Det var dags för ännu ett derby på Volksparkstadion, den här gången mot våra vänner i Norr, Hannover 96. Man brukar säga ”HSV und Hannover in Freundschaft” men med det sagt var det viktiga poäng som stod på spel och en bra chans för die rothosen att ta en efterlängtad trepoängare. Det var en hel del förändringar i Hamburg inför matchen, Daniel Thioune valde att gå tillbaka till en 4-2-3-1-uppställning och åter i startelvan fanns Gjasula, Vagnoman och Dudziak. Resultatet av dessa förändringar är givetvis svårbedömda, men vi återkommer till det senare.

Först halvlek går sannerligen inte till historien, det var betydligt mer kamp än skönspel. När det väl hände något var det förödande, sett ur ett Hamburg-perspektiv. Efter 13 minuter misslyckades Khaled Narey med att rensa bort en hörna, Henrik Weydandt var då påpassligt framme och petade in 0–1 till gästerna. En minut senare drog Sonny Kittel (onödigt) på sig ett gult kort. En kort stund därefter gick samma Kittel ovårdat in i en ny duell som renderade i ytterligare ett gult, Kittel fick kliva av och uppförsbacken blev ett berg. I halvlekens sista minuter lyckades dock Hamburg skapa två chanser, och vilka chanser det var. Simon Terodde (som förövrigt har haft svårt med målskyttet mot Hannover tidigare säsonger) mötte bollen med pannan bara meter från mål, dessvärre gick nicken mitt på Micheal Esser i Hannovermålet. Sekunden senare kom möjlighet nummer två. Nytt inlägg, den här gången var det Joshua Vagnoman som blev helt friställd från straffpunkten men återigen hamnade avslutet mitt i bröstet på Esser.

Undertecknad räknade med en avslagen andra halvlek där Hannover skulle ha full koll på tillställningen. Istället fick vi se något helt annat. Hemmalaget kom ut med en otrolig energi och dominerade matchen från matchminut 45 till 95. Chanserna fullständigt haglade och Hannover fick försvara sig med hela laget, detta trots att Hamburg alltså bara var 10-man. Simon Terodde hade ytterligare två supermöjligheter att åtminstone ge HSV en poäng, så chanser saknades inte, men målen uteblev. Hannover lyckades att hålla undan och tog därmed en tung bortaseger, Hamburg å andra sidan har nu tre raka förluster och fem raka matcher utan seger.

Lördagens förlust svider ordentligt och det finns sannerligen fog för att säga att resultatet inte var rättvist. Men livet är inte rättvist, och fotbollen är definitivt inte rättvis. Hamburg SV är dock verkligen ett mysterium. Det är obegripligt hur laget skiftar skepnad från halvlek till halvlek, från vecka till vecka. Det är lätt att säga: Om laget fortsätter att prestera som de avslutade idag blir det garanterat seger nästa helg. Problemet är att med största sannolikhet är det inte det Hamburg vi kommer att få se. Ett annat problem är Sonny Kittel. Vad har hänt med lagets nummer 10? Hans dåliga attityd kombinerat med bleka insatser är något ledningen måste ta itu med omedelbart. Minnena från tidigare år i zweite håller på att komma ikapp oss, snart kan vi höra fotstegen, andetagen och ropen. Frågan är nu: Kommer vi återigen att falla?