Åtvidaberg - Artiklar 2015

Några dagar har passerat förbi. Tårarna har torkat. Men tomheten bor kvar. Världen har inte rasat samman. Jorden snurrar fortfarande. Ovanpå ytan är det mesta sig likt...

Efter den vidriga förlusten mot Hammarby med 0–3 kunde allt ha tagit slut i går, men eftersom Falkenberg åter fick stryk har vi möjligheten. Och därmed kan ingen som håller på ÅFF ge upp.

Efter att Falkenberg åter fått stryk, fick vi en ny möjlighet att minska avståndet till kvalplatsen. Vi tog också ledningen men tack vare ett offsidemål kunde Elfsborg kvittera innan paus. Matchen stod och vägde i andra halvlek men i den 77:e minuten åkte vi på det fasansfulla 1–2-målet och på stopptid fastställdes den vedervärdiga förlusten till 1–3.

Åtvidabergs FF har på de senaste tre matcherna fått med sig poäng man kanske inte riktigt förtjänat. Mot Norrköping gjorde man mål precis i slutet, i en match som totaldominerats av Norrköping.

Efter att Falkenberg och Halmstad fått stryk hade vi chansen att närma oss kvalplatsen i bortamatchen mot BK Häcken, men en mycket hårt dömd utvisning ödelade möjligheten. Månz Karlsson fick syna det röda kortet i den 34:e minuten och bara minuten senare åkte vi på det första baklängesmålet. Eländet slutade till sist med en katastrofal 0–3-förlust.

Efter Eric Smiths dundertabbe som gav Falkenberg segern mot Halmstad ökade pressen ytterligare i vårt utsatta läge. Men efter en till stora delar svag insats klarade vi bara 1–1 hemma mot Kalmar FF. Vi gav gästerna ledningen i den första halvleken efter katastrofalt försvarsarbete, men i slutforceringen kunde i varje fall Tor Øyvind Hovda skicka in kvitteringen i den 87:e minuten.

Efter att Örebro bortaslagit Hammarby, så hade vi hela åtta poäng upp till Falkenberg på kvalplats och den efterlängtade segern, som vi väntat så oerhört länge på, var nästan tvungen att komma. Så kändes det. Och så blev det! Mauricio Albornoz knoppade vackert in Kristian Bergströms fina inlägg i den 78:e minuten och sedan var det bara att kämpa för att hålla undan till en mycket viktig trepoängare borta mot GIF Sundsvall.

Många som inte följt vår säsong så här långt trodde att vi skulle åka på duktigt med spö på Friends Arena, men vi som sett varje match live vet att det kvittar vilka vi möter, det blir jämna matcher som resulterar i kryss eller vidriga uddamålsförluster. Ett skitmål räckte för AIK denna gång och att vi sumpade ett par jättelägen gör inte smärtan lindrigare att bära.

Efter en usel insats och 1–2 borta mot division I-laget BK Forward är vi mycket sorgligt nog utslagna ur Svenska Cupen.

”Det finns ingen Gud. Det finns bara en jävel och han håller på Häcken.” Det uttrycket föddes för snart sju år sedan och den som har intresse för ÅFF vet efter vilken match frasen uppkom. Vi får inte ett skit med oss av någon externs kraft, så är det bara.

Det såg länge ut som att vi skulle få med oss en poäng från matchen mot Göteborg, men i den 92:a minuten sänkte Mikael Boman oss med ett snöpligt baklängesmål.

Vår tränare Roar Hansen uttryckte, precis det jag kände efter den vidriga poängförlusten mot IFK Norrköping, att om det finns någon gud så är han sannerligen inte på vår sida. I den 93:e minuten bestals vi på två poäng efter det fasansfulla 1–1-målet.

Vi klarade bara 0–0 i den superviktiga bottenmatchen mot Halmstads BK. Förutsättningarna var inte de bästa inför matchen med alla skador. I den första halvleken förde vi ändå spelet under långa stunder, men i den andra var vi ganska långt ifrån ett avgörande mål.

