Krönika - "Det kommer inte bli en friktionsfri säsong"

Den fantastiska säsongsstarten har fått sig en rejäl törn. Ingen som håller på Kalmar FF hade nog förväntat sig att vi skulle förlora med två måls marginal hemma mot Brommapojkarna. Men dålig form innebär inte dålig säsong, därför måste vi sluta upp nu mer än någonsin.

Det känns som vi bara de senaste fyra åren har befunnit oss här hundra gånger. Ett vägskäl i säsongen. I år har den kommit lite tidigare än man kanske trott. Förra året var det borta mot Hammarby (eller kanske hemma mot Mjällby). I år är det mot bottentippade BP. Smågrabbarna från Bromma som chockar hela fotbollssverige genom att spela pragmatisk fotboll.

Men oavsett vad existerar inte uttrycket ”en friktionsfri säsong”. Inom fotboll, och även övrig sport för den delen, går det inte att komma längre ifrån verkligheten än genom att hävda det nämnda uttryckets existensberättigande. Det närmsta vi kan komma en verklighetsfrånvänd resultatrad är Malmös åtta raka vinster denna säsong. Ett Malmö vi lika gärna hade kunnat tagit en poäng från. Eller Häcken, som bara manglar sitt motstånd. Förutom Kalmar FF då.

Och självklart var matchen mot Brommapojkarna inte friktionsfri. I min soffa i Stockholm konstaterades det att det är en ganska snäll match med extremt många feltajmade situationer. Situationer som renderade i både gula kort och avbrott. Inget som gynnar KFF direkt, eftersom vi gärna tröttar ut motståndet. Nu blev istället matchen trött och inte hjälpte det att linjedomaren bestämde sig för att dra en baksida. Trots att KFF såg ut att ta tag i matchen efter avbrottet var denna typ av störning symptomatisk för matchen. Det ledde till okoncentration, ovanligt många felslagna passningar och slitet hår framför teveskärmen. Men jag trodde vi skulle ro det i land, det gjorde jag verkligen.

Tyvärr så kändes även BP:s ledningsmål symptomatisk. Symptomatisk för KFF:s form. För det är inte ett säsongsdefinierande mål. Vi måste komma ihåg vad vi presterade innan Valborg i Varberg. Fasen vilket spel vi visade upp. Men sedan dess har det varit lite svalt både offensivt och defensivt. Lite extra oroande är det när vi återigen tappar en ledning. Och vi gör det på det mest onödiga sätt. Jag undrar om slarvet har satt sig i spelarnas huvud. För det ser ibland ut som att de helt saknar självförtroende trots att det handlar om att slå en passning på tre meter. Det finns så otroligt mycket fotboll i 2023 års upplaga av Kalmar FF. Men när vi hamnar i svackor likt denna så blir det uppenbart att vi inte är Malmö, Häcken eller Djurgården. Vi saknar en stabil lägstanivå att luta oss tillbaka på, och istället för att spela på en ledning stressar vi upp oss helt i onödan.

Jag hade inte velat vara en fluga inne i KFF:s omklädningsrum efter dagens match. Hårtorken kändes nästan ända till Stockholm. Men jag tycker fortfarande inte att det är så illa som många vill få det att låta. Vi vet att säsongen med all sannolikhet inte kommer vara lika framgångsrik som förra årets. Men inte heller ligger vi speciellt nära tabellens bottenskikt. Jag är fullt medveten om att det kan svänga snabbt i början av säsongen, och ett par förluster till kan vara ödesdigert, men jag tycker ändå inte att vi ska få panik över senaste tidens resultat.

Saknaden av Calle Gustafsson är uppenbar. Han är en fantastisk fotbollsspelare men jag trodde inte att hans frånvaro skulle vara så tydlig. Lugnet han besitter är just nu obefintligt. Det verkar oklart när han är tillbaka men att han åker på en hjärnskakning när han precis återhämtat sig från en skada är fruktansvärt orättvist. Med Calle på planen idag hade vi inte släppt in de två första målen, det är jag övertygad om. 
 

0 kommentarer