Hedvig Lindahl: ”Guldet är drivkraften till att fortsätta”
Hedvig Lindahl gjorde sin landslagsdebut för över 20 år sedan. Sedan dess har mycket utvecklats inom damfotbollen, allt från träningsmöjligheter till intresse. Nu vill hon ta guld i sitt femtonde mästerskap.
Hedvig Lindahl växte upp i Gropptorp i västra Södermanland, en by så liten att den saknar en Wikipediaartikel. Informationen på internet är bristfällig men genom användning av satelittjänster uppnår antalet hushåll att skåda till knappa tolv. Där fick hon sin fotbollsfostran i tidig ålder och talang hade hon, enligt henne själv. Det var spel med grabbarna i fotbollsskolan och historien om varför hon blev målvakt var att ingen annan hade lust att stå i mål. Det var som 13-åring Lindahl första gången fick tävla på riktigt, när hon blev eftertraktad av ett flicklag i grannbyn Baggetorp, med 502 invånare – en bit utanför Katrineholm.
Jag fördjupar mig gärna i Lindahls sörmländska uppväxt, men det ska inte vara fokuset för den här intervjun. Via flicklandslag och Tunafors SK fick Lindahl anbud från Malmö FF 2001 och flyttade till Skåne. Där fick hon konkurrera om förstaplatsen tillsammans med Caroline Jönsson, som också var landslagsetta. Lindahl blev uttagen till landslaget året därpå och gjorde debut för Sverige i Algarve Cup i januari 2002. Motståndet var England och Lindahl höll nollan när Sverige vann med 5–0.
Lindahl kunde dock aldrig konkurrera ut Jönsson i Malmö, vilket hon hade svårt att acceptera. 2004 lämnade Lindahl MFF för Linköpings FC och slog igenom på allvar. Utnämnd till årets målvakt på fotbollsgalan och väl i EM i England 2005 var hon även förstamålvakt i landslaget. Det har hon i princip varit sedan dess, i 17 år.
Hedvig Lindahl och Caroline Jönsson, april 2002.
”Alla samhällsklasser finns numera representerade bland åskådarna”
Det är därifrån, i EM 2005, vi tar avstamp i vår pratstund som genomfördes under landslagslägret i Båstad. Mycket har hänt sedan dess, menar Lindahl.
– Nu tror jag arenorna kommer vara slutsålda, med bättre supporterupplevelse och mer kommersiellt – med alla brands som vill synas ihop med oss. Det är jätteroligt att tillväxt sker i damfotbollen och att få vara en del av det. Även kvalitén på spelet har förändrats, satt man på läktaren 2005 bör man märka en skillnad då jämfört med idag.
Vi delar upp frågorna i stycken, dels vad gäller spelutvecklingen, dels vad gäller det kommersiella samt intresset. Gällande publikintresset är Lindahl inne på något häpnadsväckande. Förutom när hemmanationen spelade så var det ingen match fram till semifinalerna som lockade fler än 4 000 åskådare. Arenorna hette Bloomfield Road i Blackpool, Halliwell Stadium i Warrington och Deepdale i Preston. Finalen spelades på Ewood Park i Blackburn.
EM 2022 ska spelas på större arenor. När biljetterna släpptes för mästerskapet i mars sålde Englands gruppspelsmatch på Old Trafford (75 000) och finalen på Wembley (87 000) slut på en dag.
Hur märker du att intresset ökar?
– Det är bara att titta på alla som kommit och kollat på träningarna här i Båstad till exempel. Det är människor från alla olika samhällsklasser, äldre, pojkar, flickor och medelålders, alla står där och är representerade. Det man också får höra ofta är att ”mina pojkar sitter bänkade”, så var det inte förr. Då var det kanske flicklag som hade fått intresse med lite gratisbiljetter. Det har utvecklats i takt med att marknadsföringen har hittat till oss.
Hur stor del av ert jobb går ut på personlig marknadsföring och närvaro på sociala medier, för att dels nå ut till sponsorer men också den yngre publiken?
– Jag var tidig på sociala medier, just av de anledningarna du nämner.
– Det var väldigt sällan man såg något om damfotboll i media. Intresset fanns kanske inte då, så man förstår ju det samtidigt, men det var lite lätt frustrerande när man själv spelade i damallsvenskan och tyckte ”detta är ju en jättespännande match, varför skriver ni inget om den”. Ett tag kom det specialiserade magasin, som 'Nya mål' och 'Svensk Damfotboll', vilket var väldigt roligt. Sedan kom sociala medier och jag var tidig på det, redan när jag spelade i Linköping skapade jag vår första facebookgrupp som facebooksida, innan Twitter och Instagram kom. Det har varit viktigt att ha. Men jag var inte svinbra på att utnyttja det som en del andra , som kom senare och var roligare. Jag försökte vara en förebild och hålla mig till kontrollerad information. Nu använder jag sociala medier mest som en marknadsföringskanal.
