När telefonsignalerna började ljuda hade jag precis sett ett klipp på Hakeem Araba som vrålar på en utmattad Tiago Coimbra. Det var ingen som svarade; vi skulle höras 16.00. Klockan var 16.01. Kanske hade Gabriel också blivit helt slutkörd, tänkte jag. Någon sekund senare ringde min telefon. På andra sidan linan hälsade en vänlig Stockholmsröst: ett av IFK Göteborgs senaste nyförvärv, Gabriel Ersoy.
Uppväxten i Jakobsberg
Vi kastar oss direkt över uppväxten i Stockholmsförorten Jakobsberg, ett par mil nordväst om huvudstaden.
– Jag växte upp tillsammans med fem äldre syskon, en mamma och en pappa ute i Jakobsberg. Det var en fin uppväxt som präglades av mycket fotboll – i skolan, med vänner och på fritidsgårdar, berättar Gabriel.
Tror du att det satte en prägel på din karriär?
– Absolut. Jag tror spontanfotboll är bland det bästa man kan göra i ung ålder. Ju mer tid man spenderar med bollen, desto bättre blir man så klart.
Det dröjer inte länge innan samtalet styrs in på just fotbollskarriären. Trots sin ringa ålder har Gabriel hunnit med att spela för flertalet klubbar, från lokala lag till storklubbarnas akademier.
– Jag började spela fotboll som sexåring i FC Järfälla. När jag var nio gick jag vidare till Brommapojkarna och tillbringade fyra år där. Sedan lämnade jag BP och var två år hos AIK, för att slutligen landa i Vasalund i fem år, säger han.
Klivet till seniorfotbollen
Hur var det att spela i en akademi så pass tidigt?
– Det var en väldigt stor skillnad i allt. Träningsupplägg, teknikträning, fysträning och den taktiska biten. I stort sett var allting en enormt stor skillnad.
Gabriel har tagit en annorlunda väg till toppfotbollen, en väg som inte är lika vanlig idag som för några år sedan: att vandra genom seriesystemen i "talangernas division" för att sedan värvas direkt till Allsvenskan. Redan som 15-åring bestämde sig Ersoy för att han behövde en annan typ av miljö.
– Jag lämnade AIK för att komma till en klubb som trodde på mig. Att få möjligheten att spela med äldre i en toppakademi är inte det lättaste, men i Vasalund trodde de på mig direkt. Jag ville ta en större roll och ta mer plats. Där och då kändes det som att det skulle passa mig allra bäst.
När bandet spolas fram bara två år hade Gabriel hunnit vandra genom ungdomslagen, spela med äldre och slutligen ta klivet upp i Vasalunds A-lag.
– Jag har hela tiden spelat som "sexa", men under 2023 fick jag vara med i en träningsmatch med A-laget och spela mittback. Det gick bra och därefter blev jag uppflyttad.
Han fortsätter:
– För egen del tror jag det var väldigt nyttigt att komma upp så pass tidigt. Det är stor skillnad på ungdomsfotboll och seniorfotboll. Nu har jag två och ett halvt års erfarenhet i division 1, vilket har varit viktigt.
"Nyckeln till framgång"
Det är ett genomgående tema under intervjun: klokheten. Gabriel understryker vid ett flertal tillfällen hur betydelsefullt det varit för honom att spela seniorfotboll tidigt.
– För mig har det varit nyckeln till framgång. Jag är inte säker på att jag hade hamnat i Blåvitt annars.
Att spela i de lägre divisionerna är ofta tufft rent ekonomiskt; få kan leva enbart på fotbollen utan studier eller jobb. Vid tiden för uppflyttningen gick Gabriel fortfarande i skolan, och för honom var det aldrig ett alternativ att hoppa av.
– Det var väldigt viktigt för mig att gå färdigt skolan. Jag läste ekonomi på Järfällagymnasiet. Det hände ofta att jag fick gå tidigt för att hinna träna och sedan ta igen skolarbetet efteråt, men det var det värt.
Blev det full satsning på fotbollen direkt efter examen?
