1100 personer hade tagit sig till Finnvedsvallen denna solvarma söndagseftermiddag i maj. En publik som fick se det, för dagen, gulklädda Halmstads BK ta ledningen redan efter 4 minuter efter mål av Gabriel Gudmundsson. Och detta var frukt av en period där jag anser att vi överlag har koll på spelet. Men som ingressen säger så var det bolltapp på mitten som gjorde att Värnamo kunde ställa om och komma till lägen. Det var även ett sådant här bolltapp, av Pontus Silfwer, som gjorde att det blev fri gata framåt för Alexander Achinioti Jönsson som sköt på täckande Peter Larsson. Bollen tog en båge och flög in i mål bakom en Malkolm Nilsson som inte kunde göra så mycket. Pontus Silfwer skulle dock revanschera sig med en delikat framspelning till Tryggvi Hrafn Haraldsson sju minuter senare. Haraldsson kommer fri från halva plan och gör inga fel alls när han kommer närmare målvakten. Han sätter den klockrent intill stolproten och 2-1 till Bollklubben är ett faktum. 

Det var en första halvlek som vi kunde kontrollera och Värnamo kändes aldrig riktigt heta tom några hörnor. Vi ligger rätt i våra positioner och där finns intentioner för att vi vill etablera spel framåt. Dock känner jag att det som vi just nu är bäst på är kontringar. Där finns det inte mycket att klaga på. Där kommer vi kunna hota i varje match. Dock måste vi kunna etablera spel högre upp i banan och såga oss framåt.

Andra halvlek startade som första. Tidigt Halmstadsmål av Gabriel Gudmundsson. Och efter detta spelas matchen mest av. Varken vi eller Värnamo har egentligen inte jättemycket som skulle kunna räknas som högklassiga målchanser. Förutom Tryggvis friläge i slutet av halvleken där Värnamospelaren York Rafael tar ett onödigt rött kort. Att fälla Tryggvi i det läget med 2 minuter kvar plus tilläggstid är för mig oerhört korkat. En förlust med 3-1 eller 4-1 gör inte så jättestor skillnad. 

Tredje raka segern för oss är ett faktum och nu börjar tabelläget ordna upp sig. Dock finns det mycket kvar att önska när det kommer till vårt eget spel som jag är inne på. Vi har svårt att etablera ett kvalitativt offensivt spel på motståndarens planhalva. Men det kanske man inte ska klaga på nu när vi tar våra poäng. Nästa är Landskrona på onsdag och jag hoppas att jag får träffa så många som möjligt på IP:s bortasektion framsjungandes våra blåsvarta hjältar.