Det märktes redan på uppvärmning ungefär vilken matchbild vi skulle få. ÖSK stod till höger om planen sett från min plats på den gamla mossiga läktaren och Brage stod och värmde upp till vänster. En läktare som förövrigt var 101 år gammal, det kan förklara mossan.
Där ÖSK stod i tyst koncentration (hoppas jag) och värmde upp kunde man inte låta bli att titta på Brages något mer högljudda uppvärmning. De spelade kvadraten med joker och det var full rulle, kamp i varje moment och ett tecken på vad som skulle komma.
Hur mycket ska Norling och Hagge behöva ropa egentligen?
Direkt när matchen blåste igång var det Brage som ryckte åt sig matchen från ett snurrigt Örebro som uppträdde osynkat och förvirrat. Hade de inte förväntat sig detta? Kanske inte men så svagt som de inledde hade jag inte förväntat mig att se ÖSK.
Brage hade det mesta och det bästa av bollen, ÖSK blev av med den lika snabbt som de fick den och det var inte för att man försökte sätta 800 passningar innan man korsade planhalvor, snarare för var det för att man helt enkelt tappade bollen. Hela tiden.
Brage å sin sida försökte inte heller gå in med bollen i mål utan man anföll mer direkt och spelarna såg mycket mer synkade ut än ÖSK. Kan det ha berott på att ÖSK slängde in Wahlström och Bovalina i startelvan? Kanske men två spelare ska inte påverka spelet så mycket, kan man tycka.
Med allt detta sagt skapade inte Brage några superchanser med detta övertag och det var väl tur det för ÖSK. Mortensen hade Brages bästa läge när han vid den bortre stolpen rullade bollen två meter utanför mål istället för i densamma. Även ÖSK fick ett sådant läge när Wahlström fann sig vid änden av ett inspel från Bovalina som han bara skulle stöta dit men den gick likt Mortensens dito två meter utanför den också.
ÖSK hade vid detta läge av matchen kommit in i det något mer och det var väl tack vare Norling och Hagge som hade ropat ut cirka 40 individuella instruktioner, vilket i och för sig inte är särskilt förvånande, det är få tränare som står helt tysta från första minut. Även Anders Bååth i Brage ropade på sina spelare men han blev tyst ju längre halvleken led då han var nöjd - till skillnad från sina tränarkollegor på bänken bredvid.
Nöjdare skulle han bli då Brage tog ledningen med 1-0 under en period där ÖSK lämnade lite väl stora ytor åt de grönvita. Två ÖSK-spelare förlorade en närkamp mot Lundin som petade bollen vidare åt Berggren som på ett slog ut den till Östberg som kom farande på kanten och skickade in 1-0 i bortre hörnet. På det blev John Stenberg dessutom tunnlad vid målet, aj aj aj.
1-0 efter vad man kan kalla för klapp-klappspel där Brage hittade in i den där dödliga ytan bakom mittfältet och snabbt hittade fram till målet.
Brage fortsatte ha initiativet efter målet och vann 99/100 närkamper mot ÖSK som såg väldigt tafatta ut i defensiva situationer. I situationer där bollen skulle skickas iväg till Kupolen i Borlänge fastnade den istället och i situationer där ÖSK behövde ge varandra understöd lämnades den stackars svartvita spelaren ensam med bollen mot fem storväxta masar.
ÖSK skulle dock få en sista chans i halvleken när Yakoub sprang sig fri, typ, efter en förlupen nick hittat fram till honom men Brages målvakt kom ut och avvärjde hotet genom att inte fälla Yakoub. Ursäkta, vad sa jag? Tänker du kanske. Jo, Yakoub hade haft en målchans då Brages målvakt lämnade sin bur och rusade ut men efter att målvaktens rensning missade Yakoub så valde han ändå att kasta sig för att försöka få med sig något. Det han fick var ingenting och ÖSK gick till paus med 1-1 och många frågor att ställa sig själva.
Ni försökte iallafall
Man undrade vad ÖSK hade sagt till varandra i paus för vad det än var så tror jag inte det var "låt Gideon Granström skära in i banan som Lamine Yamal och skicka in 2-0 direkt." men det var precis vad som hände. ÖSK-spelarna stod och sov lite grann när Mortensen slog en rak passning inåt bakom Holmberg, förbi högermittfältet och framför försvararna till Granström som petade bollen förbi Ortmark och skickade in bollen till 2-0.
Inte riktigt den start till halvleken man ville ha.
Efter detta var det dock ÖSK för hela slanten när Brage för en gångs skulle började förlora närkamper mot ett ÖSK som kämpade hårdare. ÖSK kunde således skapa lite i offensiv väg. Wahlström sköt ett pressat skott tätt utanför stolpen, Redenstrand fick ett fint läge vid bortre som blockerades, Yakoub fick ett jätteläge som räddades fint och Ibrahimbegovic tvingade Guadagno att sträcka sig ut och täcka ut till hörna.
ÖSK böt sedan in Söderström för att få in lite mer fysik på högerkanten och ironiskt nog, sett till att hans konkurrent Bovalina är så offensiv redan, få in lite mer offensiv. För jäklar vad Söderström älgade på under den halvtimme han fick. Även Hasan Dana kom in och hjälpte ÖSK att etablera tryck.
