Krönika: Två ljuva segrar

Med ettåringen i knät och välling laddad i flaskan, allt klart för insomningen, så såg vi avsparken för gårdagens batalj mellan Elfsborg och GAIS.
En kamp mellan det etablerade hemmalaget och gästerna som försöker att nyetablera sig som ett lag med fast abonnemang på Allsvenskan.

Gais har i detta arbete gjort sig till obekväma motståndare för övriga lag och överraskade rejält med sina framgångar 2024. Det här året är det svårare men det är inte ett lag som skall underskattas.
Lyckligtvis kändes det inte som att Elfsborg gjorde det heller. Startelvan skvallrade om något av en chansning möjligen. En backlinje med få skarpa matcher tillsammans och en målvakt som gjorde sin allsvenska debut.

Detta innebar en del problem, eller nej, det är fel ord. Sett till tidigare matcher den här allsvenska säsongen så detta en av dom defensivt starkaste. Tveksamheterna, ja det mer korrekt, utgjorde sig av att vi upprepade gånger sprang minst två spelare på samma boll och detta innbar att ytor lämnades obevakade. Nu utnyttjade inte gästerna dessa gratischanser och totalt var det inte många avslut på mål som dom grönsvarta fick till överhuvudtaget.

Jag vill inte påstå att dom var dåliga i sig men dom gav sig inte alla dom möjligheter dom kunde ha gjort och så får man inte göra när man hälsar på i Borås.

Backlinjen skötte sig bättre än vad man kunde ha fruktat och Simon Eriksson tog hand om det han fick att göra. Även om det som sagt inte var så mycket så kan man inte göra mer än att hantera det man serveras och det klarade han av.

Vi å andra sidan kunde ha haft ett par löpningar till framåt som kunde ha lämnat motståndet bakom oss. Kanske kunde det gett oss ett par mål till och med bitter erfarenhet vet vi hur viktigt målskillnad kan vara när det drar ihop sig.
Detta sagt så spelade vi ut gästerna under större delen av matchen. Vi tvingade dom att springa livet ur sig när vi anföll på kontringar och vi snurrade upp dom med ettg intrikat passningsspel som minde om tiden då vi kunde kallas Eleganterna. Kombinationen av de tu, framförallt när vi blir än mer samspelta, kommer bli väldigt svårslaget.

Jag måste lyfta fram Taylor Silverholt och Niklas Hult här. Två spelare som många gånger men inte minst igår visade hur skickliga och hur avgörande dom kan vara med sina löpningar och avgörande passningar. Ett inlägg av Hult ledde till en dålig rensning som Silverholt kapar och skickar till Ihler – 1-0.
En hörna vars andraboll nickas av Silverholt och avslutas akrobatiskt av Yegbe – 2-0 och ridå.

Dom fick till mer och till dessa skall också fästas Simon Hedlund som med sina vindsnabba löpningar öppnade både anfall och avslut ett antal gånger.

Ska vi lyfta något att klaga på var det för många felpassning som onödigt lämnades över till gästerna. Likaså viss beslut om anfall eller dribbling som i mitt tycke slösade bort chanser och några beslut i närmare 90: e minuten som kanske borde varit andra men trötta huvuden och ben kan göra fel.
Det var dock en stabil seger och när den sista visslan blåstes hade ettåringen slutligen blivit för trött för sina egna gymnastiska övningar och somnat i min famn.

Två ljuva segrar för en gulsvart pappa.