Mjällby var under den första halvleken det spelförande laget, men utan att egentligen skapa något vettigt. Halmstad stack upp mellan varven. Bland annat fick man se bollen bli rensad på mållinjen efter en hörna och Asper göra en kvalificerad räddning av Bomans skott från nära håll. Men tyvärr fick Stojan hämta bollen i nätmaskorna mellan Halmstads möjligheter. I minut 36 hittade Patrik Ingelsten en framrusande Kristian Haynes, som hade löpit sig loss från ett tafatt bortaförsvar och placerade in bollen bakom Lukic.

HBK öppnade andra halvlek bättre än den första, och visade mer löpvilja och större intensitet, och det betalade sig. Efter 54 minuter blir Baldvinsson (efter ettrigt arbete) nersparkad i straffområdet. Domaren blåser straff, och Kiddi placerar enkelt in den. 1-1. Spelet var därefter väldigt böljande, men det lutade mer och mer åt att lagen skulle få med sig en pinne vardera. Men så, efter ytterligare försvarsmissar lyckades Marcus Ekenberg få pannan på ett inlägg, och bollen smet retfullt sig in innanför Lukic högra stolpe, i den 93e minuten. 

Försvaret var idag otroligt instabilt, och det kändes som att Magyar var saknad. Baffo, som spelat ytterback större delen av säsongen gick in som mittback istället för Magyar som var avstängd, och Ljung ersatte Baffo på vänsterkanten. Baffo gick bort sig några gånger och missade viktiga brytningar högt upp i banan, bland annat pressade han offensivt på Mattias Håkansson (som slog inlägget till Ekenberg), missade brytningen och i straffområdet, där Ljung täckte upp för Baffo, står det två fria Mjällbyspelare samt en markerad Ekenberg som inte förlorade en enda nickduell på hela matchen. Ekenberg, 6cm kortare än Liverstam vann även denna duell och placerade enkelt in bollen bakom en fastfrusen Oliver Silverholt och en förvånad Lukic och kanske hade det varit bättre om en av de omarkerade Mjällbyspelarna inne i boxen fått bollen istället som med stor sannolikhet hade bränt chansen med tanke på vilken kvalitet som matchen höll överlag. 

De individuella och kollektiva misstagen måste minimeras och -10 i målskillnad på 7 matcher är sämre än efter 7 matcher förra säsongen, trots att man valt att spela en annan fotboll som man hade hoppats på skulle generera i mer mål och mer poäng. Men istället har vi fått se.. Detta.

HBKs spel var idag i allmänt fantasilöst och känslan är att spelarna mer och mer börjar tvivla på att deras spelidé är vinnande i längden. Om klubbens 100-års jubileum ska sluta i Allsvenskan så krävs det att man reser sig, och det helst för 7 matcher sedan. För vad hjälper det att man visar upp ett fint spel, med varierat anfallsspel och ett bra försvarsspel om bollen inte hamnar i motståndarmålet? Otur kan tyckas, och så må det vara. Men vill man spela fotboll på Sveriges högsta nivå så kan man inte vara beroende av turen. Det måste finnas en skicklighet, spelidé och styrka nog att ta vara på dessa måstematcher som denna idag mot Mjällby. 

Frustrationen hos fansen blir allt större och tydligare vartefter förlusterna inkASSEras och jag börjar undra hur länge till som spelarna kan hålla sig motiverade. Tur att bortamatchstreaken är slut nu, och att HBK får ta emot AIK på Örjans vall på torsdag. Där man ändå visat ett stundtals bra spel. Vi får hoppas att det bra spelet hittas igen på torsdag och att det leder till fler mål och en vidare stabilitet i HBK, som just nu delar nedlfyttningsplatserna med lillebror FFF som tar emot Gefle på måndag. 

Vi alla vill det bästa för laget i vårt hjärta, och låt oss hoppas på en vändning i årets allsvenska tabell. För större mirakel har faktiskt hänt förut. Många matcher återstår. Kämpa klubben!