Det måste sägas att det var starkt av Marcus Antonsson att kliva fram och ta den där straffen efter 14 mållösa matcher. Där och då visade han att han inte bara tar ansvar för sig själv och sin framtida målproduktion. Utan även för Halmstads BK som klubb och att han är lite av den där "Selakovic" som jag skrivit vid ett par tidigare tillfällen. Spelaren som har en viss karaktär och som  kan visa sig vara skillnaden mellan fortsatt allsvenskt spel och Superettan. Spelaren som nog alla lag någonstans behöver och ett bevis på att allting inte måste bedömas efter mål och assist. 

Halmstads BK hade greppet. Men tappade detsamma under några ödesdigra minuter i slutet av första halvlek. Och man trodde att allting skulle gå som det brukat göra på sistone. Men Sadat Karim visar med en återkommande envishet att han mot alla odds kan vara en habil allsvensk forward. Och Magnus Haglund fick äntligen visa på lite fingertoppskänsla med sina byten när Emil Tot Wikström kom in och gjorde sitt första allsvenska mål. 

Men allting kunde ändå tagit en ände med förskräckelse när BK Häcken runt och på övertid vaskade fram två klockrena chanser och ett offsidemål. Men då klev Malkolm Nilsson Säfqvist fram som en räddande ängel när ett tidigare stabilt HBK-försvar verkade ha drabbats av stora frossan. 

Men tre poäng in på kontot och betydligt ljusare framtidsutsikter än för bara några timmar sedan. Och nu med möjligheten att hemma mot Örebro skaffa sig ett ypperligt läge inför det avslutande svåra spelprogrammet.

Och den här gången med marginalerna på VÅR sida. Icke att förglömma.