Hoppborgen var pumpad, kioskerna (runt hemmasektionerna) var välfyllda, hemmalagets tifo hade hissats upp och på bortastå rykte det utav bara fan. Samtidigt ekade Köppäbävisan ur högtalarna, en visa som refererades i hemmalagets tifo och en visa så oemotståndlig att inte ens bortastå kunde låta bli att sjunga med.
Ut kom de båda lagen på planen och det var som att hemmalaget hade smörjt in sig i olja på bruket bredvid för ÖSK fick inget grepp om dem i början
Ska det bli en "sån" match igen?
För Brage kom ut tidigt och visade upp hela registret då man skapade en chans tidigt. Amar Muhsin, skyttekung och en man på ett uppdrag, tog emot boll och skickade ut en jättefin crossboll på kanten till Nordh som vek in och sköt ett fint skott som räddades av Kuba. Kort därefter fick Brage en chans till på den efterföljande hörnan nickade Trpcevski från nära håll men återigen var Kuba där och räddade. Bragespelarna skrattade och gav varandra high-fives och tänkte nog att de enkelt kommer ta hem alla tre poäng.
Det såg helt enkelt ut att bli "en sån där" match igen.
Sen hände något, oljan rann av Bragespelarna, ÖSK kom ihåg att de hade vunnit en match och plötsligt fick vi grepp om den igen. Vi radade förvisso inte upp chanser men matchen hittade en sån där ovanlig höstlunkstempo som man oftast ser mellan två avsågade och omotiverade lag när det inte finns något att spela för. Brage skapade inget och ÖSK skapade inget, på förhand tar man det.
Efter cirka tjugo minuter av kamppräglat lunk fick vi plötsligt en frispark mitt framför straffområdet och likt en turist tog jag upp kameran och började filma, kanske var det en frispark av Gerzic-klass jag skulle fånga? Det var det inte, det var mer (dålig) Zlatan/Ronaldo-klass på den då bollen gick rakt i muren. Suck, mobilen lades ned i fickan samtidigt som bollen seglade upp i luften och landade hos Stenberg som nickade ner den till Blessing. Blessing, som så många gånger den här säsongen skjutit, passat, kämpat och slagit inlägg förgäves, avancerade och sköt ett lågt avslut mot bortre. Och den satt. Bortastå exploderade av glädje och glädjen blev än större när Blessing voltade inte bara en utan två gånger i sitt målfirande. 1-0 ÖSK i den 25:e minuten.
Fast det tog inte slut där.
Bara några minuter senare landade en boll återigen vid Blessings fötter och två gånger om försökte Bragespelarna få undan både boll och Blessing men hans ben är som gjorda av stål och han lyckades både behålla bollen och rulla in den. 2-0 till ÖSK i den 29:e minuten.
Men det tog inte slut där?!
För några minuter senare var det Blessing som snodde bollen av en vekbent Lorik Konjuhi och denna gång sköt han inte utan passade Yakoub. Yakoub, som likt Blessing, skjutit, passat, kämpat och slagit inlägg förgäves, sköt och sköt och sköt innan bollen till slut gick in via Stensson. Det skrevs som ett självmål men det var lika mycket Yakoubs mål. 3-0 till ÖSK i den 31:a minuten.
Ingen förstod vad som pågick, vissa trodde att de hade dött och andra trodde att de levde i en simulering men det var uppenbart för alla att Brage bjöd hemmapubliken på systemkalops, dagen till ära.
Dessutom var det först efter det tredje målet man märkte att Kalle hade blivit utbytt mot Richtnér. Varför vet ingen.
Festen på Domnarvsvallen var nu helt och hållet på bortastå och läktaren gungade och ekade med sång om de svartvita och om lik som lever. Dessutom gjorde ÖSK det ovanliga för en gångs skull och höll undan till pausvilan. ÖSK hann dock få en till fin frispark men även den skickade Yasin i muren. Han har styrka, Yasin, men han har inte Gerzics finfina precision. Men vafan, vi har råd att bränna några frisparkar. Vi leder ju med 3-0! Vad kan gå fel?
Det som kan gå fel
I andra halvlek gjorde ÖSK det dem inte får göra: parkera bussen. Varför? Jo, för att vår buss är full av fotbollsstora hål och sätter du en boll i ett av dessa får du inte bara ett mål, du kan även få en ryggsäck, en cykel och ett par fräna rullskridskor och Brage kom ut i andra halvlek, bestämda att göra mål och se till att den där hoppborgen inte pumpades upp förgäves. De ville även vinna en cykel.
