Kuba mot världen

Kanske var det premiärnerver, fel taktik, vinden eller alla tre faktorer som ställde till det för ÖSK i första halvlek för något vidare svartvitt spel fick man inte uppleva, istället var det Landskrona för hela slanten. De (för dagen) rödklädda skåningarna dikterade matchen helt och hållet från hur man själva skulle spela, vart hemmaspelarna skulle stå till hur länge hemmalaget fick hålla bollen, vilket inte var särskilt länge. Resultatet blev att enbart en hemmaspelare fick röra bollen och känna sig involverad på riktigt - Jakub Ojrzynski.

När anfallarna inte kunde hålla boll, mittfältarna inte kunde vinna närkamper och när försvaret öppnades upp var det Kuba som faktiskt gjorde sitt jobb. Nämligen att rädda bollar. För det blev han tvungen att göra då Landskrona hade bestämt sig för att testa honom från alla håll och kanter. John Guidetti från Bunkeflo, även kallad Marcus Björkqvist, sköt tätt utanför stolpen. Constantino Capotondi sköt ett skott som Kuba räddade och som belöning fick han Salomo Ojalas dobbar på sig. En stund senare täckte Kuba ut ett inlägg som sånär kunde ha gått in i mål.

ÖSK var rejält utspelade under första halvan av första halvlek men sedan jämnade spelet ut sig något. Det betydde inte att ÖSK fick hålla mer boll utan snarare att Landskrona inte skapade särskilt bra lägen längre. Det roligaste man fick uppleva i första halvlek som svartvit var publikens hets mot Marcus Björkqvist, Victor Edvardsen minus talangen, vilket syntes när han slog hörnor som hade större chans att träffa NA-läktaren än straffområdet.

En sista stor chans i halvleken skulle dock dyka upp och den var givetvis Landskrona, det blir lätt så när man har 99% bollinnehav och det var det var Ojala som fick den efter en fin framspelning av Capotondi men räddningen, ja, den höll högsta klass då Kuba räddade med sin tå. Om Kebbehs mål mot Nordic United kan vara en kandidat till årets mål så är Kubas räddning på Ojalas skott en kandidat till årets räddning.

I samma situation skadade sig Ortmark och in kom Bovalina på kanten och Söderström flyttades in till mittfältet för att hjälpa Ibrahimbegovic.

Vi hade tur att det stod 0-0 i paus men fotboll är ibland lidelse och det passar ju nu under påsken.

Kula mot världen

ÖSK kom ut med mycket mer energi och vilja i andra halvlek och började göra två saker man inte gjort under hela första halvlek.

1. Vinna närkamper
2. Hålla boll

Laget satt helt enkelt ihop bättre i andra halvlek och man pressade vid rätt tillfällen. Dessutom varierade man anfallen något vilket sånär gav resultat efter en fin lång passning från Victor Sandberg som Yasin tajmade sin löpning perfekt på. Tyvärr var det inte bara Kuba som kunde rädda bollar i denna match, även Amr Kaddoura (vars kortpassningsspel konstant hotades av Kalle) räddade då han kom ut fint på Yasins friläge. Glädjen blev dock kortvarig för en annan veteran tänkte visa sig.

För bara minuten senare fick Yasin bollen på kanten och då vet ni vad som väntar. En fint och några steg inåt i banan MEN denna gång blev det inte ett skott utan ett inlägg som nickades bort av försvarare - åt fel håll. Bollen seglade över lagkamrater och Kaddoura trodde han bara skulle plocka ned den men där kom Kalle, vars målnäsa hittar mål oftare än en tränad gris hittar tryffel, och nickade in bollen i mål. 1-0 till ÖSK i den femtiofjärde minuten och man kunde inte tro sina ögon.

Efter målet spelade ÖSK upp sig än mer och hade mer boll och skapade ändå en del tryck i ett försök att sätta tvåan men det ville sig inte. Istället tog Landskrona över och än mer så när ÖSK böt ut flera av de äldre spelarna för att försöka få in färska ben som kunde jaga och stressa bortalaget.

Klockan började ticka iväg för de rödklädda, svartvita kusinerna från syd och till slut började chanserna komma. Först var det inbytte Xavier Odhiambo som fick chans att nicka från en meter och lyckades träffa allt annat än nät när han nickade över, sen fick Odhiambo läge igen men sköt ett skott rakt på Kuba som sedan stod pall på returen. Kort därefter ett avslut tätt utanför stolpen, sen ett avslut av Moungam som tippades ut till hörna och på den nickade bortalaget tätt över och sen...

en slutvissla? Vann ÖSK? ÖSK vann!

För första gången på 9 år hade ÖSK vunnit en premiär och arenan exploderade i glädjescener.

Uj uj uj, va fint!

Matchens bästa spelare:

1. Kuba Räddade allt och lite till, överlägset bäst idag.
2. Hampus Söderström Börjar bli något av en personlig favorit och visade att hans tyngd behövdes på mittfältet.
3. Kalle Holmberg Jag har efterlyst mål från kaptenen och han levererade när det behövdes som mest, som vanligt.
   

Matchfakta

Örebro SK - Landskrona 1-0 (0-0)

1-0 Kalle Holmberg (ass. ingen)

Skott på mål: 2-8

Varningar ÖSK: Ingen

Varningar BoIS: Pérez, Loukili.

Ja, hörrni.

Tre poäng får man inte - de tar man.

Likt den lataste eleven på grupparbetena i skolan gjorde Landskrona allt jobb men det var ÖSK som fick beröm av läraren efteråt.

Bittert för BoISen men sånt är livet ibland och de får leva med att detta är kompensation för alla gånger vi hade stolpe ut förra säsongen. Det känns skönt att konstatera att vi redan nu har mer än 10% av poängen vid tog hela förra säsongen och att vi inte behövde vänta till omgång 22 för vårt första seger för säsongen.

Med detta sagt, spelar vi så som vi gjorde i första halvlek mot något pricksäkrare lag (Öster borta, Peking hemma) då kommer vi göra det väldigt svårt för oss att vinna matcher. Det är tur att vi har spelare som kan göra skillnad på egen hand när matchen står och väger men vi måste spela bättre än vad vi gjorde.

Det fanns ändå några som stack ut i positiv väg utöver de jag nämnt. Sandberg såg bra ut, Stenberg var en ledare i backlinjen, Bovalina såg mer synkad ut än förut, Yakoub och Wikman slet som djur, Redenstrands kant hotades sällan defensivt och Ibrahimbegovic som hade det tufft i första växte i andra halvlek och blev hal som en ål.

Men det var i andra halvlek det för i första halvlek såg vi något annat.

Vem vet, kanske var det nerver som gjorde att alla spelare, unga som gamla, spelade sämre och det går väl att förstå. För alla svartvita, på och utanför planen, minns hur det var senast vi spelade en seriematch och hur mycket som stod på spel då. Nu var det återigen en seriematch, nu var det på riktigt, mer äkta än cupen var för en månad sen och ingen vill ju ha en återupprepning av förra året. Kanske låg det en sorts tyst förväntan i luften som gjorde det lite svårt att andas för våra egna.

"Låt inte fjolåret återupprepa sig."

Det är inte lite tryck det.

Men vi klarade av det och vi kan absolut begära mer men efter fjolåret finns det en sak jag tror vi alla har lärt oss:

Och det är att inte ta segrar och tre poäng för givet.

Om fru fortuna sträcker fram sin hand och erbjuder dig tre poäng, då tar du dem.

Förhoppningsvis ska övre makters givmildhet behövas i nästa match.