Det var även Dana som fick den generösa assisten till ÖSK:s reducering. Jag säger generöst då han inte behövde göra mer än att passa bollen och sen stå och tappa hakan. För inte trodde väl han att Ibrahimbegovic skulle ta emot passningen, avancera en meter och sedan skicka in den i krysset från 25 meter men det är exakt vad som hände. Ett finfint första mål i den svartvita tröjan och 2-1 på tavlan i 71:a minuten.
ÖSK fortsatte sedan trycka på och den bästa kvitteringschansen fick man i 88:e minuten när Yakoub stillastående sköt ett utåtskruvat skott som gick i stolpen. Närmre än så kom inte ÖSK en poäng och man lämnade Brage med en del att jobba på.
Matchens bästa spelare:
- Edwin Ibrahimbegovic Man märker att han väger lite för lite i närkamperna men hans mål gav hopp om poäng.
- Hampus Söderström Styrde upp högerkanten när han kom in och bidrog bra i offensiv väg.
- Antonio Yakoub Fortsätter se fin ut framåt.
Bäst i Brage: Gideon Granström
Ägde mittfältet i första halvlek och fick kröna sin insats med ett mål.
Förbättringspotential
ÖSK är inte färdiga, inte i närheten. Det finns alltjämt mycket laget behöver jobba på vad gäller spel utan boll och det rör främst våra mittfältare men även våra yttermittfältare då motståndarnas dito alltjämt haft för lätt att hitta in bakom oss och in i den farliga ytan framför backlinjen. Vad beror detta på? Ja, det kan delvis bero på att laget är lite för utsträckt för att ge oss möjlighet att snabbt gå till anfall med en lång boll men om bollen tappas vid fel tillfälle så finns det ytor för motståndarna att röra sig i. Det beror även på att våra mittfältare, Ortmark och Ibrahimbegovic behöver bli bättre på att läsa spelet och när de ska gå in i en närkamp och när de ska backa hem, det känns som att det inte behövs stora förändringar där för att se en förbättring.
Utöver detta ser jag gärna att laget blir lite mer kompakt, det skadar inte att vara det när du har så pass snabba ytterbackar och yttermittfältare som kan vinna över sin motståndare i en kamp om bollen. Kanske spelar även tålamod in i detta för om vi vågar hålla boll där bak och röra oss framåt så känner jag att våra spelare är tillräckligt skickliga för att omvandla tålmodigt bollinnehav på egen planhalva till ett farligt anfall genom ett par passningar. Nu när vi inte riktigt vågar spela på det sättet så blir det ibland lite stressat. Med det sagt så är det inte alls lika illa som för några år sedan när allt vi gjorde var att slå långa bollar.
3-5-2, usch!
Sen kan man ju undra om Wahlströms och Bovalinas intåg påverkade en del. Kanske? Iallafall den senare som gav ett något osynkat intryck på sin kant men vi måste vara förlåtande med både honom och Wahlström då de är nya i laget. Det kan bara bli bättre för båda dessa herrar.
En annan som var lite svag var Wikman som var rätt osynlig och det kan, återigen, bero på att han var på samma kant som Bovalina. Jag upplever att det blev bättre aktivitet på högerkanten när Söderström kom in.
Känsliga läsare varnas
Nu till min "kontroversiella" åsikt. För så kontroversiell vet jag inte om den är. För jag kan inte vara den enda som tycker att Kalle har varit för osynlig på försäsongen. Jag satt och tänkte för mig själv hur vårt spel hade sett ut om vi hade haft Trpcevski i vårt lag längst fram tillsammans med Yakoub, det hade nog inte sett illa ut. Vad ska Kalle göra då? Frågar ni er själva. Ja, det handlar både om vad Kalle själv kan göra och vad hans lagkamrater kan göra. För Kalle är inte ett fysiskt råämne, han är inte Gideon Granström precis, så han kommer inte vinna alla närkamper och hålla undan sju motståndare med rå fysik. Han behöver understöd och där måste ÖSK bli bättre. Samtidigt bör kanske Kalle röra sig över lite större ytor för att ge sig själv mer tid med bollen. Inte att han ska vara nere på egen planhalva men kanske droppa ned lite och fördela mer.
Samtidigt ska vi ha i åtanke att en målskytt som Kalle kommer bli hårt bevakad i alla matcher och tvingas gå upp mot superettans två meter långa mittbackar och det är en otacksam uppgift. Vi vet alla att Kalle kan bättre än det han har presterat än så länge men det är en månad kvar till premiären, det finns tid kvar för Kalle och ÖSK att bli bättre och det vet jag att de kommer bli.
Adama Traoré-fysik önskas.
Det finns dock en sista sak jag vill att ÖSK ska göra och det är att gå till gymmet, köpa all proteinpulver de kan få tag på och bygga lite muskler. Kolla på Gideon Granström, han hade kunnat plocka upp Ibrahimbegovic och knäckt honom på mitten likt Bane i den där Batmanfilmen. Jag vill att ÖSK ska vara kapabla till det också. Gideon är långt ifrån den enda mittfältaren i denna serie som kan bänka tre av ÖSK:s juniorer på en gång och vi måste kunna matcha det för att ha en chans.
Superettan är en fysisk serie och igår vann Brage tack vare just det och om vi inte blir mer fysiska då kommer vi inte vinna mycket i år.
För att ni ska lyfta måste ni börja lyfta, ÖSK.
