Det finns segrar – och så finns det segrar som känns lite mer i bröstet. Måndagskvällen på Guldfågeln Arena bjöd på just det senare när Kalmar FF till slut fick spräcka nollan i segerkolumnen mot IF Elfsborg.
I med och motgång brukar det heta när man beskriver sann supporterkultur, och visst har vi mött större motgångar än en ynka poäng på fyra spelade matcher. Med en viss känsla av hopplöshet bänkade vi oss framför våra tv-apparater, på ståplats eller på vår säsongsplats, och nog var det mörka moln som spred sig över GFA på måndagskvällen.
När Elfsborg inte lyckades skapa sina egna chanser gjorde vi det som vi ibland har visat för ofta, vi ger bort mål. Victor Larsson står för en regelrätt kapning a la Championship och bjuder backkollegan Lars Saetra på en åktur i ett försvarsagerande som det bara fattas Benny Hill-musik till för att göra den komplett.
Allmän utdelning av de rödvita leder till gulsvart mål och underläget var ett faktum och känslan av en tung uppförsbacke hann smyga sig på läktarna. Men det här Kalmar FF ville något annat. Det märktes inte minst på Melker Hallberg, tillbaka i startelvan och direkt tongivande, som satte tonen med ett tidigt avslut.
Och så har vi honom – Charlie Rosenqvist. Rinkabyholmssonen som fortsätter skriva sin egen lilla saga. När kvitteringen kom var det nästan logiskt. Han var där han skulle vara, gjorde det han skulle göra. Enkelt, kliniskt, viktigt. Plötsligt levde matchen igen.
Det var inte alltid vackert. Kalmar FF hade sina stunder där skärpan i den sista tredjedelen svek, där det lilla extra saknades. Samtidigt fanns viljan där hela tiden. Energin. Drivet. Det som inte alltid syns i statistiken men som känns för den som tittar noga.
I andra halvlek förvandlades matchen till något av ett ställningskrig. Men mitt i det kom ögonblicket som avgör matcher – och ibland säsonger. En fin aktion, en smart passning från Charles Sagoe Jr, och så Anthony Olusanya som trycker in 2–1. Inte bara ett mål, utan en lättnad.
Därefter handlade mycket om att stå emot. Elfsborg tryckte på, lyfte in bollar, testade gång på gång. Jakob Kindberg fick kliva fram, Lars Saetra slet i luftrummet, och hela laget försvarade som om tre poäng verkligen betydde något – vilket de gjorde.
När klockan tickade upp mot 95 minuter låg nervositeten tjock över arenan. Men från läktarplats kom svaret: sången, stödet, kravet på kamp. Och spelarna svarade.
När slutsignalen väl kom var det inte bara en seger. Det var ett kvitto. På tålamod, på arbete – och på att den här säsongen kanske ändå har något på gång.
IK Sirius med namn från himlen klarast lysande stjärna står näst på tur för de rödvita, och visst är det idel blått på Uppsalas himmel. Laget är i serieledning efter att ha fällt storheter som Hammarby och MFF vars blåa himmel börjar bli mer och mer grå. Sirius åkte senast ner till Hisingen där man skulle vifta getingar, och visst fick man med sig en poäng från västkusten.
Häcken hade ledningen med 2-0 och såg ut att vara på väg mot årets tredje Victoria, men ack så fel de hade. Efter ett sent mål på hörna löste akademikerna 2-2 och Elfsborg som ju drog upp en torsk mot oss själva, fick se sig omkörda av Sirius.
I Blåsvart är det annars vissa spelare som syns mer än andra. Henrik Castengren pekar ut riktningen på planen och sen skickas alla bollar genom “Vår” Isak Bjerkebo. Anders Engelmark har fått hjulen att snurra och det är en fin uppgift de rödvita antar sig under helgen när bussen går till Pelle Svanslös-Land. Mums sa Bull!
Helgens match spelas således på Uppsalas träkoja vid namn Studenternas och underlaget är, jodå, plast. En buss rödvita supportrar tar svängen förbi demonstrationståget med skylten Hallberg for President innan man sätter kurs mot universitetsstaden. Detta för att på riktigt känna in staden innan en drös med rödvita går upp innan brevbäraren på lördagen och möter upp på Åsgränd. Lås in Maja Gräddnos och väck Måns! Här kommer Kalmar!
Charlie Rosenqvist har befäst sin startplats tillsammans med spelare som Sagoe Jr och Chourak, medan det i bakre led är mer ovisst. Saetra och Dari verkar tugga på bra medan Råvik får ta vid när någon av de kört slut på sig. Rony Jansson är, trots undertecknads tveksamhet, vår första alternativ till höger och visst gjorde han sig bättre i matchen mot Ellos än fighterna innan, kanske finns det möjlighet att just Jansson är vår nya drottning på mittfältet, alltså kan spela precis vart som helst.
Sen var det ju målvaktsplatsen. Brolin eller Kindberg? Målvakterna som är lika bra eller lika dåliga beroende på hur man ser det gör att valet om vem som ska vakta kassen genererar en helt del kliande i nacken. Målvakt med bra luftspel eller målvakt med bra fötter? Fan vet om det inte vore enklare att ringa in fina Marcel Sacramento och ställa honom i kassen. Ni som minns, ni minns…
Sirius kan hämta upp matcher, men så också vi. Ge oss en övernattning där vi målar Uppsala i Rött och Vitt och tatuerar varje gatlyckta med klibbor. Ge oss solen i ögonen, den nya ultrasgrupperingens banderoll på bortastå, Hallberg från start, Rosenqvist i målprotokollet och ett Arkens Gärde som efter slutsignal står med hakorna lika långt ner som värdigheten hos en Öster supporter. Va fan var det som hände?
Mums sa Bill!