Det tog dock ett par försök innan Brage gjorde det där ödesdigra reduceringsmålet och det kom på en kort hörna när Brkic hittade Trpcevski som nickade in den till Muhsin som bara behövde sätta näsan till för att skicka bollen i mål. 1-3 i den 54:e minuten efter att tre klasspelare samarbetat. Hoppborgen började nu fyllas med luft.
Efter detta tog vi en taktisk timeout...
Eller vänta, nej, Kuba hade skadekänningar, menar jag.
Fast timeouten...skadan...hade ingen effekt då obi-dobi-dobi-dobi-dolyckan var framme igen bara några minuter senare när Brage fick en straff efter att bollen studsat upp på Baffoes arm. Inte för att han täckte ett skott eller ett inlägg, det var en långboll som studsade upp på armen men straff var det. Ingen förstår handsregeln, inte ens domarna själva, tror jag. Straff var det iallafall och Muhsin satte den enkelt till 2-3. Game on, sa Brage och tittade mot hoppborgen som hägrade.
ÖSK hade under denna period ingenting alls. Brage spelade istället runt och runt som om de vore FC Barcelona runt 2010 samtidigt som ÖSK såg ut som ett gäng koner. Nervositeten på planen var påtaglig och det var den på läktaren också, vilket herr capo noterade då han försökte mana bortaklacken till sång.
Sen hände något oväntat, igen, för den sjuttonde gången denna match när ÖSK fick frispark. Denna gång var det inte i ett läge där Yasin kunde skjuta den i muren utan istället var det Kroon som skickade ett svagt inlägg i Lundins panna men ÖSK vann andrabollen och Yasin skickade ett inlägg mot Yakoub. Yakoub som så ofta haft svårt att göra mål med fötterna använde denna gång pannan och hans nick gick i en båge in i mål. 2-4 ÖSK i den 70:e minuten, bortaläktaren exploderade tack vare det något orättvisa målet och hoppborgen började nu tömmas på luft.
Säkerligen måste vi väl klara av att hålla undan nu? Vi gjorde mål och dödade Brages momentum, vi ska kunna rulla ut dem nu och bara spela av skite...
Nej, det skulle vi inte.
ÖSK gjorde förvisso just det, de spelade bollen runt och runt och Brage jagade förgäves och vi såg ut att ha rivit fiskdammen och blåst ut ljusen på tårtan men tro på fan att Brage ändå skulle få kontakt. Mr. Brage själv, Anton Lundin, skickade i den 88:e minuten in ett fint dykande skott i bortre burgaveln och reducerade till 3-4. Hoppborgen började få rejält med luft nu.
ÖSK försökte spela av matchen på offensiv planhalva och hade ett inkast men Modig lyckades med konststycket att kasta ut den över sidlinjen varpå Brage återerövrade bollen. En minut senare skickade Gustaf Nordh in bollen i straffområdet varpå Filip Trpcevski, vem annars, skickade in 4-4.
HOPP
BORG
!
Hemmaläktaren gungade och masarna kände doften av närkeblod och istället för att nöja sig med en poäng och en semibragd (att hämta upp ett flermålsunderläge mot nästjumbon är ingen bragd) så fortsatte man ösa på framåt. Detta skulle visa sig vara ett misstag då en ung 18-åring från Vivalla bestämde sig för att sticka kniven i hoppborgen då Hasan Dana fick bollen av Modig och sköt ett studsande långskott i den 95:e minuten som letade sig in bakom Brages tredjemålvakt tillika målvaktstränare. 5-4 till ÖSK i den 95:e minuten. Men det var såklart inte över då Brage, såklart, skapade ett superläge att kvittera direkt efter men det räckte med sex mål denna halvlek och nicken från Muhsin gick över.
Kort därefter blåste domaren av och ÖSK vann den sjukaste matchen jag tror jag har sett ÖSK spela någonsin.