Det har tidigare klagats flitigt på Åtvidabergs supportrar "Kopparslagarna" för att de skrikit negativa saker på spelare i truppen. Sedan en tid är det undanröjt och "Kopparslagarna" har verkligen tagit klagomålen på allvar då de där negativa sakerna inte längre skriks ifrån "Kopparslagshörnan". Idag på matchen mellan Åtvidabergs FF och Väsby United märkte jag dessvärre att tråkigheterna fortfarande skreks mot vårt lag - dock inte ifrån "Kopparslagshörnan" utan if

Jag skrev i årskrönikan att det här året skulle bli en prövningens år, men inte i mina vildaste mardrömmar kunde jag se de vidriga syner som vi hittills har fått uppleva.

Det var en vecka full av himlastormande kontraster. En vecka då tron, drömmarna och hoppet återvände och äntligen andades för egen maskin igen. Innan det återigen svartnade för ögonen. Veckan jag skriver om inleddes måndagen 20 juli tjugo hundra femton.

Uddamålsförlusternas tunga ekon har gjort ont. Imorgon väntar en ödesmättad bortamatch mot jumbon Örebro SK. En grymt viktig match. För tabellen, för morgondagen och för framtiden.

Vi slarvade åter bort viktiga poäng efter hemska 2–3 hemma mot Djurgårdens IF. Inte känns den vidriga förlusten bättre av att vi lyckades vända underläge till 2–1 för att sedan återigen tappa till en ny uddamålsförlust.

Läget är prekärt. Det är ingenting man bara ler och flinar bort. Sedan dag ett det här året har vi beväpnat oss för ett uppdrag vi skall klara av. Imorgon fortsätter kampen för vår överlevnad.

Derbymatcher mot IFK Norrköping brukar sluta med att man sliter sitt hår och dessvärre blev det lika traumatiskt denna gång, då vi föll med 1–2. Visst kunde vi nått en pinne, men det sätt som vi uppträdde på var för ömkligt och speciellt i ett derby.

Det är vi mot dem. Åtvidabergs FF mot IFK Norrköping. Kristian Bergström vs Daniel Sjölund. Det är Östgötaderby och vi mot kapitalet.

Självklart skulle vi ha tre poäng hemma mot AIK men vi fick i varje fall en pinne efter att ha tilldömts en av två solklara straffar och John Owoeri fick äran att säkert sätta den straffen vi fick i den 84:e minuten.

Efter att vi åter gjort dåliga värderingar och tappat fokus, gav vi Hammarby ett onödigt försprång på Tele 2 Arena med två mål. Vi jobbade oss tillbaka och borde ha tagit poäng men åkte på en ny vidrig uddamålsförlust. Vi har absolut inte råd att fortsätta släppa in dessa skitmål!

Det kändes nästan som vi var piskade att vinna hemma mot Falkenbergs FF och efter en till stora delar övertygande insats lyckades vi också göra det med sköna 3–1.

Mötet med Peter Swärdh blev inget undantag. Upptakten på 2015 har bjudit oss på rena mardrömmen. Inte mycket fungerar hittills det här året. Men kärleken och tiden talar ändå för oss...

Tre matcher tre uddamålsförluster. Det är facitet efter tre allsvenska omgångar och det är naturligtvis fruktansvärt. Borta mot Kalmar tog vi ledningen men det hjälpte inte eftersom hemmalaget vände på steken efter en ny svag insats.

Vi åkte på en oerhört smärtsam förlust hemma mot GIF Sundsvall med 2–3. Eter bedrövligt spel hamnade vi i 0–2-underläge. Vi höll på att komma tillbaka, men när vi hade bud på ett 2–2-mål släppte vi istället in 1–3 och 2–3 föll för sent för att vi skulle hinna ikapp.

Med en defensiv taktik och ett hårt jobb var vi nära poäng på Gamla Ullevi, men återigen föll vi på ett skitmål efter en fast situation och matchen slutade därmed 0–1.

Som väntat blev genrepet borta mot Kalmar FF ingen match av stort underhållningsvärde. Det var en match där ingen av lagen egentligen förtjänade att göra mål, men hemmalaget bjöds på matchens enda mål i den 81:a minuten.

Sista hemmamatchen innan Allsvenskan börjar blev ingen rolig historia då vi, efter en blek insats, föll med 1–2 hemma mot AIK.

