Krönika: Allt vi behöver göra
"För det hela är mycket enkelt: om vi vinner resten av matcherna så vinner vi SM-guld."
Det där var inte en imponerande insats. Och det gör mig förvånad.
Jag inser att det var Sirius vi mötte igår vilket naturligtvis inte är detsamma som att möta exempelvis Malmö FF eller Djurgården eller Häcken, åtminstone inte i status på pappret eller placering i tabellen. Men vi skall inte glömma att fastän det gått bra mot dom den senaste tiden så är det ett lag som historiskt har straffat oss ett antal gånger. Minns exempelvis vilka problem vi hade med dom i Svenska cupen när dom spelade i Superettan. Vad jag menar är att inga segrar kan tas ut på förhand, sådant leder bara till underskattning och sådant är som bekant förbjudet.
Nu vann vi igår, till stor del för att vi höjde oss rejält i andra halvlek och för att Per ”Frickadona” Frick så påpassligt kunde nicka in det enda målet. Men det satt långt inne och det borde det i ärlighetens namn inte ha gjort.
Så, kanske gjorde vi oss som lag lite skyldiga till detta förbjudna. Men om det är svaret så är det inte mindre förvånande. Varför faller vi ännu en gång i denna fälla? I det läget vi befinner oss i, speciellt då, varför? Hur kan man spela så oinspirerat, så letargiskt, när en seger skulle garantera serieledning?
För det hela är mycket enkelt: om vi vinner resten av matcherna så vinner vi SM-guld.
Inga konstigheter. Inget beroende av hur det går för resten av lagen i resten av matcherna. Allt vi behöver göra är att vinna så kan ingen, med matematisk säkerhet, gå om oss. Frågor angående denna slutsats?
Nu är naturligtvis inget så lätt. Mig veterligen har det aldrig hänt att ett lag har vunnit alla sina matcher under en och samma säsong. Vissa har varit nära men ingen har lyckats, så vitt jag vet. Vi har ju som bekant redan förlorat två matcher och spelat tre oavgjorda. Men det behöver inte bli fler. Vi har inte förlorat mot lagen som återstår i år och dom flesta har vi redan besegrat en gång i år.
Sålunda kan vi slå fast att fastän det självklart inte kommer vara lätt och något man kan ta ut i förhand så kan vi faktiskt vinna resten av matcherna.
Detta kan knappast vara nyheter för laget och ansvariga runt omkring. Så då återkommer vi till frågan som föranledde denna krönika: Hur kan man spela så oinspirerat när en seger skulle garantera serieledning? För denna garanti om något borde vara den ultimata moroten. Men vi måste gå ut och verkligen spela för att få äta den. Vi måste inse möjligheten och betydelsen av varje match och sedan med laserfokus gå ut och hantera varje motstånd med all den förmåga och talang vi besitter. Svaga som starka lag skall alla besegras och vi skall hellre köra över än vila och sluta ge allt vi har.
Det är elva år sedan vi senast vann guldet. Vi är bättre än då. Starkare och skickligare. Bättre som lag än vi varit under minst ett decennium och det var lika länge sedan som guldet kändes så nära. Det vore oacceptabelt om vi skulle missa det bara för att vi inte gjorde allt vi kunde. Om vi inte gav allt vi hade.
För det är allt vi behöver göra.
PS
Det satt väldigt långt inne för damlandslaget men till slut stod vi segrande i åttondelsfinalen och USA var utslaget. Visst, man kan klaga på att vi inte lyckades ta dom när matchen pågick men det går inte att hacka på den nervkontroll som visades upp av straffmålskyttarna och inte minst Lina Hurtig. Strålande insats. Framåt Sverige!
