
Chile
2010-10-25 13:00
Krönika: Vem kan utmana Suazo?
Att det finns talang och tekniska färdigheter för det vackra spelet inom den chilenska fotbollen råder det inga tvivel om, däremot finns det en del frågetecken om hur pass effektiva vi egentligen är.

I nuläget utgör Humberto Suazo den yttersta spetsen i La Rojas anfall och även om han gör det bra så är det långt ifrån tillräckligt, det behövs fler alternativ. Den meste målgöraren från det sydamerikanska kvalet ska ha stor kredd för sina insatser men vad händer när Suazo blir skadad? Sommarens svar blev: panik, osäkerhet och ineffektivitet.
Alternativen
Esteban paredes (ColoColo) känns som en personlig favorit från Bielsas sida och nog för att han har nätat för landslaget ett par gånger (vänskapsmatcher!) så har Paredes ändå inte lyckats i de större sammanhangen.
Bredvid Paredes står Héctor Mancilla (Toluca, Mexiko) men efter nio landskampet väntar han fortfarande på sin första strut. Jag är själv en stor förespråkare för Mancilla och effektiviteten han har visat i klubblaget är kittlande. Trots det fortsätter måltorkan i La Roja och Mancilla är själv medveten om att mål måste till för att han ska ha chansen att hänga kvar och utmana Suazo. I annat fall riskerar han att glida ner i dunklet bakom Paredes och aldrig mer ta sig upp. På fotbollsspråk kallar vi det Frysboxen.
Sist har vi Mauricio Pinilla (Palermo, Italien) som efter många bortkastade år har vaknat till liv och i allra högsta grad ska räknas som en kandidat till platsen som anfallsspets. Efer framgångarna med Serie B-klubben Grosseto trummar karriären vidare på Sicilien. Palermo slåss i år både nationellt och internationellt och baserat på det jag har hört, sett och läst har Pinilla gjort bra ifrån sig hittills och det bådar gott. En comeback till landslaget känns inte långt borta.
Även om jag de senaste två åren har skaffat mig ett gott öga till Pinilla så räknas han fortfarande som ett oprövat kort. För även om han får mycket beröm och gör mål så är klubblag och landslag två olika saker (se bara på fallet Mancilla) och då återstår bara Paredes.
Bielsa använde Suazo som spets gång efter gång under kvalet och fick sina resultat men hålet bakom Suazo gapade tomt och nu i efterhand kan vi lätt konstatera att Bielsa ska skatta sig lycklig att hans (och vårt) guldkorn inte gick sönder. Maskineriet Suazo ångade på och tog istället uppehåll lagom till VM (hoppas ni hör ironin) och samtidigt som skriverierna blev stora växte sig oron bland fansen. Visserligen fanns Bielsas gullegris Paredes fortfarande till hands men jag tror att fler delar samma uppfattning som jag; Paredes har inte visat sig i de stora matcherna.
Oktober går mot sitt slut och Bielsa laborerar glatt bland spelarna i hopp om att kunna bygga ett slagkraftigt lag till Copa América nästa år. Suazo ska givetvis vara med men frågan om vem som ska backa upp honom är fortfarande obesvarad.