Vad säger du om Ukraina-matchen? Blev du överraskad av resultatet?
Maximilian Damm
– Chockerande, helt ärligt. Det känns som att spelarna var pånyttfödda under Graham Potters ledning. Resultatet förvånade mig eftersom Sverige har varit riktigt dåliga under de senaste landskamperna och under torsdagen visade de verkligen vart skåpet skulle stå.
Elias Mörk
– För första gången på väldigt länge så kände jag något för det svenska herrlandslaget. Efter de senaste årens misär har kärleken till herrlandslaget stagnerat. Tämligen profilsvaga lag, ingen riktig lagkänsla och dåliga resultat. Men efter i torsdags känner jag glädjen och entusiasmen igen och det är jag väldigt tacksam för, säger han och fortsätter:
– Vi gjorde en stark insats som lag och Viktor Gyökeres spelade sin livs fotboll, då är vi svårrubbade. Överraskad? Kanske lite, givet att vi underpresterat under lång tid. Men å andra sidan tycker jag man ska kunna förvänta sig insatser likt dessa med det spelarmaterial vi har att tillgå.
Arvid Larsson
– Ja, åtminstone över att Sverige vann så stort och överlägset. Det var helt fantastiskt att se hur Potter, på så kort tid, fått ihop ett sargat landslag med halva ordinarie startelvan borta. Det hade väl förvisso Ukraina också, men att på neutral plan gå ut och demolera motståndarna som Sverige gjorde förvånade mig.
Vad och vilka imponerade mest mot Ukraina?
Maximilian
– Kristoffer Nordfeldt imponerade mycket i målet med sin rutin. Victor Nilsson Lindelöf satte knappt en fot fel. Gabriel Gudmundsson gjorde sin bästa landskamp någonsin. Jesper Karlström var ett monster på mitten. Yasin Ayari slog fina djupledsbollar. Anthony Elanga var riktigt ettrig och sen sist och INTE minst – Viktor Gyökeres hattrick. Han är en av världens absolut bästa anfallare och det bevisade han nu. Vilken jävla kung han är.
Elias
– Såklart imponerade Viktor Gyökeres med sina mål när han stod för en individuell insats som jag inte upplevt många gånger tidigare i mitt snart tjugoåriga liv. Men det som imponerade mest på mig var det svenska kollektivet. Det kändes lite som under Janne Anderssons guldera igen, fast med ytterligare lite mer och tydligare spets. Svenska landslaget ska inte vara något konstprojekt som spelar rolig, attraktiv fotboll och som står högt med försvaret, säger han och fortsätter:
– Spelar vi rolig fotboll är det såklart en bonus, men vi ska framför allt vara det starkaste kollektivet. Det lag som springer mest, svettas mest och som till varje pris står upp för skölden på bröstet och flaggorna i publikhavet. I ett sånt kollektiv kan vi nästintill sömlöst byta ut en spelare här och där utan att det märks nämnvärt, för i ett sånt typ av lag kan alla kliva in på samma villkor. Då kan Kristoffer Nordfeldt briljera i mål, Jesper Karlström vara ett nav på mittfältet och Herman Johansson gå från en högerkant på Strandvallen till en högerkant i Valencia. När vi är ett starkt kollektiv är allt möjligt och då kan det bära långt, riktigt långt.
Arvid
– Viktor Gyökeres så klart, men kanske ännu mer hur Potter och laget valde att använda honom. För första gången sedan Jon Dahl Tomasson tog över kändes det som Sverige valde rätt matchplan och fullföljde den till 100 procent. Det var bäst att låta Ukraina äga bollen och matchen, för att sedan låta den livsfarlige Viktor Gyökeres gå på kontring. Dessutom med stöd av blixtsnabbe Anthony Elanga och den väldigt skicklige Benjamin Nygren, som jag aldrig kunde tänka mig skulle spela på den här nivån för ett par år sedan.
Robert Lewandowski gjorde mål mot Albanien i torsdags.
Nu väntar Polen och Lewandowski. Är det något som skrämmer?
Maximilian Damm
– Nja, lite kanske. Men Robert Lewandowski har tappat fart lite under den senaste säsongen tycker jag. Jämför man han med Viktor Gyökeres så är svensken helt klart bäst just nu. De har Robert Lewandowski, men vi har Viktor Gyökeres. Case closed.
Elias
– Givetvis skrämmer det lite. Lewandowski har över tid varit en av världens fyra bästa nior och om det är någon som vet vart målet står så är det han. Men givet de svenska mittbacksprestationerna mot Ukraina så känns det inte lika läskigt som det hade gjort för några månader sedan. Men Polen är starka, de har inte missat ett mästerskap sedan 2014 och är kända som ett starkt kollektiv med flera spelare i sina bästa fotbollsår. Det är klart att det kommer bli en tuff nöt att knäcka, men vi har hemmaplansfördelen och är en bättre fotbollsnation – vi ska vinna!
Arvid
– Inte egentligen. Polen är ett lika dåligt lag som Ukraina och Lewandowski börjar väl i ärlighetens namn bli lite till åren. Sverige har hemmaplan och bara ska vinna och ta sig till VM – men det är också just precis det som skrämmer mig. Den här kollektiva känslan av att ”vi gjorde det”, och en optimism och välmående som inte är välförtjänt. Vi har inte uträttat ett skit ännu!!! Den här landslagsupplagan kan fortfarande gå till historien i uselhet. Det krävs bara en liten missräkning hemma på Strawberry Arena för att hela landet ska hata Graham Potter oavsett hur mycket Astrid Lindgren han läser. Det är ju inte som att Sverige inte haft en missräkning på Strawberry Arena förut…
Till sist. Hur går det i matchen?
Maximilian Damm
– Vinst, va? En 2-0:a. Viktor Gyökeres gör båda målen. Vi ska till VM. Det måste bara gå!
Elias
– Jag tror det kommer bli väldigt jämnt. Optimisten i mig tror på en 2-0 seger, men nog kan det bli en ännu större nagelbitare. Ska vi säga 1-1 men att Sverige löser VM-platsen i förlängningen eller på straffar?
Arvid
– Jag väljer ändå glädjen. När Gyökeres är så het som han är tror jag faktiskt inte att det går att stoppa honom. Graham Potter känns också som den perfekta tränaren för en sådan här match – han vet vad han ska göra för att få laget att prestera som kollektiv. Sverige vinner därför med 2–0, och ja: Viktor Gyökeres gör båda målen.