– Nej, efter studenten började jag arbeta på två skolor. En i Järfälla och en på andra sidan stan, i Tumba. Ibland blev det långa dagar med jobb och sedan stress iväg till träningen.
Efter ett tag blev det enbart arbete i Tumba då tiderna passade fotbollen bättre. Men som för så många andra tvingades skolan så småningom skära ned på personal, och Gabriel var en av dem som fick sin tjänst indragen. Då bestämde han sig för att satsa allt.
– Jag funderade ett tag, men sedan tänkte jag att det bara är att köra. Satsa allt och se var jag hamnar.
Familjens betydelse
Tiden i Vasalund formade honom. Från att ha kommit dit som en 15-årig pojke, lämnade han som en mogen man redo för ett allsvenskt äventyr.
– I AIK körde vi ofta gemensamma gympass, men i Vasalund låg ansvaret hos mig. Jag lärde mig snabbt att fortsätta köra och tro på mig själv.
När vi börjar prata om Blåvitt drar jag fram mitt ess i rockärmen: en anekdot från timmarna innan övergången blev officiell. Den handlar om Gabriels pappa, skräddaren i Stockholm, som berättade för en kund om sin son som precis skulle skriva på för en av Sveriges största klubbar. Efter redogörelsen brast det för pappan – av ren lycka. Det blir först tyst i luren, sedan hörs ett skratt.
– Den här flytten har betytt så mycket. Inte bara för mig och min familj, utan för hela min släkt. De har alltid stöttat mig, skjutsat mig överallt och varit med på utlandsturneringar när jag var yngre. De är ovärderliga. Att de är så glada för min skull ger mig styrka att fortsätta kämpa.
Det är rörande att höra ett nyblivet proffs prata så genuint om sin familj. Han berättar att en av hans systrar bor i Göteborg, och att hans mamma redan hunnit hälsa på.
– Jag saknar dem så klart jättemycket. Vi hörs över telefon varje dag. Men jag har börjat landa nu och det känns bra, det är inget som tynger mig.
Den blåvita starten
Själva flytten till IFK Göteborg blev ingen utdragen historia. Scouten David Vukovic hade sett honom flera gånger innan intresset blev konkret.
– Min agent berättade att de var uppe och tittade. Det var väldigt kul att en av Sveriges största klubbar följde mig. Sedan träffade jag Jesper Jansson i Stockholm och därefter åkte vi ner till Göteborg för läkarundersökning och kontraktsskrivning. Det gick väldigt fort.
Starten i den nya miljön var dock fysiskt krävande. Gabriel beskriver sig själv som en fysisk spelare, men de första testerna blev en väckarklocka.
– I början var det tufft, men nu har det börjat lätta. Jag tycker det är bra att vi har kört hårt. Jag är stark i duellerna, så det är bara bra att bygga på det. Att få spela inför den här publiken och dela plan med så duktiga spelare är extremt lärorikt. Jag kollar lite extra på de äldre killarna som har erfarenhet jag kan lära mig av.
Vid tiden för intervjun har Ersoy hunnit spela två matcher, båda som högerback – en helt ny position för honom.
– Mot Trelleborg hade jag det lite svårt, men jag fick några pass som högerback i benen inför Degerfors och det märktes. Det var kul att pröva, och om tränarna säger till mig att spela där så gör jag det.
Trots att han fick se uttåget ur Svenska cupen från bänken när Alexander Jallow och Felix Eriksson var tillbaka, behåller Gabriel sin positiva inställning.
– Det är klart att man alltid vill spela, men tränaren bestämmer. Det var två mycket duktiga högerbackar som spelade istället och man får vara glad för deras skull. Jag kommer bara fortsätta kriga på.
Nu ligger fokus på Allsvenskan och bortapremiären i Borås den sjätte april. På frågan om drömsäsongen är svaret glasklart:
– Främsta målet är att vi tar en topplacering. För egen del handlar det om att spela så mycket som möjligt och utvecklas. Jag ser mest fram emot att spela framför våra fans. Man får så mycket extra energi. Det kommer bli speciellt, framförallt derbyna.
