Krönika: Lekande lätt till serieledning
"Det var inte långt borta att vi vann med än fler mål än dom fyra vi fick med oss"
Jag sitter här hemma på kvällen och tittar på botten- eller är det ångestmötet mellan IFK Göteborg och Varberg. Vi har inte spelat halva säsongen ännu men båda dessa är i detta läge, 0-1 i slutet av andra halvlek, skrämmande nära att sågas av och dömas till degradering.
Jag slås av vilken påtaglig skillnad det är mellan hur dessa båda lag spelar och ser ut på planen i sin desperation över att komma ifrån placeringen dom nu håller och det Elfsborg som igår städade undan Kalmar FF och återtog förstaplatsen i Allsvenskan.
Både IFK och Varberg spelar genom att reagera på det som händer snarare än att som Elfsborg (och andra lag i toppen av tabellen) skapa och tvinga motståndet att reagera. Det ger ett stressat intryck där Elfsborg utstrålar lugn. Ångest där Elfsborg glöder av lycka och spelglädje.
Mor och far satt hemma i sin egen soffa och såg matchen mot Kalmar FF och när vi hördes i halvtidspausen var mors betyg om di gules första 45 ingen höjdare. Dom var inget bra i början, sade hon med eftertryck. Jag kunde bara hålla med. Elfsborg spelade av någon oförklarlig anledning inte på samma sätt som vi snabbt vant oss vid i inledningen. Tveksamt är kanske ordet jag skulle använda mig av. Det lossnade lyckligtvis ganska snart och Elfsborg kunde skärpa sig och bli till Elfsborg igen. Lite som att man behövde vakna till. Hults fantastiska mål med liten assist av Okkels gjorde sitt för att få igång alla gulsvarta och från den stunden gick det bara uppåt.
Kalmar hade några chanser men det vanligen så svårslagna hemmalaget hade inte mycket att sätta upp mot ett Elfsborg som lekte fotboll och fullständigt spelade bort dom. Det är så roligt att vara gulsvart just nu. Både på och utanför planen. 0-1 hade varit en skön seger på Guldfågeln Arena, en plan som vi i många år hade förtvivlat svårt att vinna på men 0-4 är en överkörning. Okkels fick kröna sin insats med ett eget mål och sedan gjorde vi dagen nattsvart för Kalmar med mål av Zeneli och Larsson inom loppet av två minuter.
Det går inte att spela som Elfsborg gör om man inte tar med sig ett gott självförtroende in på planen. En tro på att man både kan och till och med sannolikt skall lyckas. Ju längre ner i tabellen vi kommer desto svagare är självförtroendet och till slut spelar man mer med en förhoppning om att inte förlora än med tro på seger. Passningar blir dåligt avvägda, avsluten svaga eller felriktade och samspelet faller samman. Det är en svår och dyster sits och lyckligtvis inte en som vi sitter i. För oss rullar det på. Man kanske missar ett eller flera avslut men man vet att snart kommer det en ny chans. Dom sista fem minuterna bestod i stort sett bara av avslut på Kalmars mål och det var inte långt borta att vi vann med än fler mål än dom fyra vi fick med oss.
Viktigare ändå var naturligtvis att vi utnyttjade möjligheten som Mjällby gav oss genom att besegra Malmö FF och genom vår förkrossande seger återta ledningen av Allsvenskan. Nu kan vi bara längta efter nästa omgång i vetskapen om att vi skall försvara en position snarare än jaga en annan.
