Janne och landslagets framtid - del 4
i del 2 och 3 skrev jag om vilken del spelarmaterialet har i den kräftgång som landslaget nu går genom. I del 3 och 4 skriver jag om vad Janne kan göra med spelarmaterialet och vad jag inte tycker fungerar med Jannes ledarskap, uttagningar och annat.
Del 4
Ett av de största frågetecknen som finns i nuläget är vilken formation Janne ska satsa på framöver. Denna fråga måste han lösa innan EM-kvalet är börjar. Personligen tror jag det optimala är att köra på 4-2-3-1 där Sveriges förmodade viktigaste spelare i EM-kvalet, Kulusevski hamnar i den positionen där han är som bäst. En spelare som Karlsson skulle bli alltför begränsad i en 4-4-2 och talangerna som börjar komma fram spelar ytterforwards i stor utsträckning. Forsberg kan spela som tia bakom Isak och framför backlinjen finns två defensiva mittfältare som kan hjälpa till i försvarsspelet. Förra samlingen testades 4-3-3, men med endast en sittande mittfältare. Det blev i det fallet för offensivt, men med 4-2-3-1 hamnar de bästa spelarna i sina bästa positioner och det finns en balans i laget.
Janne har ett kontrakt som sträcker sig över EM 2024 ocht ledningen för SvFF har gjort det tydligt att Janne inte kommer lämna innan dess . Jag tycker Janne ska vara kvar då alternativen i övrigt är få, men det är anmärkningsvärt att utvärderingen gick så pass snabbt som den gjorde.
Jag tror Janne kommer gå tillbaka till 4-4-2. Janne har presterat bäst med denna formation och jag tror han vill gå tillbaka till grunderna. Ett av problemen med 4-4-2 förutom att våra bästa spelare inte hamnar i sina bästa positioner är att vi i de flesta matcherna kommer bli undertaliga på mittfältet då de flesta lagen idag har minst tre på mittfältet. Jesper Karlström visade i matchen mot Slovenien att han kan kan ge den defensiva stabiliteten som behövs om Sverige skulle spela ett tvåmannamittfält. Resterande mittfältare har dock varit alltför ojämna och Forsberg kommer inte spela centralt på ett tvåmannamittfält. När Sverige spelat med en 4-4-2 formation och har styrt matcherna har de skapat få målchanser och i försvarsspelet tycker jag Sverige blir alltför passivt och de sjunker väldigt lågt. Vägen framåt är nog att frångå 4-4-2 i de matcherna som Sverige ska styra. I dessa matcher kan man välja en form av 4-3-3 och kunna träna på att spela med denna formation. 4-4-2 skulle kunna vara ett bra alternativ i matcher när Sverige kommer behöva sikta in sig på att försvara sig för att sedan satsa på omställningar när de får tag på bollen.
Jag tycker detta årets upplaga av Nations League har gjort det tydligt att defensiven är för ihålig, både sett till det kollektiva försvarsspelet men även försvarsspelet från mittfält och framförallt backlinjen. Det här måste lösas till EM-kvalet för att Sverige ska kunna blanda sig i striden om EM-platserna. Jag tycker dock inte spelarmaterialet är så pass dåligt att Sverige ska släppa till de mängder chanser de gjort i de senaste matcherna. Hur presspelet ska se ut måste lösas där det var obefintligt i matcherna mot Slovenien och Serbien, men var alldeles för aggressivt i första NL-samlingen.
Emil Holm är en spelare som kan passa bra in i ett 4-4-2, då han även har offensiva kvaliteter vilket gör att han kan spela både som yttermittfältare och högerback. Om Emil Krafth skulle komma in till EM-kvalet med speltid skulle han kunna ta platsen som högerback och Holm skulle kunna spela högeryttermittfältare. Kulusevski får i det här fallet spela forward, men i övrigt tycker jag han ska spela som högeryttermittfältare. Han har mognat sen senast han spelade på den positionen i landslaget och jag tror att han kommer klara av det defensiva spelet utan problem.
Flera av problemen tror jag grundar sig i att det saknas naturliga ledare på plan. Det går att skruva på spelsätt och annat, men om ingen styr upp laget spelar det ingen roll. Om man jämför hur det sett ut senaste matcherna och slutet av VM-kvalet med hur det såg ut när Larsson, Granqvist och Lustig spelade är det två skilda världar. Tekniskt sett fanns det mer att önska från dessa spelare, men det går inte att komma ifrån hur bra laget höll ihop som ett kollektiv om man jämför med dagens landslag.
Janne har gjort bra saker med landslaget och ingen kan ta ifrån honom det han har gjort, där kvartsfinalplatsen i VM 2018 sticker ut. Det går dock inte att blunda för hur spelet har sett ut de senaste matcherna. Kritiken grundar sig i att det finns en stor potential i detta landslag och många är förmodligen frustrerade över att det inte kommer ut på planen. Det vore rent ut sagt förjävligt om detta landslag inte skulle få ut sin fulla potential.
Spelarmaterialet passar inte det spelet som Janne har varit mest framgångsrik med, vilket kännetecknas av ett 4-4-2 lag som är strukturerade och svåra att göra mål på, men där det offensiva spelet blir begränsat. Det enkla svaret på vem som ska ta ansvaret för Nations League-debaclet är Janne, men om man ska komplicera det kan inte allt falla på honom. Jag tycker att NL-debaclet måste falla på Janne då spelarmaterialet faktiskt inte är allt för dåligt.
Janne behöver hitta tillbaka till 2017 då Sverige skräckartat tog en andraplats i kvalet för att sedan slå ut Italien i playoff. Motståndet den här gången går inte att jämföra med 2017, men känslan inför kvalet känns som att det är densamma. Sverige slår ur underläge och de kommer behöva komma upp på en liknande nivå.
En sak som står klart är att det är en oviss framtid som väntar för landslaget.
