Tre raka mållösa matcher och ynka två inspelade poäng mot relativt beskedligt motstånd kan aldrig anses vara godkänt. Särskilt inte när spelet såg så ofattbart ointressant ut som det gjorde under fredagskvällen på Balearernas största ö. Lagen ställde upp som väntat, med skillnaden att Dídac Vilà givetvis ställde upp som vänsterback istället för den nyligen handopererade Adrià Pedrosa.

Mallorca tog sannerligen tag i taktpinnen. Det var ett presspel som manades på av den fanatiska hemmapubliken och som skapade enorma svårigheter för en skakig och livrädd blårandig backlinje. David López var förskräckt, Óscar Gil var vettskrämd, Leandro Cabrera var skakad och Dídac Vilà var som vanligt rent av kass. Men mest skärrad av dem alla var Sergi Gómez. Mittbacken klarade inte av Mallorcas press, och var nära att tidigt i matchen sätta dit ett närmast löjeväckande självmål bakom rutinerade och stabile Diego López.

Ett tag senare var det dags för Sergi att spela fram matchens lirare Dani Rodríguez till hemmalagets ledningsmål, och ungefär där trodde man att det inte kunde bli mycket värre för den nyligen ankomne mittbacken. Lite senare skulle han motbevisa även den störste optimisten. Mallorca var överlägsna i första halvlek, Espanyol klarade inte av att fixa fram ett enda ordnat anfall och det var en plåga att följa lagets krampaktiga försök att ta sig framåt i banan. Raúl de Tomás såg (denna gång med rätta) irriterad ut över den bristande leveransen. Adri Embarba kom inte till sin rätt, och Javi Puado, existerade han ens?

Moreno gav Embarba och David López åtta minuter i den andra halvleken innan det var dags för byten, vilket jag varmt välkomnade. Nico Melamed och Manu Morlanes äntrade det baleariska gräset och under deras första tio minuter såg man det första lilla spelmässiga övertaget för Espanyol. Manu Morlanes visade en helt annan vilja än David López och Nico tog sig fram till avslutslägen. För utomstående neutral tittare som såg lagen för första gången för säsongen måste man tycka att det låter sinnessjukt, men det var vår bästa anfallsmässiga period hittills den här säsongen och det säger en hel del.

Men något mål ledde det inte fram till. Aleix Vidal och Loren Morón debuterade, och det gav ingen särskild effekt. Sergi Gómez rev ned Amath Ndiaye och visades tomatskivan, och nu får mittbacken välbehövlig vila nästa helg... nej, just det, det är ingen match nästa helg. Tre veckor får han vila, Gómez, och Fernando Calero lär ersätta mot Atlético de Madrid i nästa match.

Enorm besvikelse och bedrövelse sprider sig i Espanyols supporterled, och det är svårt att känna något annat än förståelse för den hållningen. Det måste till en vidunderlig förbättring i anfallsspelet, för så här får och kan det inte fortsätta se ut.

I sådana fall väntar helvetets eldar, Segunda División, på oss igen.