Krönika: Elfsborg undviker krisen
Det är så lite som saknas
Ännu en förlust. Den tredje i rad om vi räknar in Europa Conference League. Vi har inte vunnit en match sedan hemmamötet mot Varberg. Efter det har vi klarat av två oavgjorda, varav åtminstone en var en bortslarvad seger och förlorat två allsvenska matcher i rad. Först ett fiasko mot Hammarby och nu en, får vi väl ändå säga, hedervärd förlust.
Oavsett vad vi kallar det fiasko eller hedervärt så är det ändå förluster och förlorade poäng vi är i desperat behov av. Vi är nu redan nere på tionde plats i tabellen och vi är närmare negativt kval än toppen. Vi är faktiskt närmare jumboplatsen än toppen och det är med andra ord skrämmande nära en katastrof.
Det här är dock inte en krönika om kris. Till största delen för att jag inte anser att vi befinner oss i en sådan ännu. Saken är väl bara den att vi inte är många förluster från att befinna oss i en kris och sålunda kan det passa att åtminstone påpeka situationen vi befinner oss i för tillfället.
Vår säsong hittills är inte dålig men den är heller inte särskilt bra. Av femton spelade matcher har vi endast vunnit fem. Å andra sidan har vi också endast förlorat fem. Matematiken inbjuder sålunda till slutsatsen av fem matcher slutat oavgjort. Det låter ju kanske inte så illa men sett till poängen innebär resultaten att vi missat tjugofem möjliga och ett tillskott på tjugofem poäng skulle förflyttat oss från en pinsam tiondeplats till en betryggande ledning med marginal. Nu är det aldrig någon som vinner varenda match under en säsong men oavsett det så är det en kännbar skillnad när man ser på det ut poängvinkeln.
Dom starkaste lagen kan spela undermåligt men ändå många gånger kämpa sig till en seger, MFF till exempel har gjort detta mer än en gång. Kalla det vinnarkultur eller vad du vill men det finns något med lag med god och mångfaldig erfarenhet av att vinna som gör att dom mer ofta än inte klarar av att få in det där sista målet för att knipa poängen. Vi har inte riktigt lyckats med detta i år. Vi har till och med varit det bästa laget på plan och ändå inte lyckats vinna, vi har till och med förlorat trots övertag.
Förklaringen till detta är inte helt enkel att hitta och det är knappast en sak som gör det. Väldigt mycket sitter naturligtvis i huvuden och kroppar på spelarna. Att vara starkast på planen utan få utdelning, att avsluta gång på gång bara för att se bollen räddas eller glida precis utanför. När man försöker men timingen inte riktigt finns där. Att tappa markeringen och se motståndarna göra mål på kanske enda chansen dom dittills haft. Allt detta sätter sig i huvudet och det påverkar kroppen.
Elfsborg går ut med styrka och självförtroende men det märks att problemen finns där. Om inte så hade vi knappast dämpats i andra halvlek.
Mot Kalmar FF försökte vi vända det. Vi pressade för en kvittering, öste på med avslut och chanser och det är egentligen helt galet att vi inte lyckades göra mål, med tanke på antalet chanser vi hade är det ännu mer galet att vi faktiskt förlorade istället för att vinna med flera måls marginal.
Nu blev det ändå så och vi finner oss som sagt på tionde plats i tabellen. Vi är i en riskzon men är ännu inte i en kris. Och jag tror heller inte att vi kommer hamna i en kris. Varför? Jo, därför att det är så lite som saknas. Vi är så starka och vi har så många möjligheter att det omöjligen inte snart kommer vända. Och när vi väl börjar få målen med oss, då kommer vi få resultaten. Vi är Elfsborg och vi ger aldrig upp.
PS
Två saker:
Oturligt med skadan på Frick och vi får bara hoppas att det inte blir för illa.
Förläng omedelbart kontraktet med Alm om han vill det själv. Han är alldeles för bra för att tappa.
