på väg att bli proffs. De mer rutinerade bor inte i hyreshus i Malmö, utan betydligt flottare i fashionabla städer som London, Turin, Madrid, Barcelona med mer. Hanna Bennison har exempelvis precis skrivit kontrakt med jätten Real Madrid. Det dräller av spelare i de finaste ligorna i vårt svenska landslag. En gigantisk skillnad mot när vi vann EM för första och enda gången 1984. Då hade vi inte ett enda proffs, samtliga hade vanliga jobb för att kunna försörja sig själva och därmed ha råd att ägna sig åt fotboll. Inte ens världens kanske bäste spelare på den tiden - Pia Sundhage - hade hunnit bli proffs. Och än värre var det på "danskdödarens" tid. Visserligen var Jan Malmsjös figur fiktiv, men 1960- och 70-talets svenska herrfotboll var inte särskilt glamorös. Inte ens proffsen utomlands hade det alltid så fett och alla herrfotbollsspelare i Sverige hade jobb utanför fotbollen. Damfotbollen var knappt accepterad, men tog sina första viktiga steg under perioden. Där var fortfarande tanken om ett proffsliv oerhört långt bort.

Idag är en annan tid. En bättre tid, men också en svårare tid att ta hem ett EM. Konkurrensen är benhård och Sverige är - trots alla våra fantastiska stjärnor - längre bort från ett guld än när det begav sig 1984.

Då blev Pia Sundhage slutspelets bästa målskytt med sina fyra mål. Ett slutspel som bestod av semifinal och final. Dubbelmöten - hemma och borta. Sundhage avslutade också allt genom att sätta den avgörande straffen i finalen mot England. På många sätt en hjältehistoria som vi fortfarande väntar på att få uppleva igen. Pia Sundhage vilade heller inte på hanen, utan gjorde mål direkt i den första matchen mot Italien.

Då återstår frågan - vem bli vår målhjälte? Stina Blackstenius form lovar mycket, såväl som hennes förmåga att avgöra viktiga matcher. Kan hon bli vår Sundhage? Men först måste hon visa sig värdig "danskdödar-epitetet". Hon behöver kliva fram redan idag.