Det täta matchandet börjar ta ut sin rätt
Alla är nog lika trötta som Tomas Lagerlöf är på den eviga frågan från journalisterna gällande hur det täta matchandet tar på spelarna och ifall de klarar av det. Det är bara att hålla med i det som både spelarna och tränarna säger att matcherna i Europa ger kraft och inspiration och att de andra topplagen säkert gärna hade velat byta med oss och vara där vi är just nu. Att alla journalister ska envisas med den frågan tyder ju på en form av underlägsen mentalitet och att just spelarna i Sverige inte ska klara ett tätt matchande när lag i andra länder i Europa gör detta regelbundet och klarar det bra. Med detta sagt, Djurgårdens täta matchande har lett till att man just nu har många av startspelarna borta på grund av diverse skador. Eftersom Djurgården inte är ett Europa-vant lag så har man inte den bredd som krävs när matcherna kommer såhär tätt som de gör nu. Förhoppningsvis kommer det att förändras framöver då Djurgården har visat att man klarar av att gå långt i Europa och att Djurgårdens ledning därför kommer att ta höjd för det med en bredare trupp än man har idag till derbyt saknades Hjalmar Ekdal, Hampus Finndell, Marcus Danielson, Rasmus Schüller och Aleksandr Vasyutin. Med så många ordinarie spelare borta och en förhållandevis tunn trupp är det inte konstigt om Djurgårdens prestation påverkas.

Det typiska derbyspelet mot Gnaget
Spelet på planen inleddes som det ofta gör i derbyn mot antagonisterna från Solna. Djurgården hade mycket spel utan att skapa speciellt många farliga chanser och AIK försvarade sig bra och stack upp i farliga kontringar när tillfälle gavs. AIK såg ganska nöjda och trygga ut under matchens gång. Det kändes som att de återigen fick matchen precis dit de ville. Djurgården hade bra inställning och mycket energi men mer än till några halvchanser räckte det inte.

Linjedomaren
Att Djurgården förlorade matchen kändes ganska rättvist och ska inte skyllas på externa faktorer. Linjemannen som skulle hålla koll på offside mm hade dock inte någon av sina bästa dagar. Han stod ofta felplacerad, till exempel i närheten av mittlinjen när han borde haft koll på en potentiell offside nära målet och han gjorde överlag många märkliga bedömningar vid hörnor och inkast mm. Detta var som sagt inte matchavgörande men det påverkade definitivt humöret på publiken och spelarna. Det kändes som att just linjedomarna generellt brukar ha bättre koll.

Kalle Holmberg
Djurgårdsspelaren Kalle Holmberg har varit långt ner i tränarnas frysbox och det med rätta. Mot Gent fick han efter ett långt uppehåll utan matcher starta igen och tackade för förtroendet genom att inleda målskyttet. I dagens match var han åter tillbaka på bänken men han kom in i den 70 minuten och bytte med den för dagen iskalle Victor Edvardsen. Kalle tackade för förtroendet genom att göra sitt andra mål för säsongen och reducera på övertid. Det är klart att det är lätt att med facit i hand säga att Kalle borde ha startat med tanke på insatsen senast. Victor Edvardsen har dock gjort en gedigen insats under säsongen så det var inte på något sätt konstigt att han startade. Man kan dock tycka att det är tråkigt att Djurgården inte har en så pass bred trupp med bra alternativ på alla positioner så att man tidigare under matchen kan göra ett byte när man märker att en spelare inte har sin bästa dag.

Samma gamla visa
Djurgården förde spelet, det såg i stora dra ganska bra ut men Djurgården skapade inte speciellt många kvalificerade målchanser om ens någon. Känns scenariot igen? Känner vi igen den här typen av match? Ofta brukar denna typ av matchbild upplevas mot ”sämre” motstånd på naturgräs runt om i landet där det är svårare att få fart på bollen än det är hemma på Tele2. Även mot AIK brukar matcherna se ut såhär oavsett om det är hemma eller borta. Det känns verkligen som att tränarna och framförallt den ansvarige för strategi och taktik tänka till. Djurgårdens spel fungerar uppenbarligen bra mot duktiga lag som vill anfalla och som för spelet både i allsvenskan och i Europa. Mot lag som backar hem med mycket folk och istället förlitar sig på kontringar funkar spelet desto sämre och då menar jag mycket sämre. Jag har svårt att tänka mig att Degerfors skulle vinna så många matcher mot Gent. Ändå har Djurgården 0-3 mot Degerfors och totalt 5-2 mot Gent under ungefär samma tidsperiod. Det kan inte bara vara tillfälligheter eller vara nåt mentalt. Djurgården måste fundera på hur man ska omsätta ett kraftigt spelövertag till vassa målchanser mot ett lag som backar hem. Mot nickstarka lag som AIK och Varberg fungerar det till exempel inte att hela tiden slå in höga långbollar mot straffområdet. Inte heller höga hörnor fungerar speciellt bra mot dessa lag. Då är det bättre att såna matcher istället spelas på ett ”grisigt” eller ”tråkigt” sätt men att Djurgården får med sig poäng än att inkassera ytterligare en hedersam förlust. Att göra samma sak om och om igen och hoppas på nya resultat känns inte som en speciellt genomtänkt idé.