Vi föll borta mot Degerfors IF med 0–2. Det är klart att det var lite kort tid från matchen i Värnamo och vi saknade en del viktiga spelare. Mot ett förväntat topplag i Superettan vore det därmed bra om vi kunde vinna matchen, vilket vi också mycket väl kunde ha gjort om vi varit hetare framför mål och inte åkt på två skitmål.

2–0 borta mot IFK Värnamo är ett bra resultat. Superettanlaget har gjort bra matcher under försäsongen och bjöd på ett helt okej motstånd.

Matchen hemma mot IK Frej Täby lämnade en hel del övrigt att önska, men efter tre raka A-lagsmatcher utan mål gjorde vi två fina mål och vann matchen med 2–1.

Vi klarade dessvärre inte att få hål borta mot Husqvarna FF, utan matchen slutade 0–0. Vi ska förstås vinna mot ett lag som har ramlat ur Superettan och tappat en massa spelare. Vi skapade också tillräckligt många chanser för att vinna med några bollar, men målskyttet klickade tyvärr.

Vi står ännu fastfrusna i vinterns stormvindar. Men det går på rätt håll nu. Tiden är den trubadur som skall leda oss rätt. Mot våren och nästa allsvenska kapitel.....

I fjol gjorde vi en riktigt fin insats vid vinterns träningsmatch och spelade ut Norrköping efter noter i den andra halvleken på Nya Parken. Men i år finns det inga glädjeämnen, förutom att vi inte förlorade några poäng efter den mycket svaga insatsen som innebar en 0–2-förlust.

Vi föll med 0–2 hemma mot Djurgården. Vi började förtroendeingivande men två snabba mål i den 27:e och 32:a minuten knäckte oss. Chanser fanns för en reducering men vi gick tyvärr mållösa av banan.

En träningsmatch är alltid en träningsmatch, men den första matchen på en ny säsong är ändå speciell då vill man få positiva besked på ett antal punkter och det fick vi efter att Örebro slagits tillbaka på Kopparvallen med 3–2.

2014 var utmaningens år där vi ställdes inför många besvärligheter, främst vid sidan av planen, men som säkert också påverkade den sportsliga insatsen. Eftersom vi levt över våra tillgångar väntar nu prövningens år 2015.

Vi har inte tagit något kliv fram i den allsvenska tabellen de tre senaste åren, men visst är det bra att ha kommit på den övre halvan tre år i rad. Förutom oss har endast Malmö, Göteborg, AIK och Elfsborg klarat den bedriften, men det räcker inte!

I den sjätte delen av årskrönikan tittar vi närmare på spelartruppen.

Vi hade satt oss i en tuff situation inför de nio avslutande matcherna. Vi hade bara tre poäng ned till kvalplatsen och med ett uselt bortaspel gick vi in i två tuffa bortamatcher.

Under sommaruppehållet spelades en träningsmatch i Västervik mot IFK Norrköping. Vi hade under de två senaste åren startat om bra efter sommaruppehållen, men denna gång hade vi det betydligt tuffare.

Efter den svajiga försäsongen och det misslyckade cupspelet var känslan inte enbart positiv inför den allsvenska starten. Vår tränare Peter Swärdh ansåg dock att vi var på rätt väg. – De sista 14 dagarna har vi haft en positiv känsla där vi ökat intensiteten med 10–15 % individuellt och lagmässigt, kopplat till att vi fått tillbaka skadade spelare, sade Peter inför den allsvenska premiären.

Att vi hade bättre förutsättningar inför den här säsongen än 2013 rådde ingen tvekan om. Hela föreningen hade fått ytterligare ett år i Allsvenskan med allt vad det innebar. Peter Swärdh hade också fått ett års extra erfarenhet av vår klubb efter comebacken och vi hade en bred och rutinerad trupp med flera spetsegenskaper.

Del I – 2014 var ett besvärligt år på många sätt Säsongen 2014 var redan på förhand utmaningens år och det blev sannerligen en besvärlig säsong – på flera plan. Vi slutade för tredje året i rad på åttonde plats men vi hade behövt komma betydligt bättre för att finansiera verksamheten. Året avslutades dock med ett antal glädjande besked som ger hopp om framtiden.