Ytterligare en anledning att älska Allsvenskan
Allsvenskan beskrivs ofta som den jämnaste serien i Europa. Tack vare 51 % reglen så är det ingen klubb som kan dra ifrån alla andra och vinna tio raka ligatitlar som Bayern Munchen i Tyskland eller PSG i Frankrike. Visst kan man hävda att Malmö FFs dominans på 10-talet i Sverige kan liknas vid dessa klubbars status men samtidigt är det många som har stuckit emellan och utmanat Malmö om SM-guldet. Från 2000 och framåt har hela tolv stycken klubbar lyckats med bedriften att lyfta Lennart Johanssons pokal. Om man kollar på den nuvarande allsvenska tabellen så ser vi högst upp ett lag som för nio år sedan spelade i Division 1 och kommer från ett samhälle med ungefär 1500 invånare. På tredjeplats hittar vi ett lag som för tre år sedan tog steget upp från Division Ett till Superettan och består av spelare som inte hade gjort en enda allsvensk match innan förra säsongen. Detta är inte lag som har lyckats nå toppen genom att pumpa in pengar eller värva spelare för stora summor. Så vad har Mjällby AIF och GAIS gjort för att nå denna nivå? Och en ännu intressantare fråga som jag vill fundera kring är: Kan Halmstad BK också göra samma resa?
HBK:s utmaningar
För att svara på den frågan så tror jag att man får börja med att fundera kring vilken slags klubb vi vill att HBK ska vara. Vill man vara en klubb som är uppe och gör några säsonger i Allsvenskan då och då men också hamnar i Superettan ibland så kanske det räcker med hur klubben arbetar för tillfället. Jag säger inte att detta är fel utan det viktigaste kanske är att klubben ska vara hållbar och inte ta några onödiga risker ekonomiskt eller sportsligt för att komma sexa en säsong. Men det som gör mig nyfiken är att om klubbar som Mjällby och GAIS kan ta kliv och utmana de största klubbarna i toppen, varför skulle inte HBK? Nu har jag inte stenkoll på de ekonomiska förutsättningarna som varje enskild klubb besitter, men jag kan se likheter i publikstorlek, ungdomsverksamhet och klubbarnas infrastruktur. Något som både Mjällby och GAIS har gemensamt vilket jag ser som en nyckelfaktor till deras framgång som HBK saknar är förmågan att identifiera spelare som passar in i klubben och som kan blomstra i ett visst spelsystem eller under en tränare. Exempel på sådana spelare är Gustav Lundgren och Herman Johansson som har lyckats bli några av allsvenskans bästa spelare genom att hamna i rätt lag vid rätt tidpunkt. Utmaningen med detta är att det behövs en tydlig bild från klubben vad man står för och vilka spelartyper man söker efter. När jag tittar på HBKs senaste värvningar så är det en brokig skara spelare där alla har känts lite som chansningar, till exempel Gisli Eyjolfsson & Pawel Chrupalla. Det kan såklart bero på att det är värvningar som är ekonomiskt hållbara men jag tror att det går att jobba på ett annat sätt utan att riskera ekonomin. Det har visat sig att värvningar inom Sverige från Superettan och Division 1 inte behöver vara ett steg ner för allsvenska klubbar utan kan vara positivt för kvalitéteten på truppen utan att det behöver kosta mycket.
Jag upplever att det saknas en grundstomme i laget och en tydlighet från klubben i vilka spelare som ska vara ledande i framtiden. Jag tycker att fokuset i HBK i nuläget ligger på att vara tillräckligt bra för att inte åka ut men att det saknas en långsiktig plan hur klubben vill jobba i framtiden. Jag förstår att detta får mig att låta som en gnällspik som tror sig att sitta på alla svaren för att HBK helt plötsligt ska vara med och utmana om ett SM-guld men jag tror att detta är en viktig faktor för HBK för att kunna nå nya nivåer inom svensk fotboll.
Vägen framåt
Men om vi ska försöka vara lite positiva istället så finns det några saker som jag tycker att HBK har gjort bra den senaste tiden. Jag tycker att anställningen av Johan Lindholm var en helt rätt satsning från klubbens sida även om spelet inte har förändrats nämnvärt under säsongen. Jag tror att Johan har kunskapen och förmågan att få unga spelare från akademin att växa in i den allsvenska kostymen som är viktigt då HBK sitter på en stark ungdomsverksamhet och vi har sett många spelare från akademin få mycket speltid under året. Jag tycker också att klubbens värvningar av spelare från Danmark eller Norge som har stor försäljningspotential kan vara en viktig faktor för framtiden eftersom spelarförsäljningar har blivit en stor del som kan bidra till en klubbs utveckling. Detta såg vi med Agnero som bara behövde 1 år i allsvenskan för att sen inbringa bra med pengar till klubbkassan. Med detta sagt så behövs det en balans mellan spelare som man värvar på spekulation för att sälja vidare och spelare som vill vara i HBK och kan prestera över tid i klubben utan att nödvändigtvis behöva säljas. Om man vill hitta den balansen så läggs det ett stort ansvar på klubbens scouting att identifiera spelare som har försäljningspotential och spelare som kan prestera i allsvenskan i längre tid vilket kan vara det svåraste som finns.
Slutligen vill jag bara säga att en fotbollsklubbs nytta och existensberättigande inte ligger i antal titlar som klubben vinner eller hur många miljoner man säljer spelare för. En fotbollsklubb existerar för att sprida glädje och minnen för folk som bor i staden som klubben representerar och ge folk möjligheten att drömma. För utan hopp och drömmar så blir livet en aning tråkigare.