Matchfakta
IK Brage - Örebro SK 4-5 (0-3)
0-1 Blessing (ass. John Stenberg)
0-2 Blessing (ass. ingen)
0-3 Stensson (ass. Antonio Yakoub, typ)
1-3 Amar Muhsin (ass. Filip Trpcevski)
2-3 Amar Muhsin (straff)
2-4 Antonio Yakoub (ass. Ahmed Yasin)
3-4 Anton Lundin (ass. Amar Muhsin)
4-4 Filip Trpcevski (ass. Gustaf Nordh)
4-5 Hasan Dana (ass. Jesper Modig)
Skott på mål: 7-10
Varningar Brage: John, Konjuhi, Muhsin, Stensson
Varningar ÖSK: Stenberg
Matchens bästa spelare:
- Blessing Asumang
Äntligen får han ut något av sitt slit, välförtjänt! - Hasan Dana
Har visat "något" varje inhopp och äntligen fick han visa upp en bråkdel av sin fulla repertoar och potential. - Ahmed Yasin
När alla andra skakade kämpade han på målmedvetet, precis som vanligt.
Klasspelare som äntligen fått det att lossna.
Vad var det där?
Jag sitter fortfarande, ca 24 timmar senare, och nyper mig i armen för jag kan inte riktigt smälta vad jag bevittnade. Det var en typisk ÖSK 2025-match samtidigt som slutade på ett sätt som var väldigt inte ÖSK 2025. Oftast är det vi som varit i den mottagande änden av långskott som letar sig in i nätmaskorna i den 95:e minuten men denna gång var det alltså vi som gjorde det? Jag vet inte om jag tror på det. Det är en konspiration, en illusion. Brage mot ÖSK 2025 hände inte. Det kan bara inte vara sant men det är det.
Fullt ös mot nytt kontrakt
Kanske är det som Enes sa i halvtidsintervjun mot Syrianska viktigare att vi öser på framåt än att vi försöker vinna med 1-0. Vi hade materialet och spelet för 1-0 förra året men det här laget är inte byggt på det sättet, det här laget är byggt för att ge sina supportrar många mål och samtidigt öka antalet människor som behöver gå på blodtrycksmedicin i Örebro län. För ja vi släpper in många mål nu men samtidigt gör vi också fler mål.
Anfallarnas dag
Hade Kuba haft en bättre dag hade vi kanske inte släppt in så många men samtidigt var det tack vare honom som vi inte låg under med 2-0 efter tio minuter som vi gjorde 2022. En mixad insats från vår målvakt men detta var ju inte målvakternas dag, det var anfallarnas.
I vårt fall inte Kalle Holmbergs, vad som hände med honom vet jag inte, då han gick av tidigt och hans ersättare Richtnér gjorde inte så mycket väsen av sig. Han behöver nog en till säsong på seniornivå för att slipa de "små" sakerna i sitt spel för att verkligen få ut sin potential för i denna match fick han inte ut mycket där framme. Nästan ett mål på stopptid men han feltajmade sin löpning och nick. Istället var det Blessing som efter mycket hårt jobb fick näta dubbla gånger och äntligen omvandla sin potential till prestation. Hoppas ni är nöjda, GAIS.
En annan som fick näta två gånger, typ, var Yakoub som efter att ha sumpat chans på chans i tidigare matcher fick näta igår efter att, likt tidigare, sumpat chans på chans men till slut satte bollen i nätet. Nicken på det andra målet dock var av högsta klass och kanske är det så vi ska göra framöver. Ge inte Yakoub bollen på fötterna utan låt hans panna göra jobbet istället.
Slutligen, Hasan Dana. Det var hans stora dag och genombrott i den svartvita tröjan då hans avslut, ett högklassigt sådant utifrån som ställde målvakten i Brages mål, skickade bortastå till en plats av eufori. Och tro.
Liket lever
För innan matchen fick vi jubla lite också då Varberg gjorde jobbet och vann över Trelleborg och nu ser vi dem framför oss i löparspåret i detta maraton som är superettan. Vi trodde vi var avhängda och haltade vår väg framåt med Umeå i släptåg men nu börjar vi se en blåklädd, lunkande Trelleborgare framför oss och vi har börjat få upp farten.
Jag sa i rapporten efter Västeråsmatchen att det var kört och jag får väl fortsätta säga det:
Det är kört! Det är klippt! Det kokta fläsket är alltjämt stekt!
Fast ändå...
Ändå ser Örebro och hela Sverige att något börjar hända i botten av superettans tabell.
Liket lever.
Liket lever och hoppar i Brages hoppborg.
Så låt liket leva och fira ett tag till, för nu känns det som att det här kan sluta hursomhelst.
P.S
Grattis Brage på er 100-årsdag.
Vi ber om ursäkt för att vi förstörde festen men vi var tvungna.
Vi hoppas ni förstår.
