Det är därför som man också VET att HBK spelar i Superettan nästa år. För efter en sanslöst formidabel augustimatch har man kommit in i den poängmässigt svagaste perioden sedan Igor Krulj sade sig vara övertygad om att truppen var bra nog för att klara nytt allsvenskt kontrakt. Jag VET att allt känns kusligt likt 2011. Och jag VET att man måste hålla masken och vara positiv men floskler som
- ”ett spel som inte gett den poängmässiga utdelning vi borde haft men fortsätter vi bara så här så kommer det att lossna” och
- ”det är många poäng kvar att spela om och vi kan inte bry oss om vad motståndarna gör”
Med en ombyggd arena, en ekonomi som tillät "viss satsning", en framgångsrik talangutveckling (inkl. en av landets största talanger) och lite positivt drag runt klubben efter mirakelvändningen i kvalet kändes det som om HBK hade ganska bra förutsättningar för att åter etablera sig i Allsvenskan. Men de mer etablerade värvningarna som kunde gett bygget lite stadga kom aldrig/för sent eller i för liten utsträckning. Även jag var naiv nog att tro på utvecklingspotential och sparkapital som potentiella "nyförvärv" inför säsongen. Det var FEL, fel, fel! För flera av spelarna var inte redo för det allsvenska steget medan Ivo Pekalski mest gav oss en match av akademisk eufori innan han tyvärr kraschlandade i lärdomsstaden Oxford. Och även om en Aboubakar Keita är oerhört talangfull så tillför han inte den tyngd och den matchavgörande rutin som t ex en Pascal Simpson eller Turbo Svensson gjorde på sin tid.
På pluskontot finns:
- att vi kommer att vara SuperEttans rikaste klubb.
- att vi har knutit upp flera lovande spelare några år framåt och
- att de flesta av de tongivande kuggarna har kontrakt minst över nästa säsong
Ett ungt lag men ändå med hyfsat mycket allsvensk rutin alltså när HBK troligen åter ska ner och ”bygga för framtiden” i SuperEttan. Det låter bra. Problemet är bara att så lät det för två år sedan också.
Och svaret på den då outtalade frågan? Det vet jag faktiskt INTE.