IK Sirius - Malmö FF 5-1

Det här är ingen matchrapport, utan en dödsruna över en storhetsperiod som definitivt tog slut i kväll.


Det hände på Studenternas i Uppsala och från och med nu får även de stollar som trodde att allt var Rydströms fel, svälja det beska pillret att vår trupp är så svag, trasig och felbalanserad att inte ens Pep Guardiola hade kunnat vinna allsvenskan med den.

Som sagt, jag tänker inte uppehålla mig vid matchhändelser, men det faktum att Sirius vinner båda halvlekarna och MFF inte ens är nära att hänga med i andra halvlek säger kusligt mycket om var vi är just nu.

Sirius, som alltså fick först fick stryk av bottenlaget Degerfors hemma med 1-3 för att sedan förnedras fullständigt av Djurgården med 8-2, lade nu alltså barskt upp fjolårsmästarna över knät och piskade upp oss med 5-1. Se detta i ett sammanhang och inse sedan hur usla vi är.

Att vi sitter på ett eget kapital på 764 miljoner kronor varav runt 317 miljoner i likvida medel, gör kvällens resultat mer komiskt än upprörande. Som många glada motståndarsupportrar gärna utropar i riktning mot Malmö nuförtiden "Vad fan får man för pengarna?".

Inte mycket just nu, den saken är klar. Och eftersom det visade sig ganska omedelbart, och ja vi var många som begrep detta från början, att det är ett helt misslyckat truppbygge som sportchefer och styrelse fått ihop, som är problemet och inte vår förre, synnerligen framgångsrika tränare som ligger bakom detta, blir det spännande att följa utvärderingen efter säsongen.

Sirius har i alla fall gjort oss tjänsten att visa att storhetstiden, som började på allvar när Markus Rosenberg kom hem, nu är över. Malmö FF måste succesivt och tålmodigt bygga om från grunden och det kommer att tära rejält på vår feta kassa, men som man bäddar får man ligga.

Fadäsen att byta ut en av våra mest framgångsrika tränare mot en i sammanhanget glad amatör har kastat ut oss i fritt fall och det är tur att vi har marginal till kvalstrecket.

Nu gäller det att försöka stoppa blödningen och att ledningen ser sig själv i spegeln och antingen avgår eller inser att de måste ha en synnerligen ödmjuk approach framöver. Det är NI och ingen annan som satt oss i den här sitsen. Skämmes ta mig fan!

Vår storhetstid är över, nu börjar arbetet med att skapa en grund för en ny. Förhoppningsvis dröjer det inte för många år.