Det har passerat några få dagar sedan IFK Göteborg kom tillbaka till ett iskallt Göteborg. Ett tio dagar långt läger på Algarvekusten, med mer fokus på bollspel än löpning, har varit huvudsyftet. Oliver Månsson var en av två unga lägerdebutanter. När vi talas vid är det en smått lyrisk person som bemöter frågorna kring lägret.
– Det var otroligt kul att få chansen att vara med. Jag försökte bara njuta och ta tillvara på de träningspass jag fick för att visa upp mig, säger Oliver.
Oliver har tagit en lite annorlunda väg in till akademin. Uppväxt i Falkenberg tillsammans med mamma, pappa och syster. En uppväxt han beskriver som fin, enkel och väldigt bra.
– Vi har alltid varit en väldigt nära familj. Det har varit skönt att i tuffa perioder alltid kunnat luta sig åt någon. De ställer alltid upp för mig om det skulle vara något, säger Månsson.
Fotbollskarriären tog fart i lokala laget IF Böljan, men det dröjde inte länge innan resan med IFK Göteborg tog fart. Redan som 12-åring gjorde Oliver sin första träning med Blåvitt, därefter gick det rätt fort.
– När jag var 12 år tränade jag med IFK två gånger i veckan. Parallellt med de tränade jag två gånger med Böljan. Jag var det de kallar en regionalspelare. Vid 13 års ålder gick jag permanent över till Blåvitt, berättar Oliver.
Det är en frispråkig ung man på andra sidan luren. Det har inte alltid varit självklart att IFK Göteborg släpper fram egna unga spelare framför mer meriterade namn. Numera har klubben tagit en riktning med än mer fokus på ungdomen – med all rätt, tycker Oliver.
– Det är jättekul att få chansen när man kommer från de egna leden. Att IFK visar att man satsar på sina egna produkter är superkul. Det är också en skön känsla att ha varit i klubben så pass länge att man kan klubben på ett annat sätt, vilket jag tror gör det lättare att på sikt komma upp i A-laget, säger Oliver.
Hur menar du med att man kan klubben?
– Det blir en familjär känsla på ett sätt. Både att det framgått för mig genom åren vad IFK Göteborg vill som förening, men även att man lärt känna mycket duktigt folk längs resan. Att då ha varit med länge och slippa ett miljöombyte i senare ålder känns mycket skönt, berättar Månsson.
Oliver fick vara med på bänken en gång redan förra säsongen. När han inte har tränat med A-truppen har han varierat mellan P16, P17 och U19, där U19 varit det primära. I träningsmatcherna mot Öster IF och Rosenborg BK blev Månsson inbytt. En intelligent innermittfältare med bra spelsinne och fina fötter beskriver han sig själv som. Den roll som numera Filip Ottosson och David Kruse har cementerat är den han allra helst vill konkurrera om, men det är även de två spelare han lärt sig mest av.
– Den roll som de har är den som passar mig bäst. De två har utvecklat ett fint samspel, så det är klart att jag tittar lite extra på hur de rör sig, scannar ytor och fördelar bollar, säger Oliver.
En sak som lyfts ordentligt sedan intåget av Magnus Edlund i rollen som fotbollsutvecklare är faktumet att fokuset på “bryggan” mellan A och U har blivit tydligare. Oliver berättar om den spetsgrupp som initierats för att förenkla processen.
– Jag har tillhört spetsgruppen som togs fram inför förra säsongen. Det har varit väldigt nyttigt. Man har fått en typ av individuell tränare från A-laget, och med den tränaren för man ständigt en dialog.
Är det en fast grupp eller varierar den under säsongen?
– Spetsgruppen har varierat under säsongen. Det handlar egentligen om hur du presterar, tror jag. Jag har haft Oscar Wendt, vilket varit extremt nyttigt. Jag kan ta hjälp av så mycket erfarenhet, både i Blåvitt men även på större scener.
Är det ett specifikt träningsupplägg med spetsgruppen?
– Ja, fokuset är ofta på så matchlika situationer som möjligt. Ett exempel är en hel träning med inriktning på att skydda boll, vilket är en extremt viktig del i dagens fotboll. Det ska kosta mycket att tappa bollen. Tränarna skräddarsyr övningar utifrån din position, förklarar Oliver.
Just samarbetet som ökat mellan ungdomslagen och A-truppen gör mig nyfiken på den fysiska delen. Oliver är tydlig med att det är just dessa bitar som är den stora skillnaden.
– Det är helt klart intensiteten, men även det fysiska. Allt går mycket fortare.
Arbetar Hakeem något extra med er i U19?
– Hakeem är inte nere med oss i U19 så ofta. Däremot har vi vår egen fystränare som kör mycket i gym och på planen med oss. Jag vet inte om det är Hakeem som ligger bakom övningarna, men ibland känns det så, säger Oliver glatt.
Att mängden fysisk ansträngning har ökat markant inför föregående år har inte undgått någon. Det var en framgångsfaktor för klubben på plan, men även vid sidan av med minskad risk för skador. Även i ungdomslagen har mängden löpning ökat.