Det finns dock en baksida av sociala medier. Hedvig Lindahl har ofta varit drabbad av näthat och hot på internet. Lindahl får frågan hur rustad man måste vara för det inför ett EM.
– Svårt att säga, alla är olika individer och har olika erfarenheter. Men har man aldrig upplevt det innan så är det klart att det blir ett nytt sätt att få kritik på, vilket man kanske behöver lära sig att ta, alla har ju rätt att tycka till och ibland förtjänar man kritik. Men det är klart att det aldrig är roligt, att slå bort en passning och så tycker folk att du är sämst i världen. För mig var det jättejobbigt i början men efter ett tag noterade jag att även min favoritspelare fick höra att han var sämst, trots att han inte var det. Då tog jag ett steg tillbaka och insåg att det kanske inte var så personligt egentligen, utan mer känsloyttringar i stundens hetta. Men jag tycker ändå folk bör bete sig bättre online, kommunicera inte på ett sätt där som du inte kan göra här, det tycker jag är regeln.
– Angående hot, vilket aldrig är okej, tycker jag förbundet har varit väldigt tydliga med hur vi ska agera, med att rapportera och polisanmäla.
Vem var din favoritspelare?
– Iker Casillas, i ett av mästerskapen fick han jättemycket kritik om att han var sämst – och jag tyckte bara de var dumma i huvudet.
”Tagit hjälp av en balettdansös”
Nu går vi in på det Lindahl sa i sitt första svar, att spelet utvecklats markant från 2005 till idag och vad som krävs för att stanna på toppen under en lång karriär.
Vilka delar av spelet har utvecklats mest sedan EM 2005?
– Då räckte det att man hade en egenskap. Du var väldigt snabb eller väldigt teknisk eller hade någon annan kvalité – nu behöver du ha hela paketet för att vara konkurrenskraftig och få starta.
..och med målvaktsspelet?
– Det har utvecklats på samma sätt. Vi ska komma ihåg att damsidan har varit så strukturellt eftersatt, klubbar kanske hade råd med en huvudtränare på heltid och en assisterande på deltid, men målvaktstränare kom på sin höjd två gånger i veckan. Nu när man har heltidsanställda målvakstränare så är det klart att det märks. Spelare som är 14 år och kommer från akademier där de haft målvaktsträning sedan de var åtta år, det är en jätteutveckling vi ser och det blir bara bättre och bättre. Det är den här outnyttjade potentialen som vi börjar se fyllas sakta, men vi är än inte i hamn med all potential som finns.
För egen del då, du har vunnit utmärkelsen som årets målvakt vid tio tillfällen, stått i landslaget i tjugo år. Vad har du gjort för att vara med i toppen så länge och bara blivit bättre?
– Att jag aldrig varit nöjd och att jag alltid haft konkurrens är två aspekter. Sedan i takt med utvecklingen så har det krävts att jag fått hitta sätt att förbättra mig om jag har velat vara kvar.
Hur har du fått gå tillväga?
– Det är ett ständigt lärande, jag får inspiration från alla möjliga håll. Det är ett evigt pusslande och man tar sig fram utan att egentligen veta var man ska. I år har vi i Atlético Madrid till exempel jobbat med en balettdansös. Hon sa att baletten kräver mer än fotbollen, så om vi gör en del av deras förberedelser så bör det vara givande för vår fotboll.
Hedvig Lindahl ska i sommar göra sitt, smått osannolika, femtonde mästerskap. Fyra brons (två i EM och två i VM) och tre silver (ett i VM och ett i OS), är hennes medaljskörd, men än har hon inte lyckats vinna något guld. Längtan att vinna med Sverige är märkbar hos Lindahl.
– Jag tror det handlar om att statuera ett exempel för svensk damfotboll, som man senare kan luta sig tillbaks på. Så som vi tänkt om EM 84, när Sverige vann guld, kan övriga inte få tänka så om 2022? Det gäller att sätta en standard för vad vi tycker damfotboll ska klara av att prestera.
Är det strävan efter guldet som fick dig vilja fortsätta med det här gänget?
– Ja, i kombination med att vi har sådan kvalité, att det blir möjligt. Det skulle jag nog säga var avgörande i år.