– Det har varit väldigt påtagligt. Vi har skruvat upp mängden löpning rejält på träningarna. Även om det så klart är tufft tror jag det behövs för att kunna ta steget, säger Månsson.
Månsson, född 2009 och blir alltså 17 i år, är en av de yngre spelarna att få vara med A-laget på läger samt hemmaplan de senaste åren. Det råder inga tvivel om att han funderat över det hela, men jag lyssnar också på en kille med betydligt högre mål än att bara träna med A-laget.
– Det är jättekul. Att få chansen som så pass ung ska man reflektera över, så klart. Samtidigt, när man får chansen trots åldern, är det bara att gå in och leverera – det är det enda som faktiskt räknas. Jag ska göra mitt jobb och försöka på sikt ta en plats i truppen. Så självklart har man funderat på det, men jag har lagt mest fokus på mig själv och försökt prestera så bra som möjligt.
Hur fungerar det att kombinera fotboll med skola allt mer?
– Det blir tuffare att få allt att gå runt nu när jag börjat vara med A-laget lite mer. För egen del har jag haft väldigt tur att ha rätt lätt för att lära mig. Det har flutit på bra i skolan hittills, och när det inte gjort det har jag fått mycket hjälp hemifrån. Trots att det gått bra än så länge får man på sikt kanske se över situationen beroende på hur det fortsätter med fotbollen.
Att Oliver har en mycket ljus framtid har inte undgått någon. De framgångsfaktorer som blir allt vanligare i fotbollen är förmågan att våga ta för sig – en egenskap som utmärker den unge innermittfältaren. De minuter han fått har han visat upp pondus, driv och passion. Det i kombination med den målmedvetenhet han ger intryck av kan bära långt. Och trots att det stora genombrottet inte kommit ännu har ett mindre genomslag skett i blåvita supporterled.
– Det är kul att folk har lagt märke till mig, men samtidigt är det bara att fortsätta köra. Jag ser det lite som ett kvitto på att det arbete man lägger ner varje dag lönar sig till slut. I mitt huvud har jag alltid utgått från att när man går in måste man våga ta för sig, annars får man nog inte chansen så många fler gånger. Att bara fortsätta spela mitt eget spel och inte släppa på det, oavsett sammanhang, tror jag är nyckeln. När man gör det tror jag att andra, till exempel A-laget, ser det som något positivt – att man vågar visa framfötterna.
Vad tror du den här utvecklingen beror på?
– Framför allt att Blåvitt har en filosofi som passat väldigt bra utifrån mitt spelsätt. Sedan tycker jag att när chansen kommit har jag försökt våga. Det är mitt framgångsrecept, förtydligar Oliver.
När vi sedan kommer in på en ideal säsong för fotbollsspelaren Oliver Månsson svalnar entusiasmen något. En mer återhållsam, kanske professionell, kille besvarar frågan.
– Att fortsätta utvecklas, att vara med i A-laget på både träningar och matcher. Sen får vi se hur långt det tar mig. Jag vill bara fortsätta spela mitt spel, då kanske chanserna fortsätter att komma.
Du har påbörjat processen från junior till senior. Hur ser du på att många upphajpade talanger rätt ofta misslyckas när de kommer upp i ett seniorsammanhang?
– Den processen är inget som påverkat mig negativt eller som jag lagt märke till ännu. Däremot är det klart att man sett spelare som varit otroliga i akademin men som sedan inte fått till det i A-truppen. Det är det absolut svåraste steget att ta, från akademifotboll till A-lagsfotboll. Jag tror inte det är något konstigt egentligen – för vissa är det svårare att anpassa sig, oavsett hur bra man varit i akademin. Jag tycker att Blåvitt arbetar ännu mer med det nu. Spetsgruppen är ett väldigt bra exempel på detta, men även att det finns specifika tränare just för den övergången. Det är kanske den tuffaste perioden, men någonstans är det bara att acceptera det och fortsätta köra, berättar Månsson.
Som både Oliver och undertecknad är medvetna om är kontraktssituationen inom klubben tuff, minst sagt. Turerna kring Benjamin Brantlind verkar aldrig ta slut, och oavsett utgång har det så klart påverkat spelarna i någon mån. För en kille i liknande ålder, på väg mot sitt genombrott, är Oliver tydlig.
– De försöker få till en lösning som passar alla, mer än så är jag faktiskt inte insatt. Personligen kan jag inte säga att det påverkat mig något. Skulle ett större genombrott komma för egen del får kontrakt och de bitarna tas då. Jag ser inte svårare på det än så, säger Oliver.
Olivers ungdomskontrakt löper i två år till. Med största sannolikhet kommer det att omförhandlas tidigare. IFK Göteborg sitter på ytterligare en ung, mycket spännande spelare. Trots att Månsson bara fått visa upp sig i två matcher hittills finns det anledning att tro att det kommer bli fler.
